Almedalsveckan en kommunikativ Medeltidsvecka


Årets Almedalsvecka framställs av många som en av de bästa genom tiderna. Veckan slog rekord i år igen med ca 800 arrangörer, 1.400 arrangemang och 10.000-talsbesökare. Valår och strålande vackert väder bidrog till framgången. Jag är benägen att stämma in i lovorden men fasade över det kommunikativa haveri som ändå präglade veckan generellt sett. Stundtals kändes det som om jag hade hamnat på Gotlands Medeltidsvecka sett ur ett kommunikativt perspektiv. Ett kommunikativt slagfält tillika huggsexa.

”Aldrig har någon fått så mycket för så lite” skriver Dagens Media som rubrik tillika citat till ett gäng personligheters uttalanden om Almedalsveckans flippar och floppar, utan att jag kunde hitta vem citatet egentligen kom ifrån. Det måhända, men många av dem nämner just bristen på effektiv kommunikation som de utmärkande flopparna.

Isabella Löwengrip, med bloggen Blondinbella, klankar ner på Gudrun Schymans PR-kupp att brånna upp 100.000 kr i sedlar framför en gapande delvis högst skeptisk publik.

Brit Stakston, från JMW, menar att “de som arrangerar evenemang under veckan inte systematiskt via de sociala medierna har tagit tillvara på möjligheten att ge fördjupad information.”

Katarina Winell, kommunikationschef, Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, SLL, kritiserar den urskiljningslösa utdelningen av flygblad.

“Sverige är ett av världens bästa länder vad gäller teknik och kommunikation. Det känns därför otroligt förlegat och ineffektivt att man fortfarande delar ut flyers  i så stor utsträckning Almedalen. Hoppas att vi slipper se det kommande år.”

Och får medhåll från Nikke Lindqvist:

“Flygbladsutdelningen. Ingen vill ha dem, det måste gå att hitta något annat sätt.”

Amerikanska flygplan som släpper flygblad över Japan under andra världskriget. Källa: Wikipedia

Bortsett från en mängd undantag som kanske bekräftar regeln, så menar jag att utrymmet för kvalitativ och någorlunda djupgående kommunikation och meningsutbyte blev minst sagt begränsat. Såväl på seminarier som på öppet på gator och torg. Jag fick intrycket av att seminarierna var så många och ihoppressade, att föredragshållare, moderatorer och seminariearranggörer, blev tvugna att snabbt skumma av de många spännande teman på ytan, utan att så värst många i publiken fick en ärlig chans att i lugn och ro delta i debatten. Om de nu överhuvudtaget var förmögna till det, då många av åhörarna redan mentalt var på väg till nästa seminarium i samma stund som bänkat sig på seminariet de just anlätt till. Vilket också verkade vara fallet för de förstnämnda, som ju skulle arrangera, moderera, prata, i ett nytt sammanhang, ungefär fem minuter innan det de just deltar i hade slutat. Hysteriskt!

Mellan seminarierna ifråga brusade det för fullt. Man fick hugga sig fram med machetas mellan flygbladsutdelare, plasttält, gycklare, och annat löst folk som fullkomligt och ibland bokstavligt skrek ut sina budskap, utan att ens vara närheten av att ta reda på om det var målgruppen som försökte komma förbi. Själv hade jag fickorna fulla helt irrelevanta och meningslösa “give aways” som folk handgripligen stuckit ner i kläderna på mig.

De luttrade som redan visste att bruset skulle nå smärtgränsen, var beredda att gå hur långt som helst för att synas, så till den milda grad att budskapet i sig sen länge höljts i dunkel. Gudrun Schyman eldade som bekant upp 100.000 kronoer i sedlar för att påvisa ojämlika löner, Greenpeace sprang omkring som fiskar och Prime satte sprätt på hundratals flaskor rosévin till vilt främmande som smög sig in på baksidan av gården för att “värma” inför kvällen.  Kreativiteten nådde inga gränser.

Källa: Ylva S (Flickr)

Mitt i detta intermezzo av skenande budskap såg man dock grupper av folk som dragit sig undan larmet in på innergårdar för ett innerligt och givande meningsutbyte. Och just där kunde jag också ursprungliga det egentliga syftet med Almedalsveckan; att påverka genom att kommunicera sina budskap till politiker, media och andra opinioinsbildare på ett nära, innerligt och effektivt sett.

