Inget behov av socialt Public Service än


Idag skriver Anders Mildner i SVD att “Public Service måste släppa in publiken“. Han menar att Public Service måste bli plattformsoberoende och på så sätt nå ut och möta sin publik i de kanaler som används av den.

Det irriterar honom att Public Service använder “nya” i det här fallet sociala medier enkom för att marknadsföra sina befintliga kanaler.

“För ett tag sedan började jag att följa (på Twitter) en av Sveriges Televisions (SVT:s) mest profilerade reportrar. Ganska snart stod det klart att han fortfarande uppträdde som om han sände envägs-tv. Alla tweets lät som trailrar för kommande program…” skriver Anders och fortsätter:

“Jag frågade om inte reportern kunde berätta nyheterna direkt på Twitter istället. Jag fick inget svar.” Och lite längre ner i artikeln: “Jag fick aldrig några svar på mina frågor och jag förstod snart varför. Reportern deltar i stort sett inte i några diskussioner. Han skickar bara ut reklam för broadcastmodellen – i en mediekanal som bygger på deltagande.”

Anders avslutar sin artikel med tesen för den:

“2010 kommer det inte längre att vara okej att bedriva journalistik i allmänhetens tjänst utan att låta allmänheten vara delaktig.”

Jag håller med Anders i prinicp allt han skriver, bortsett från ovan nämnda ståndpunkt.

Användningen av sociala medier och nätverk har exploderat, och verkar inte se någon avmattning. Idag använder en överväldigande majoritet av världens ca 1,6 miljarder internetanvändare dem i någon mån. Vilket i sin tur resulterat i en helt ny dimension av källa till inspiration, information och förkovran för de som använder dessa. Vilket leder till ännu fler användare, osv. Vad detta kan tänkas sluta någonstans, om det överhuvudtaget finns något slut, vågar jag inte spekulera i. Men att vi just nu står inför ett medialt paradigmskifte av aldrig tidigare skådat slag, råder det inga tvivel om.

Och – nej – det blir inte särkilt bra för någon inblandad att använda sociala medier som envägs-media. Även om jag kan nämna massor av exempel på undantag som bekräftar den ev regeln.

Däremot är jag inte säker på att Public Service måste bli social om inte publiken kräver det. Personligen skulle jag älska det. Men den stora massan är idag förmodligen rätt ointresserade av att socialisera sig med Public Service och jag antar att behovet inte kommer öka nämnvärt år 2010, om det är det Anders menar med att göra oss “delaktiga”.  Jag tror snarare att det, parallellt med de sociala mediernas funktion, även finns ett uppdämt behov att skickliga journalister som i allmänhetens tjänst informerar, underhåller, uppdaterar, förklarar för oss vad som händer i vår omvärld, utan att göra oss delaktiga.

Länge leve “envägs-TV” i allmänhetens tjänst,  i synnerhet den som utvecklas till att levereras on demand unicast.