36% använder social media inför köp av resa


Webben med alla dess tjänster har helt och hållet förändrat många konsumenters köpprocess. Nu får vi löpande indikationer på att det förändrade beteendet successivt börjar nå “massan”.

Av rapporten “World Travel Market 2010 Industry Report” framgår det bl a att 36% av alla engelska resenärer använde social media för att planera sin semester resa sommaren 2010.

Och att över hälften av dem kommer, eller troligtvis kommer, att använda social media vid nästa års planering.

Av rapporten framgår även att industrin inte heller låter sig vänta. 40% av turistnäringen ser social media som en stor möjlighet att möta sin marknad på under nästkommande fem år. 20% anser att social media är den enskilt bästa möjligheten under samma tidsperiod.

Jag kom ihåg att Patrik von Bergen från konsultfirman Streamson alltid talade vitt och brett om hur han ansåg sig ha “svart bälte i försäljning”, som han uttryckte det. Men en dag för några år sen kom han till mig, blek om nosen, med en bedrövad min. Han sa: “Inget av det jag lärt mig fungerar längre. Från att ha varit bäst på försäljning, är jag nu nybörjare igen.” Vi snackade om web 2.0, om de nya konsumenterna och den nya köpprocessen. En tid senare kom han tillbaka mer entusiastisk, starkare och med bättre självförtroende än någonsin. Han hade tagit fram “Von Bergens 5 lagar om Sälj 2.0“.

Patrik menar bl a att processen att förstå ett problem och hitta en lösning sällan börjar där säljaren börjar sin process att sälja. Och uppmanar företagen och dess säljare att inte försöka kontrollera köpprocessen, utan istället stödja den. Patrik anser att “säljarens informationsövertag från tiden före 2005 är borta. Köparen letar på nätet för att hitta information på alla tänkbara lösningar, inklusive dina konkurrenters”. Där Google sök ledde det första paradigmskiftet.

1997 ville jag och ett par kollegor på Spray göra det möjligt för resenärer att enkelt kunna söka och boka sina resor på webben. Alltid till lägst pris. Det låter inte så märkvärdigt idag. Men då var det sensationellt. Tyska “Travel Information Software Systems” lade grunden till bokningsmotorn och Mrjet.com lanserades.

Gissa om det blev succé?! NOT.

Efter ett halvår av idog marknadsföring hade vi inte sålt en ända resa (bortsett från alla de resor Spray “stödköpte” för eget bruk). Men efter några år av konstgjord andning lossnade det äntligen. Och paradigmskiftet för reseindustrin blev ett faktum. Sen dess har ett batteri av innovationer förändrat branschen. Idag ser köpprocessen ut som Patrik beskriver den, med tillägget att konsumenternas egna och andra relevanta nätverk får allt större betydelse för köpbesluten.

Av de 36% som använde social media när de planerade sin sommarresa valde 58% att ändra något köpbeslut knutet till den som ett direkt resultat av att ha använt social media. Hela 74% av kvinnorna fick sina intryck av Tripadvisor – världens största resetjänster som till stor del bygger på tips och idéer från användarna själva, d v s andra resenärer.

“Social Media is getting serious. In 2011, you need to be finding opportunities to promote your brand in this new arena”, säger Paul Richer, Senior Partner, Genesys (travel technology consultancy), i rapporten.

Men ingen bransch slipper undan. Kolla in på det sätt den här killen köper en hårddisk (tips från @hyttfors:

Bli lika (a)social som Telia på 20 min


Huruvida ett företag har en blogg, finns på twitter och Facebook säger inte ett mycket om hur bra de är på att bygga goda relationer med sin marknad och målgrupp. Det ger möjligtvis en indikation på att ambitioner finns men inte mer än så. Det är snarare hur väl företagen och dess målgrupp lyckas kommunicera via dessa tjänster, som kan ge indikationer hur bra de är på PR. Därför blir jag återigen så förvånad när jag ser tendenser på att folk i branschen fortfarande tror man plötsligt blir social bara för att man “finns på” Twitter.

Jag syftar på Episervers undersökning av sammanlagt 40 svenska företags hemsidor där de flesta företagen inte kunde svara “ja” på fler än max fyra av nedanstående 13 frågor. En av “vinnarna” var Telia som kunde “ticka av” (som Telias kommunikationschef uttryckte det) nio av ovan nämnda 13 kriterier.

