The company’s social graph – and how to benefit from it


I had a inspiring session during the Sweden Social Web Camp (SSWC) at Tjärö a few weeks ago. We were ca 50 social media evangelists that did discuss what ever a company has a social graph or not? And if it does exist; how does it look like, and how can the company use it?

At least my conclusion was that I don’t think the company itself nor the brand itself has a social graph. Because a brand is not a human being. Anyone may be connected to, and even have relations with brands but not social relations. Because you got to be human to socialize. But your brand is a social object and your products as well. Because people are talking about them. Some are more engaged than others, and some more angry than others. But people are sharing their thoughts about your brand. And I guess the sum of these people, that have your company (and/or your brand) as a social object, are the same thing as the company’s social graph, or at least the sum of the parts of their social graphs that are related or relevant to the company and/or their brand. We’re talking about the company’s employees, customers, stakeholders, and others.

Further on – if that’s the case – I do think the company can use and cultivate that kind of a social graph – with an extreme outcome. I’ll tell you why and how further down in this post. But first – let’s take it from the beginning:

We’re all human beings, right? We’re people. And people are social. We group ourselves into social networks, and talking to each other about different kind of social objects, and engage ourselves in communities.

It doesn’t matter if we’re consumers, suppliers, communicators or journalists. We all got to understand how we socialize, which is “the process of inheriting and disseminating norms, customs and ideologies through conversations, behaviors, practices, rituals and education”…. that “provide the individual with the skills and habits necessary for participating within their own society”.

A network is just elements connected to each other. But social network is individuals connected to each other.

And the Social Object is “the node” in these social networks. The Social Object is the reason why two people are talking to each other, as opposed to talking to somebody else.

And a group of individuals that have these social objects in common and share these interests with each other – are members of a community. Everyone on this planet is a member of a community, I guess?

Then Mark Zuckerberg took a part of this social environment to the web, and more or less invented the term “Social Graph” which describes the relationships between individuals online. Frankly it’s the global mapping of everybody and how they’re related.

My experiences are that companies and their marketing staff intellectually do understand the situation, and are in some sort of consideration phase, but that they are truly stressed about this “social graph” and the relationship-humbo-jumbo talk.

But if we do agree that “the sum of the people, that have your company (and/or your brand) as a social object, are the same thing as the company’s social graph, or at least the sum of the parts of their social graphs that are related or relevant to the company and/or their brand”. Then it wouldn’t be to hard for the company to benefit from this social environment. Let me give you a few examples what you as a communicator can do:

  1. Identify who’s connected to your brand.
  2. Find out if your brand is a social object (with sub subjects), and if that might have resulted in different kind of communities.
  3. Find out how these communities look like.
    1. Who are members.
    2. What exactly are they talking about.
  4. Become a member by yourself and serve the other members in these communities.
  5. Inspire those who are only connected to your brand but not talking about it, to become members and engage, the company’s employees in particular.
  6. Help these communities to grow and flourish as a whole.

I think for an example these guys (and organizations) might be connected to your brand, among many others:

  • Employees (and former employees)
  • Members of the Board
  • Owners
  • Customers (and former customers)
  • Supppliers
  • Retailers
  • Partners
  • Industry spokesmen and thought leaders
  • Industry colleagues
  • Competitors
  • Ambassadors
  • Journalists

They know your company. And they are all connected. And they all are important to you. But that doesn’t mean they are talking to each other nor with you or your staff about your brand. They might only be connected. They might be connected to your brand and talking to each other about it, but not with you and your staff. They might be connected to your brand, yourself and your staff as well, but not talking about it with anyone. Or they might be both connected to your brand, yourself and your staff, and talking about it with everyone.

These ones who are talking about your brand, have for sure different kind of needs and wants. And they probably talking about that specific angle of your brand in different kind of forum, in different sub communities.

No matter what group they belong, they all can be a member of these communities that talking about your brand.

Can your company own a such communities? Probably not. You can’t own a social object. You can’t even own your brand as a social object. They all are parts of the social environment!

But you can help an existing community to grow and flourish. Especially the ones who are connected to your brand.

You can be a proud member of the existing ones. You can invite other peoples to the existing ones. You can also set up “your own” (another) forum for an existing community to help it grow. And you can call that “your community” if you like. Just because that’s the community you’re involved in, or created a new forum for (as the owner / administrator).