Nästa år ser jag fram emot kvalitet på bekostnad av kvantitet.

Är kunglig PR rätt PR för Sverige?


Är det så här Sveriges ska bli känt och marknadsföras?

Diskussionen om monarkins vara och inte blossade upp ordenligt under kungabröllopet. Folk frågar sig vilken funktion kungahuset egentligen har? PR för Sverige, menar förespråkarna. Men kostar den inte mer än den smakar, svarar skeptikerna.

Idag fick vi svar på tal. Kungabröllopet är värt miljarder kronor skriver TT i nyhetsflash som idag sprids i svenska medier. Och hänvisar till en beräkning som medieanalysföretaget Mediapilot har gjort på uppdrag av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).

Nu återstår frågan, är det så Sverige ska bli känt och marknadsföras?

Di skriver att “varje satsad krona gav 270 tillbaka i publicitet …. jämfört med vad det hade kostat att köpa motsvarande annonsplats. Nära hälften av värdet stod medier i Tyskland för”.

Di citerar Fredrik Wetterqvist, ämnesråd på UD och chef för NSU-kansliet:

“Bröllopet har fått utländska medier att visa upp Stockholms och Sveriges bästa sidor i alla bemärkelser. Tack vare det har Sverigebilden fått en rejäl skjuts till en i sammanhanget låg kostnad.”

Och skriver vidare: “Totalt handlar det om drygt 12.000 artiklar bara i webbmedier.”

Enligt Wikipedia beräknade Hovet “själva bröllopets kostnader till cirka 20 miljoner kronor varav hälften betalas av kungafamiljen. Vid regeringens framläggning av statsbudgeten den 21 september meddelades att staten skjuter till 5 miljoner kronor extra till hovet för bröllopet, “för att delvis bekosta den del av kronprinsessan Victorias bröllop som är en statsangelägenhet”.”

Enligt DI så har staten avsatt “10 miljoner kronor i extra anslag för bröllopet, varav 1,8 miljoner öronmärktes för att ta hand om svenska och utländska journalister.” Välsignat av statsminister Reinfeldt.

Så även om svenska exportföretag inte sett någon större vinst av kungabröllopet, så ser den slutliga “affären” totalt sett ganska god ut. Och jag ser ingen anledning till att betvivla detta faktum.

Men sett ur ett PR-perspektiv är jag lite mer tveksam. Inte för att jag alltid tyckt det varit galet att jämföra och räkna om publicitet i annonspengar, utan för att man fortfarande lever kvar i världen att all publicitet är bra publicitet.

Jag undrar om alla de som talar om kungabröllopet som stort PR-värde för Sverige har ställt sig frågan om det är så Sverige ska bli känt? Är det som monarki? Eller för vår entreprenörskap? Eller för våra natur? Eller en mix av dessa och många fler ingredienser?

Efter att ha sökt runt lite grand på nätet bl a annat på Sveriges två viktigaste officiella gateways på webben, visitsweden.com och sweden.se, så har jag fortfarande inte lyckats finna svaret.

Svårt att nå ut? Just nu på Blocket: Extra stark MEGAFON 25W. Förr 1995:- NU 500:-


Tycker du att medielandskapet blivit rörigt? Har du svårt att nå ut med dina budskap i informationsbruset? Och anser att det där sociala pratet bara är skitsnack, och föga löser dina problem? Då kan du just nu fynda på Blocket: “Extra stark MEGAFON 25W. Förr 1995:- NU 500:-“. Enligt annonsören, Billebro Eventure som sålt ljud- och ljusutrustning i snart 30 år,  sägs det vara en “25W megafon av professionell kvalitet, med siren, mycket lång räckvidd och klart, tydligt ljud. Räckvidd från 600 m till 3.000 m vid ypperliga förhållanden, vattenytor, etc. Tysk hög kvalitet.”

En “räckvidd” på upp emot 3.000 meter… Det skulle innebära att du på en strategisk vald plats mitt i Visby skulle kunna nå ut till Almedalsveckans samtliga besökare. För 500 kr!! Skynda att fynda! Framtiden är här.