  1. Finns blogg?
  2. Finns forum/community?
  3. Finns ”Följ oss på twitter”?
  4. Finns ”Detta sägs om oss på twitter”?
  5. Finns ”Följ oss på Facebook”?
  6. Finns ”Detta sägs om oss på Facebook”?
  7. Kan man dela innehåll via flera kanaler?
  8. Kan man betygsätta innehåll?
  9. Kan man ange favorit (gilla)?
  10. Finns film/webb-tv?
  11. Finns chat/automatiserad chat/webbrobot?
  12. Kan man maila via mailformulär alternativt mailadress/er?
  13. Finns telefonnummer

Kommunikationschef, LG Wallmark, var därefter snabb att utse Telia som vinnare i kundrelation på sin egen blogg med rubriken “Telia bäst i Sverige att använda sociala medier för kundmötet på webb”. Om jag inte hade känt LG en smula, och vetat att Telia faktiskt är rätt bra på att hålla en hyfsad kontakt med sin målgrupp på några av webbens mer sociala plattformar, så hade jag bara fnyst åt uttalandet. Men jag tycker trots allt att rubriceringen är en smula förhastad. För – som sagt – inget av ovan nämnda kriterier säger hur bra ett företag är på “att använda sociala medier för kundmötet på webben”.

Värt att nämna är att MyNewsdesk i dagarna har skapat förutsättningar för vilket företag som helst att inom loppet av 20 minuter bygga upp ett “social media newsroom” som uppfyller majoriteten av ovan nämnda kriterier, till en mycket blygsam kostnad.

Och – nej – det gör dem inte heller särskilt sociala – hux flux. Därför är rubriken på detta inlägg lika förhastat fel som LG’s. Men förutsättningarna att bli duktig på att skapa relation med sin målgrupp har aldrig varit så bra som nu. Upp till bevis.

Så går det när en PR-kommunikatör och en journalist byter jobb


Journalister och PR-kommunikatörer har alltid hyst någon form av hatkärlek till varandra.

Hat när den ena helt upphör att förstå den andres situation och behov. Hat när PR-kommunikatören försöker pracka på journalisten irrelevant smörja på fel sätt, vid fel tidpunkt. Hat när journalisten fullkomligt ignorerar de mest sakliga, ödmjuka idéer till uppslag oavsett vad de handlar om, eller förvränger en historia till oigenkännlighet med ett gytter av sakfel.

Kärlek när den ene hyser respekt och förståelse för och kunskap om den andres situation, behov och integritet. Kärlek när PR-kommunikatören sakligt, ärligt och öppet redogör för vad som har hänt. Kärlek när sakkunniga tillåts svara på frågor istället för medietränade. Kärlek när när information görs tillgänglig istället för otillgänglig. Kärlek när journalisten utnyttjar den sakkunnighet och stundtals rika källa till information som företag och dess representanter faktiskt utgör. Kärlek när journalisten kritiskt granskar det som verkligen hänt och redogör för det, istället för att frossa i snaskiga ovidkommanden.

Tidningen PRWeek’s Kate Magee och Bite Communications PR-konsult Mat Gazeley bytte jobb under en vecka för att försöka sätta sig in i och förstå den andres situation. Lyssna till deras erfarenheter:

Mot bakgrund av detta kan det vara intressant att kika på resultatet av den undersökning som Cision och Bulldog Reporter nyligen gjorde med syfte att försöka ta reda på hur väl samarbetet mellan PR-kommunikatörer och journalister egentligen fungerar. Undersökningen ger dig 1.729 journalisters syn på saken.  Och här följer en sammanfattning:

  • over 57 percent said that PR people help them generate story ideas at least every month. Slightly more than 30 percent said such assistance happens at least every two weeks
  • overall, 94 percent said that PR assistance helped generate at least one story idea during the course of a year, while 6 percent reported never getting PR assistance
  • 17 percent of respondents rely on PR assistance and press releases to develop 40 percent or more of the stories they file, although 61 percent use those aids in only one to 20 percent of their stories
  • 52 percent reported that they promote their stories on the social Web
  • about 54 percent reported editorial staffing cuts
  • 46 percent noted a demand for greater story output
  • 24 percent were asked to work longer hours
  • 24 percent were asked to take on multiple beats
  • 45 percent said they were annoyed by PR people who don’t know the subjects or beats the respondent covers
  • 59 percent said that PR people send irrelevant material
  • Almost 27 percent said PR people don’t fully understand the stories and subjects they themselves are proposing for coverage

Almedalsveckan en kommunikativ Medeltidsvecka


Årets Almedalsvecka framställs av många som en av de bästa genom tiderna. Veckan slog rekord i år igen med ca 800 arrangörer, 1.400 arrangemang och 10.000-talsbesökare. Valår och strålande vackert väder bidrog till framgången. Jag är benägen att stämma in i lovorden men fasade över det kommunikativa haveri som ändå präglade veckan generellt sett. Stundtals kändes det som om jag hade hamnat på Gotlands Medeltidsvecka sett ur ett kommunikativt perspektiv. Ett kommunikativt slagfält tillika huggsexa.

”Aldrig har någon fått så mycket för så lite” skriver Dagens Media som rubrik tillika citat till ett gäng personligheters uttalanden om Almedalsveckans flippar och floppar, utan att jag kunde hitta vem citatet egentligen kom ifrån. Det måhända, men många av dem nämner just bristen på effektiv kommunikation som de utmärkande flopparna.

Isabella Löwengrip, med bloggen Blondinbella, klankar ner på Gudrun Schymans PR-kupp att brånna upp 100.000 kr i sedlar framför en gapande delvis högst skeptisk publik.

Brit Stakston, från JMW, menar att “de som arrangerar evenemang under veckan inte systematiskt via de sociala medierna har tagit tillvara på möjligheten att ge fördjupad information.”

Katarina Winell, kommunikationschef, Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning, SLL, kritiserar den urskiljningslösa utdelningen av flygblad.

“Sverige är ett av världens bästa länder vad gäller teknik och kommunikation. Det känns därför otroligt förlegat och ineffektivt att man fortfarande delar ut flyers  i så stor utsträckning Almedalen. Hoppas att vi slipper se det kommande år.”

Och får medhåll från Nikke Lindqvist:

“Flygbladsutdelningen. Ingen vill ha dem, det måste gå att hitta något annat sätt.”

Amerikanska flygplan som släpper flygblad över Japan under andra världskriget. Källa: Wikipedia

Bortsett från en mängd undantag som kanske bekräftar regeln, så menar jag att utrymmet för kvalitativ och någorlunda djupgående kommunikation och meningsutbyte blev minst sagt begränsat. Såväl på seminarier som på öppet på gator och torg. Jag fick intrycket av att seminarierna var så många och ihoppressade, att föredragshållare, moderatorer och seminariearranggörer, blev tvugna att snabbt skumma av de många spännande teman på ytan, utan att så värst många i publiken fick en ärlig chans att i lugn och ro delta i debatten. Om de nu överhuvudtaget var förmögna till det, då många av åhörarna redan mentalt var på väg till nästa seminarium i samma stund som bänkat sig på seminariet de just anlätt till. Vilket också verkade vara fallet för de förstnämnda, som ju skulle arrangera, moderera, prata, i ett nytt sammanhang, ungefär fem minuter innan det de just deltar i hade slutat. Hysteriskt!

Mellan seminarierna ifråga brusade det för fullt. Man fick hugga sig fram med machetas mellan flygbladsutdelare, plasttält, gycklare, och annat löst folk som fullkomligt och ibland bokstavligt skrek ut sina budskap, utan att ens vara närheten av att ta reda på om det var målgruppen som försökte komma förbi. Själv hade jag fickorna fulla helt irrelevanta och meningslösa “give aways” som folk handgripligen stuckit ner i kläderna på mig.

De luttrade som redan visste att bruset skulle nå smärtgränsen, var beredda att gå hur långt som helst för att synas, så till den milda grad att budskapet i sig sen länge höljts i dunkel. Gudrun Schyman eldade som bekant upp 100.000 kronoer i sedlar för att påvisa ojämlika löner, Greenpeace sprang omkring som fiskar och Prime satte sprätt på hundratals flaskor rosévin till vilt främmande som smög sig in på baksidan av gården för att “värma” inför kvällen.  Kreativiteten nådde inga gränser.