But a community is boundless. Some of the members can easily pop up somewhere else, and the rest of the members will follow.

If you’re interested in this topic, please read “Your company has a social graph” as well.

Excel doomed as media relations manager tool


Social networking seems to be the best way to find, get in touch, and communicate with your buddies, no doubt about that. 750 million active users on Facebook, and recently a huge investment from Google to win the network battle, says something about that. Millions of discussion forums of all kind. People are truly connected to each other of thousands of reasons. And communities make perfectly sense for millions of people in millions of contexts. Not least professional. PR in particular. Communicators flock to networks, craving for likes and followers. Journalists as well. To meet their audience.

But what’s happening in the business of media relations in this amazing era of communication? Not much! An excel sheet seems to be the main tool for communicators, and journalists refer to their overloaded inboxes.

I had a great meeting with a PR communicator a few weeks ago. We were discussing the best way for her to find and organize her contacts. And not least get in touch and exchange experiences with them.
My prejudices became incorporated. She was working with an excel sheet. And as far as I’ve understood it is more of a rule than an exception. A wild guess says that 8 out of 10 of PR communicators are doing so.

Not the best media relations manager tool in the world - but the most common?

 

I recently run into a post on “The DIY PR blog – handle your own PR” which began with the sentence: “When you are doing your own PR it’s very important to have a system in place to track all of your pitching outreach efforts.” One of these “systems” was:

“Excel spreadsheet – Start an Excel spreadsheet media list to track all of your outreach efforts. You can have different tabs for each type of outlet – one for magazines, one for websites, one of local/regional media, etc. You could even set one up for editorial calendar postings that you find. Be sure to include the outlet, name, email, phone and any other relevant notes. Every time you communicate with someone make note of it in the “notes” column. Then, once a week or once a month (depending on timing of the outlet and your follow-up needs), go through each tab to be sure you are staying on top of it all.

The communicator I met said to me that’s exactly how she was dealing with media relations.

She said to me that she knew the most important journalists, and what they’re covering and writing about. She’s finding her contacts out of basic research of media. She’s making notes about their needs and wants in her sheet, and based on that she’s sharing her stories by phone and e-mail.

She said:
“As a matter of fact media relations isn’t much different from your personal relations; you’re trying to find out who you’d like to play with, and then start contribute with your life experiences based on what you’ve learned they and you have in common; your social objects.”

I said:
“Yeah, I agree, but you don’t organize your personal contacts in an excel sheet, right?

She started to laugh and said:
“Oh no… Facebook is taking care of that.”

We both realize that Excel isn’t primarily a communication tool. Not even assisted with an e-mail client.

So what would be the best place for communicators to keep and organize their most influential contacts like journalists etc? And vice versa.

Newswires like Cision? It says to be “the world’s largest database of media contacts with all of the information you need to uncover the influencers that matter”. Sounds great but the journalists (so called “target group”) are not engaged. Cision is not an engagement platform. It might even be a spam tool if used indiscriminately.
Facebook? Well, communicators (on behalf of their companies) might have a page and/or a group to meet and discuss with their audience (end customers, etc), but when it comes to media relations, they sometimes would like an exclusive exchange with one or a few of their journalist contacts. LinkedIn? Oh yes, that’s a great professional network. But hard to share content, and still linked to you personally.
Salesforce? It’s not a network on both terms, right? Hard to get a proper community with mutual exchange.
Google+? Maybe – we don’t know yet. Easy to synchronize with your G-mail contacts and create different circles of important people. But the communication is still widely open, and not content driven as the communicator often wants it to be.

And so on…

None of these and others seems to completely fit the communicators and journalists needs and wants when int comes to media relations?

What would you say about a network for journalists and communicators to exchange info and experiences with each other on both terms? I’m talking about a service that allows communicators to find their most influential people on the web, add them to their contacts lists, invite them to a network where they can organize them and communicate with them exclusively. Not least – a tool that allows journalists to find, follow, and send requests to their sources? A network based on the community that has been existing for many years, but still have great potential to flourish with new web service technologies.

How do your media relations look like, when it comes to find, organize and communicate with your contacts?

Please – feel free to respond to some questions in this survey. It just take a minute of your time, and I will send you the summary later on.

Before you plan to start a community – think twice.


Funny. Or tragic? It happens all the time. Still. People is asking me to explain for them how to build a community.
Guess what? I use to answer like Mark Zuckerberg did when Rupert Murdoch asked: “How can we build such a great community like Facebook?” And Mark said: “You can’t.”