Funktioner
Mikrofon baktill , löstagbar handhållen mik
Pistol-liknande på/av knapp
Volymkontroll
Går på 8st batterier
Upp till 3 timmars kontinuerlig användning
Axelrem medföljer

Tekiska data
Max. effekt: 25 watt
Räckvidd: 600 m – 3.000 m
Längd: 34 cm
Horn diameter: 23.5 cm
Vikt: 1.6 kg utan batterier
Batterier medföljer ej

Ett års garanti. Importpris direkt från generalagenten! Jaytec är en Tyskt kvalitetsmärke.

BILLEBRO EVENTURE AB – 30 år i branschen
1000 kvm Frejgatan 27, öppet 10-18, lördag 11-16

EN MÅNADS RETURRÄTT. Beställ tryggt FRAKTFRITT på postorder.

Ja, köpta åsikter funkar utmärkt på Twitter – tyvärr


“Funkar twittret i längden?” undrar man på SVD i lördags, och syftar på de köpta åsikterna som enligt artikelförfattaren löpande framförs i det tämligen nya och sociala verktyget, inte på verktyget i sig, förmodar jag?

Artikelförfattaren raddar upp ett gäng exempel på hur mer eller mindre inflytelserika personer fått förmåner eller t o m reda pengar för att gå kommersiella företags ärenden i Twitter. Bl a refererar man till en Resumé-artikel som menar att Kim Kardashian får “runt 70000 kronor per Twitter-inlägg, när hon skriver positivt om vissa varumärken eller produkter” för att hon har “runt 2,7 miljoner läsare som följer vad hon skriver på Twitter” (min anm: hon har ca 2,7 miljoner “följeslagare” vilket är långt ifrån samma sak som “läsare”). Och till Dagens Medias artikel om att Pernilla Wahlgrens slipper betala en viss klinik för sina barns vårdom hon själv bloggar lite om kliniken ifråga, vilket hon enligt tidningen också gjort: ”När man kliver in på parkettgolvet i väntrumet möts man av barnvänliga målningar på väggarna och gott om plats för barnen att leka i väntan på doktorn.”

Artikelförfattaren i SVD drar slutsatsen att företag helt klart är “intresserade av att nyttja sociala medier för att öka sin försäljning”, men har svårt att tro att produktplaceringar och köpta åsikter i bloggar fungerar, för “hur många vill frivilligt lägga tid på att läsa reklamslogans, om än personligt utformade?”Och “när väljer läsarna bort B-kändisarnas produktplaceringar?” frågar man sig.

Svar: Troligtvis aldrig. Kända personer har och har alltid haft inflytande på en mer eller mindre stor skara beundrare, och kommer så förmodligen alltid att ha. Huruvida deras agerande är köpt eller inte, verkar inte spela särskilt stor roll, så länge det inte går till överdrift. Deras fans kommer köpa det som sägs. Oavsett media.

Att köpta åsikter nu letar sig in i sociala nätverk som Twitter, kan väl knappast få någons ögonbryn att höja sig. Det är ju bara ytterligare en kanal i det överväldigande flora kanaler som kändisar och andra kan uttrycka sig i. Det fina med Twitter är ju bl a att den som vill följa, gör det, och den som inte vill, låter bli.

Personligen tillhör jag den förmodade minoritet som hatar köpta åsikter. Men inser samtidigt att jag liksom alla människor är en frukt av sin omgivning, och därmed marionettdockor, styrda av en komplex sammansättning av inflytelserika personer, företag, och liknande.

Frågan är bara hur “köpt” just detta inlägg är? Och av vilken komplex sammansättning av köpare?

Det kan bara du avgöra. Och jag får vad jag förtjänar. Liksom alla.

Nokia sätter publiken i framsätet


I förrgår den 7 december lanserade Nokia sitt svenska “social media newsroom”, i samarbete med Wenderfalck och Mynewsdesk. Därmed bekräftar Nokia att publiken nu definitivt satts i förarsätet, sannolikt med ambtionen att själva inte bli en dålig “back sit driver”, utan den bästa medpassageraren.