Källa: Ylva S (Flickr)

Mitt i detta intermezzo av skenande budskap såg man dock grupper av folk som dragit sig undan larmet in på innergårdar för ett innerligt och givande meningsutbyte. Och just där kunde jag också ursprungliga det egentliga syftet med Almedalsveckan; att påverka genom att kommunicera sina budskap till politiker, media och andra opinioinsbildare på ett nära, innerligt och effektivt sett.

Nästa år ser jag fram emot kvalitet på bekostnad av kvantitet.

Är kunglig PR rätt PR för Sverige?


Är det så här Sveriges ska bli känt och marknadsföras?

Diskussionen om monarkins vara och inte blossade upp ordenligt under kungabröllopet. Folk frågar sig vilken funktion kungahuset egentligen har? PR för Sverige, menar förespråkarna. Men kostar den inte mer än den smakar, svarar skeptikerna.

Idag fick vi svar på tal. Kungabröllopet är värt miljarder kronor skriver TT i nyhetsflash som idag sprids i svenska medier. Och hänvisar till en beräkning som medieanalysföretaget Mediapilot har gjort på uppdrag av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).

Nu återstår frågan, är det så Sverige ska bli känt och marknadsföras?

Di skriver att “varje satsad krona gav 270 tillbaka i publicitet …. jämfört med vad det hade kostat att köpa motsvarande annonsplats. Nära hälften av värdet stod medier i Tyskland för”.

Di citerar Fredrik Wetterqvist, ämnesråd på UD och chef för NSU-kansliet:

“Bröllopet har fått utländska medier att visa upp Stockholms och Sveriges bästa sidor i alla bemärkelser. Tack vare det har Sverigebilden fått en rejäl skjuts till en i sammanhanget låg kostnad.”

Och skriver vidare: “Totalt handlar det om drygt 12.000 artiklar bara i webbmedier.”

Enligt Wikipedia beräknade Hovet “själva bröllopets kostnader till cirka 20 miljoner kronor varav hälften betalas av kungafamiljen. Vid regeringens framläggning av statsbudgeten den 21 september meddelades att staten skjuter till 5 miljoner kronor extra till hovet för bröllopet, “för att delvis bekosta den del av kronprinsessan Victorias bröllop som är en statsangelägenhet”.”

Enligt DI så har staten avsatt “10 miljoner kronor i extra anslag för bröllopet, varav 1,8 miljoner öronmärktes för att ta hand om svenska och utländska journalister.” Välsignat av statsminister Reinfeldt.

Så även om svenska exportföretag inte sett någon större vinst av kungabröllopet, så ser den slutliga “affären” totalt sett ganska god ut. Och jag ser ingen anledning till att betvivla detta faktum.

Men sett ur ett PR-perspektiv är jag lite mer tveksam. Inte för att jag alltid tyckt det varit galet att jämföra och räkna om publicitet i annonspengar, utan för att man fortfarande lever kvar i världen att all publicitet är bra publicitet.

Jag undrar om alla de som talar om kungabröllopet som stort PR-värde för Sverige har ställt sig frågan om det är så Sverige ska bli känt? Är det som monarki? Eller för vår entreprenörskap? Eller för våra natur? Eller en mix av dessa och många fler ingredienser?

Efter att ha sökt runt lite grand på nätet bl a annat på Sveriges två viktigaste officiella gateways på webben, visitsweden.com och sweden.se, så har jag fortfarande inte lyckats finna svaret.

Svårt att nå ut? Just nu på Blocket: Extra stark MEGAFON 25W. Förr 1995:- NU 500:-


Tycker du att medielandskapet blivit rörigt? Har du svårt att nå ut med dina budskap i informationsbruset? Och anser att det där sociala pratet bara är skitsnack, och föga löser dina problem? Då kan du just nu fynda på Blocket: “Extra stark MEGAFON 25W. Förr 1995:- NU 500:-“. Enligt annonsören, Billebro Eventure som sålt ljud- och ljusutrustning i snart 30 år,  sägs det vara en “25W megafon av professionell kvalitet, med siren, mycket lång räckvidd och klart, tydligt ljud. Räckvidd från 600 m till 3.000 m vid ypperliga förhållanden, vattenytor, etc. Tysk hög kvalitet.”