Ever since I’ve been inspired of Marks remarkable statements (and of course his work in particular). And in this case – he’s spot on. Of course you can’t.

Yesterday I got following mail from a friend – a smart guy that I do respect a lot:

“Hello!
Hope you’re doing well. I wonder if you can point me “right direction”.
I’m looking for a white paper, or person who can explain “how to think” of Facebook as a community. It’s simply about an idea involving XXX (which has a fairly significant facebook presence) and a twist on the community that I intend to try to YYY.
Any thoughts / ideas?”

I did answer:

“Hmm … sounds a bit vague to me. And I’m not sure what you mean, but I do believe that a “community” has nothing to do with the platform. A community is people who share a common cause. Who’s interested in or otherwise engaged in a common subject. Facebook is only a platform that might get communities to germinate and grow. Certainly a damn good platform. Try to catch and understand the engagement first.”

And after I’ve sent the reply, I was reminded of the blog post “Who owns community?” by Nick Tadd, that I read a year ago. I found it, and where he wrote among others things:

“You see, what I have learned from founding the Property Tribes forum, is that you cannot build a community.  Why?  Because it’s already there – you can’t build anything that was not yours in the first place. What you can do, however, is provide a platform and facilitate people using the site to have an enjoyable and rewarding experience. You can help them feel connected, you can help them feel valued, you can help them learn, you can help them feel that they “belong”, you can provide a space where they feel comfortable and among friends. Then let them run with it.  Let them make the community what they want it to be, not what you want it to be.”

He concludes his post with an conclusion:

“You cannot buy community and you cannot sell community.  If you are creating all the content yourself, and asking people to subscribe to that content, then that is a completely different business model and will not create community.  It’s also very hard work and time-consuming.”

And give us a few tips how to help people to organize themselves:

  1. Engage.
  2. Contribute.
  3. Pay attention.
  4. Let the community know they are valued.
  5. Connect people to each other.
  6. It’s about them, not you.
  7. Share.
  8. Don’t try and compete with your members.
  9. Be social.
  10. Be a friend.  Care.
  11. Don’t police or “moderate” the forum unless absolutely necessary.  The community will do that in their own way.
  12. Facilitate trust within the community.
  13. Understand that a community cannot be all things to all people.
  14. Celebrate the heroes in the community.
  15. Try and lead by example.
  16. Show respect.
  17. Believe in,  and encourage,  the wisdom of crowds.
  18. Enjoy it.
  19. Never stop trying to make it a better place for a community to organise itself – what ever your niche

So before you plan to start a community – think twice.

PR-kommunikation om Steve Jobs fick välja


I ett blogginlägg ifrågasätter digitale PR-rådgivaren Tor Löwkrantz PR-kommunikation som bara bygger på det kommunikatören vill säga istället för vad hans publik vill höra.

Tor menar att PR-kommunikation inte sällan handlar om att trycka ut budskap om något, som enligt kommunikatören, handlar om något stort och viktigt som har hänt. Ex:

“Världsledande supermojängen ger oöverträffade möjligheter att tillgodogöra användaren försprång i varje utmaning genom att sammanföra befintliga kärnkompetenser…”

Tor kan själv konstatera att denna typ av kommunikation är värdelös för att inte säga skadlig (om jag tolkat honom rätt).

Tor menar att “Ingen bryr sig överhuvudtaget om vår supermojäng. Vi är oviktiga för de flesta. Ingen väntar på att svälja vårt budskap”, och syftar sannolikt på sig själv som PR-rådgivare. Och drar själv slutsatsen att alla PR-kommunikatörer bör “tala på publikens villkor”. Och inse att det sällan handlar om “mottagare” och “målgrupper” som per definition bara passivt tar emot, utan just om kommunikation mellan människor på bådas villkor.

Jag håller med Tor i mångt och mycket, men inte i allt. Jag håller med dig om att framgångsrik kommunikation måste tillgodose alla inblandades behov och önskemål, och på så sätt bygga på alla berördas villkor.

Men jag håller inte med dig om att ingen bryr sig om supermojänger. Folk älskar supermojänger. Många älskar att få höra spännande berättelser om supermojänger. Folk älskar att passivt konsumera historier om supermojänger utan att aktivt behöva bidra.