Brian Solis titel på sin senaste bok “Put the public back to public relations” och en uppsjö av andra föregångare tillika efterföljare har gjort ringarna på vattnet till svallvågor. Idag inser allt fler företag att verkliga och varaktiga relationer inte bara kan, utan måste skapas med sin målgrupp direkt. Och på målgruppens villkor, då det är den som sätter företagens agenda, inte tvärtom.

Det traditionella pressrummet utgör inget undantag. När jag håller föredrag brukar jag fråga de informationschefer och likanande som ansvarar för pressrummen på deras hemsidor, om de vet vilka som brukar besöka dem? Aldrig vid något enda tillfälle har någon kunnat svara på frågan. Ej heller hur många som besöker rummen ifråga. Efter det brukar jag kontra med att svara att det vet jag. Jag har nämligen kikat på en del undersökningar från USA där man aktivt frågat besökarna i pressrummen vilka dem är och vad dem gör där. Resultatet borde inte vara särskilt iögonfallande, men är det för åhörarna. Undersökningarna visar att det bara är bråkdelen av besökarna som är journalister och liknande. Det överväldigande majoriteten av besökarna är kunder, konkurrenter, leverantörer, intressenter och en massa “vanliga människor”. Sen tillägger jag snabbt, att det är ju extremt bra, då det med största sannolikhet är just dem som sammantaget har störst inflytande på företagets marknad.

Allt detta håller nu successivt på att resultera i att de traditionella pressrummen utvecklas till att bli sk “social media newsroom”; alltså pressrum som dels slagit upp dörrarna för vem som helst att besöka och dels skapat möjlighet för besökarna interagera med varandra vilket inkluderar företaget ifråga.

MyNewsdesk var tidig med att lansera sociala funktioner på företagens pressrum på MyNewsdesk.com, mer stärkta av vår egen övertygelse om dess förträfflighet, än vad kunderna var. Initierade personer i branschen menade t o m att pressrummen på MyNewsdesk inte var sk “social media newsrooms”, med argumenten att de ska ju ligga på företagens egna sidor, och gjorda i WordPress eller liknande. Därom tvista fortfarande de lärda. Lyckligtvis har diskussionen falnat till förmån för fler “sociala media newsrooms” både på MyNewsdesk, kopplat till MyNewsdesk, eller helt fristående från MyNewsdesk.

Det som nu blåst ytterligare liv i de sociala pressrummens aktualitet är Nokias lansering av sitt “social media newsroom” där man valt den lösningen som är kopplad till MyNewsdesk.

Nokia har sen länge jobbat med MyNewsdesk för att på effektivast tänkbara sätt nå med sina budskap till såväl media och alla andra inflytelserika intressenter. I denna lösning ingår ett mycket brett med ändå träffsäkert distributionsnät som i princip uteslutande bygger på pull istället för push, vilket betyder att man jobbar för att finnas tillgänglig där målgruppen finns och är intresserad och mottaglig. Som en del i detta distributionsnät har man valt att bygga ett “social media newsroom” innehållande mycket av den information som förmedlas via MyNewsdesk, men även information av mer allmän karaktär synkat med sina konton på diverse “sociala media”.

“Tanken är att samla relevant innehåll även från externa källor, och därmed passa alla som är intresserade av Nokia.” skriver Wenderfalck på sin hemsida i samband med lanseringen den 7 december.

Och i nyhetsrummet skriver Nokias informationschef, Oskar Södergren:

“Vi lever med vår utveckling och vad som är på gång varje dag. Det vill vi dela med oss av. Via detta nyhetsrum har vi nu en möjlighet att snabbt berätta om saker och ting. Vi strävar efter att göra allt material delbart och användbart för såväl bloggare som journalister och samtidigt bidra med bra information för alla som är intresserade av vad Nokia gör.”

Själv kan jag bara tillägga att det har varit och kommer att fortsätta att vara ett sant nöje att få jobba tillsammans med Wenderfalck och Nokia, som jag anser vara “top notch” inom sina respektive gebit.

Hatten av!

Varför en skyltdocka i rött omslagspapper?


Röken efter Spinnfyrverkeriet har lagt sig. Kvar ligger en våldtagen skyltdocka fortfarande invirad i rött omslagspapper. Varför?