En “räckvidd” på upp emot 3.000 meter… Det skulle innebära att du på en strategisk vald plats mitt i Visby skulle kunna nå ut till Almedalsveckans samtliga besökare. För 500 kr!! Skynda att fynda! Framtiden är här.

Funktioner
Mikrofon baktill , löstagbar handhållen mik
Pistol-liknande på/av knapp
Volymkontroll
Går på 8st batterier
Upp till 3 timmars kontinuerlig användning
Axelrem medföljer

Tekiska data
Max. effekt: 25 watt
Räckvidd: 600 m – 3.000 m
Längd: 34 cm
Horn diameter: 23.5 cm
Vikt: 1.6 kg utan batterier
Batterier medföljer ej

Ett års garanti. Importpris direkt från generalagenten! Jaytec är en Tyskt kvalitetsmärke.

BILLEBRO EVENTURE AB – 30 år i branschen
1000 kvm Frejgatan 27, öppet 10-18, lördag 11-16

EN MÅNADS RETURRÄTT. Beställ tryggt FRAKTFRITT på postorder.

Ja, köpta åsikter funkar utmärkt på Twitter – tyvärr


“Funkar twittret i längden?” undrar man på SVD i lördags, och syftar på de köpta åsikterna som enligt artikelförfattaren löpande framförs i det tämligen nya och sociala verktyget, inte på verktyget i sig, förmodar jag?

Artikelförfattaren raddar upp ett gäng exempel på hur mer eller mindre inflytelserika personer fått förmåner eller t o m reda pengar för att gå kommersiella företags ärenden i Twitter. Bl a refererar man till en Resumé-artikel som menar att Kim Kardashian får “runt 70000 kronor per Twitter-inlägg, när hon skriver positivt om vissa varumärken eller produkter” för att hon har “runt 2,7 miljoner läsare som följer vad hon skriver på Twitter” (min anm: hon har ca 2,7 miljoner “följeslagare” vilket är långt ifrån samma sak som “läsare”). Och till Dagens Medias artikel om att Pernilla Wahlgrens slipper betala en viss klinik för sina barns vårdom hon själv bloggar lite om kliniken ifråga, vilket hon enligt tidningen också gjort: ”När man kliver in på parkettgolvet i väntrumet möts man av barnvänliga målningar på väggarna och gott om plats för barnen att leka i väntan på doktorn.”

Artikelförfattaren i SVD drar slutsatsen att företag helt klart är “intresserade av att nyttja sociala medier för att öka sin försäljning”, men har svårt att tro att produktplaceringar och köpta åsikter i bloggar fungerar, för “hur många vill frivilligt lägga tid på att läsa reklamslogans, om än personligt utformade?”Och “när väljer läsarna bort B-kändisarnas produktplaceringar?” frågar man sig.

Svar: Troligtvis aldrig. Kända personer har och har alltid haft inflytande på en mer eller mindre stor skara beundrare, och kommer så förmodligen alltid att ha. Huruvida deras agerande är köpt eller inte, verkar inte spela särskilt stor roll, så länge det inte går till överdrift. Deras fans kommer köpa det som sägs. Oavsett media.

Att köpta åsikter nu letar sig in i sociala nätverk som Twitter, kan väl knappast få någons ögonbryn att höja sig. Det är ju bara ytterligare en kanal i det överväldigande flora kanaler som kändisar och andra kan uttrycka sig i. Det fina med Twitter är ju bl a att den som vill följa, gör det, och den som inte vill, låter bli.

Personligen tillhör jag den förmodade minoritet som hatar köpta åsikter. Men inser samtidigt att jag liksom alla människor är en frukt av sin omgivning, och därmed marionettdockor, styrda av en komplex sammansättning av inflytelserika personer, företag, och liknande.

Frågan är bara hur “köpt” just detta inlägg är? Och av vilken komplex sammansättning av köpare?

Det kan bara du avgöra. Och jag får vad jag förtjänar. Liksom alla.