Erik Westerberg och Kristin Djerf skriver i Dagens Medias blogg “Köksveckan” att “Newsdesk stod för kvällens allra konstigaste pr-stund då Kristofer Björkman bar upp en röd mumifierad kvinna på scenen under någon amatörteaterliknande dialog. Kvinnan visade sig vara Newsdesks Pernilla Åström (som tyckte att det hela var lite penibelt)“.

Ni var nog inte ensamma om att uppleva detta som något av det konstigaste ni sett på en Spinngala. Syftet med upptåget var dock inte att vara konstiga, utan snarare radikalt utmanande. Däremot är jag den förste att hålla med om att ambitionen inte flög som tanken var, varför resultatet landade i ett förbryllande magplask.

Ni som ändå är lite nyfikna på vad vi ville säga med upptåget, hör här:
Med inspiration från diverse installationer i konstsammanhang klädde vi in en skyltdocka i omslagspapp med inmonterad högtalare. Skyltdockan skulle symbolisera en person ur företags vilket som helst) målgrupp. En vanlig människa som är väldigt trött på alla typer av företagskommunikation; ointressanta budskap och påhopp, vid de mest olämpliga tillfällen. Dockan placerades knästående mellan minglet och matsal. Ur högtalarna flödade frustration som: “Jag skiter väl i PR. Hör du vad jag säger, jag skiter väl i PR. Hallå! Här är jag. Lyssna på vad jag säger. Jag skiter i PR. Jag är en vanlig människa som behöver hjälp.

När Spinn-gästerna satt sig till bords, ätit, druckit, och lite glada i hatten förväntade sig få huvudsponsor presenterad, så skulle jag i egenskap av representat av MyNewsdesk, komma inbärande med personen ur målgruppen, fortfarande inlindad i papp, men denna gång livs levande och skrikandes: “Jag skiter väl i PR, släpp mig, jag är en vanlig människa….“.

På scen utnyttjar jag scenariot för att presentera MyNewsdesk. Som frälsaren river jag av pappret från personen och säger samtidigt: “Lugna dig. Lugna dig, säger jag. Jag är från MyNewsdesk. För oss är du ingen måltavla. För oss är du en människa. Nu är det “du” som kund som står i fokus“.

Vänder mig till Spinn-gästerna och fortsätter: “MyNewsdesk har klivit in som långsiktig huvudsponsor för att vi älskar PR. Inte den som bygger på att överösa människor med information. Utan PR som bygger på riktiga och varaktiga relationer.

Tanken är ofta god, men nyckfull. Verkligheten mer krass. De flesta av gästerna hade inte noterat installationen innan middagen, än mindre noterat vad den uttryckte. I detta tidiga skede anade vi begynnelsen till ett fiasko, och famlade efter en Plan B, men tiden var knapp och kreativiteten låg. Så sagt blev gjort. Och resultatet ett obegripligt magplask.

Men som jag sa till arbetskollegorna dagen efter: “Den som inte vågar – vinner ingenting. Och vi lämnade i alla fall ingen oberörd.”

Vi ses nästa år!

Reklam och PR i kommunikativ fontalkrock


Igår var det Spinngala. Och dagen till ära passade jag på att gästblogga om Spinn och de kommunikativa disciplinernas fontalkrock i samband på Mindpark.se och dess 100 inlägg långa bloggstafett om betydelsefulla mediehändelser.

Läs gärna. Jag inledde så här:

Ikväll tävlar en omkullkastad PR-bransch – präglad av lika delar förvirring och förändring – om vem som ska är bäst på sk marknads-PR. Det är den sjätte upplagan av Spinn – PR-branschens svar på reklambranschens Guldägg. Spinn är tävlingen i effektiv svensk marknads-PR. Och “Guldägget” Sveriges äldsta och mest erkända reklamtävling med syfte att lyfta fram Sveriges mest kreativa kommunikationslösningar. Spinn arrangeras av PRECIS, PR-byråernas branschförening. Och Guldägget av Reklamförbundet – reklambyråernas branschorganisation. Inte sant?

Nej, fan… Reklamförbundet har ju bytt namn till Sveriges Kommunikationsbyråer (fortfarande med adressen http://www.reklam.se). Och är ju inte bara en organisation för reklambyråer, utan en för konsulter inom åtta olika discipliner av marknadskommunikation: action marketing, design, direktreklam, event, interactive, media, pr och… ja, just det…reklam. Och beträffande Guldägget så belönas ju även PR-kampanjer i den tävlingen. År 2007 fick ju PR plats i denna sk “reklamtävling”, och då som en del i kategorin med det ytterst tveksamma namnet “Alternativ Media”. Men året därpå fick PR i alla fall en helt egen kategori i tävlingen. Och bara för att spä på nydaningen så kunde vi nyss konstatera att Matias Palm-Jensen blir huvudjuryordförande i just Guldägget. Matias som man knappast kan kalla för “reklamare” trots allt. Åtminstone inte längre. Vilket i allra högsta grad också var ett strategiskt beslut av bl a Elisabeth Ström, styrelseordförande i Sveriges Kommunikationsbyråer:

– Vi har i flera års tid arbetat aktivt med att spegla kommunikationsbranschens utveckling, vårt namnbyte är det senaste uttrycket av det arbetet. Marknads- och informationschefer lägger allt mindre fokus på traditionell reklam och med Matias får vi för första gången en ordförande som inte är en traditionell reklamare.

Matias som startade den numer internationellt berömda byrån Farfar beskriver även sin verksamhet på ett för reklam tämligen okoventionellt sett:

Farfar is not an interactive advertising agency. In fact, we are a bunch of bandits. We steal people’s time. Time is possibly the most precious commodity of the western world. More and more claim to have less and less of it. So in our own fast-forwarding age we devised a rather clever business concept: We provide the audience with entertainment in exchange for their sacrifice of time in the relevant presence of a brand. Mind you, it’s not “branding”, it’s “liking”.”

Fortsättning följer på Mindpark.se: “#058: Reklam och PR i kommunikativ frontalkrock”

Hur inflytelserik är du på Twitter?


Hur inflytelserik är du på Twitter? Edelman vet. PR-byrån (b t w en av de ledande i världen med drygt 3000 anställda på 50 kontor) släppte nyss TweetLevel. Det sägs vara ett unikt verktyg som mäter folks inflytande och betydelse på Twitter.

De har valt att kika på fyra olika faktorer:

1) Inflytande – vad du säger och hur många som lyssnar.

2) Populäritet – hur många som följer dig?

3) Engagemang – hur aktivt du deltar i din vänkrets.

4) Tillit – i vilken mån folks tror på det du skriver.

Du rankas mellan 0-100. Vilket betyder att ju högre du rankas desto mer betydelsefull är du.

Så vad fick jag? 49/100. Jag är med andra ord betydligt mindre betydelsefull än exempelvis Perez Hilton, Mashable, Deepak Chopra och Guy Kawasaki, som alla ligger runt 80/100. Men åtminstone lite mer betydelsefull än Lisa på Bloggomsverige och PRNewser 😉 Ja, jag tar detta med en stor nypa salt framför allt av två skäl: 1) vet inte exakt hur de rankar 2) har alltid haft svårt att lita på “articifiell intelligens”, men tycker ändå tjänsten är lite underhållande.

Så inflytelserik är du på Twitter!

Här ser ni hur TweetLevel placerar mig:

Your Influence score – You may not be CNN but you understand the importance of Twitter and use it well. To increase your influence score, you will need to get people to re-tweet what you are saying more frequently – the posts you make and the number of people who follow what you say is critical.

Your Popularity score – Your popularity score is OK – but can easily get better. The chances are you have got a good following but there are a few things you can do to make the seismic shift to become Mr. or Mrs. Popular. This number is solely based on how many followers you have. Many Twitter measurement tools purely rank people according to this metric, however just because someone is popular doesn’t mean they are influential. However, to increase your popularity post regular and interesting content, time your posts to peak times and add hashtags to make it easier for people to find your tweets. You’ll have more people following you in no time.

Your Engagement score – Your engagement score is OK but could be better. You understand that even though influence is important, to many people how you engage is what counts. You don’t need to be movie star to score high in this critical category as it is your participation within niche communities that count. Take more time talking to individuals, make your posts easier to find by including hashtags and enjoy the conversation.

Your Trust score – Your trust score is pretty good but could be better. The Edelman Trust Barometer states that 77% of people refused to buy products or services from a company they distrusted. It is trust that makes someone act – for this reason alone, having a high trust score is considered by many to be more important than any other category. Trust can be measured by the number of times someone is happy to associate what you have said through them – in other words, how often you are retweeted. To increase your trust score you will need to create more interesting and informative posts that will give your followers a reason to retweet what you have said.

Testa!

38 av 138 bidrag nominerade till årets Spinn


I går kväll presenterade Jan Lindow (MS&L) och Kaj Flick (Precis) de bidrag som nominerats i årets upplaga av Spinntävlingen.

Spinn är som bekant en tävling i effektiv svensk marknads-PR. Med marknads-PR avses marknadskommunikation i icke-köpta (publicitet, seminarier, internet, ambassadörer etc) och egna kanaler (webb, e-mail, nyhets- brev, föreläsningar etc) som har som syfte att driva försäljning.

Årets upplaga av Spinn är det sjätte i raden, och lockade hela 138 bidrag vilket är rekordmånga. 38 bidrag nominerades och ges därmed chans att vinna någon eller flera av de sex disciplinerna. Och de nominerade är:

Årets B2B-kampanj

Bite Communication “Påverka T9-ordboken”
Prime PR “Matsilvret”
Studentbyrån “Berghs Live”
Volontaire “The Impossible Pitch”

Årets Experiential Marketing

AWB “Grolsch Block Party”
Hill & Knowlton “Från frityr till djupa toner av krusmynta”
MS&L & UMG “Oasis of Light”
Prime PR “K-baren”
Studentbyrån “Berghs Live”

Årets Integrerade kampanj

Agency “Färjan”
Berntzon Bylund “Kia Soul”
Domingo PR “Blogguppropet”
Ester “Vart tar 100.000 kondomer vägen i sommar?”
Jung Relations “Pärlan”
Prime PR “Sveriges största fika”

Årets Word-of-mouth-kampanj

JMW Kommunikation “Maoglasögon”
Jung, Peacock & Lonely Duck “Welcome to the list”
Prime PR “Moodie”
Prime PR “Kenny Begins”
Prime PR “Sveriges största fika”
Prime PR “Lys upp”
Prime PR “90 Day Store Experiment”
Wenderfalck “Tubemusic”

Årets Digitala-kampanj

Domingo PR, “Blogguppropet”
Edelman PR “Hur man lär 100.000 svenskar dag om batteriinsamling”
Jung, Peacock & Lonely Duck “Welcome to the list”
K Communication ” I Love IKEA”
Prime PR “Kenny Begins”
Syrup ” Sveriges svenskaste jobb”
Åkestam Holst ” Stefan the Swopper”
Åkestam Holst “How Hetero”

Årets Konsument-kampanj

Care of Haus “1000 jobb”
Edelman PR “Hur man lär 100.000 svenskar dag om batteriinsamling”
Goodybag “Single & the City”
Jerlov Kommunikation “Barnsäkerhetens år”
Jung Relations “Pärlan”
Prime PR “Sveriges största fika”
Prime PR “Moodie”

Jan Lindow, VD för MS&L säger i ett pressmeddelande:

– Vad som är roligt med årets Spinntävling är bredden av byråer som har anmält sig och blivit nominerade till galan. Dessutom är det inte bara rena PR-byråer som har anslutit sig till tävlingen utan även reklambyråer och marknadsavdelningar.

Beträffande sistnämnda så har det givit upphov till livlig diskussion huruvida man bör blanda kommuniktiva discipliner, eller inte. Men det lär tiden utvisa.

Värdelöst med 5000 följeslagare på Twitter


Med anledning av den diskussion som pågår om hur företag ska förhålla sig till den sociala webben för att gagna sin affärsverksamhet, så kan jag inte låta bli att visa upp den gamla klippet från marketing-gurun Seth Godin:

“Om du har 5000 följeslagare på Twitter bara för att du drar dåliga skämt en gång i timmen, så är det knappast bra för din affärsverksamhet.”

Seth Godin menar att den sociala webben fullkomligt översvämmas av en massa ytliga konakter som inte betyder någonting. Och uppmanar oss alla att fokusera på verkliga relationer som betyder något.

Hos mig slår han in öppna dörrar. Hur ser ni på saken?