Men folk hatar i allmänhet skryt om supermojänger. Folk hatar tråkiga, och irrelevanta historier om supermojänger. Folk ogillar folk som bara pratar utan att lyssna. Folk ogillar självupptagna människor som pratar om sig själva utan att fråga.

PR-kommunikatörer är inget undantag.

Därför gör PR-kommunikatörer, liksom alla männsikor, oklokt i att trycka upp sin målgrupp i ett hörn (inbox) med självupptagna, skrytsamma, tråkiga, irrelevanta budskap utan att först varken lyssna eller förstå.

Men desto klokare i att först lyssna och förstå sin omgivning, och med utgångspunkt från det, förse sin omgivning med kul, intressanta historier, utan att kräva att den aktivt ska delta i någon form av konversation, men vara öppen och mottaglig för konversation, om så önskas.

Slutligen finns det ett stort värde i att överraska. För folk vet inte alltid vad de vill ha. Det är därför Steve Jobs aldrig gör marknadsundersökningar. Eller som Henry Ford sa i samband med att han lanserade T-Forden: “Hade jag frågat folk vad de ville ha, så hade de sagt en snabbare häst”.

Båda deras “supermojänger” blev en skräll. Och om de jobbat som PR-kommunikatörer, så kanske de skulle gjort samma sak, som de gjorde som grundare av två av världens största bolag, tillika intressantaste supermojänger.

De skulle ha haft en egen idé vad som är bra och dåligt, gjort verklighet av den bästa idén, och släppa den där folk enkelt och effektivt kunde hitta den.

Röda “followers” ersätter PR-slampa på Spinn10


Från vänster: Kristofer (jag) och kollega Pernilla

En PR-slampa och en skyltdocka i rött papper med obegripligt budskap borgade för megaflopp för MyNewsdesk under fjolårets spinngala. I år lanseras röda followers och ny tävling som utan jury belönar företagets sociala kompetens. En del talar för ännu en flopp. Och det är ok.

Det är bra att floppa. De företag som inte söker sig utanför komfortzonen blir inte långlivade. MyNewsdesk är ett ungt, modernt företag som inte hämmas av konventioner. Vi tänjer på gränser och välkomnar alla floppar som en del av vår framgång. En del tycker vi är oseriösa. Men inget kan vara seriösare än att prova, lära sig av sina misstag och försöka igen.

Det var under fjolårets Spinngala som MyNewsdesk stod för det märkligaste spektaklet i SPINN’s historia.
Redan i dörren möttes uppklädda och förväntasfulla gäster av en skyltdocka inklädd i rött papper. Den stela lekamen mässade ut PR-propagande som ingen av gästerna varken hörde eller än mindre begrep. Redan här började det lukta flopp lång väg. Men kreatörerna bakom upptåget vägrade att ge sig utan fullföljde med en idiots envishet. Så när det var dags att presentera MyNewsdesk som huvudsponsor kom grundaren insläpandes på den nu livs levande och vilt skrikandes dockan på axlarna. Samma obegripliga budskap, dock något högre denna gång. Ingen förstod någonting. Inte blev det bättre av att MyNewsdesks VD gick omkring som en transvestit med texten “Årets PR-slampa” på ett sidenband över de konstgjorda brösten.

Aldrig har väl något företag missat målet med så bred marginal? Budskapet att PR inte handlar om adresser i distributionslistor, utan om relationer med människor, är fortfarande höljt i dunkel. Och det är ytterst osäkert om någon hann uppfatta att MyNewsdesk då hade för avsikt att belöna företagens dagliga och sociala kompetens.

Som huvudsponsor av Spinn har MyNewsdesk i år fått förmånen att bidra med en utnämning som på ett kreativt och spännande sätt kompletterar de befintliga kategorierna. Strategin blev förstås att ta fram en tävling som MyNewsdesk själva kunde vinna.

MyNewsdesk kom upp med två riktigt bra idéer:

  1. Major Fucked Up PR Price.
  2. Hur social är du lille vän?

“Major Fucked Up PR Price” – skulle belöna alla de som vågat göra en radikal PR-kampanj som fullkomligt floppat. Tävlingen skulle ha ett förstapris och 200 tröstpris.

“Hur social är du lille vän?” skulle vara den kampanjlösa tävlingsformen som utan jury belönar de företag som på daglig basis lyckas skapa goda och bestående relationer med sin omgivning på webben med utgångspunkt från sin sociala kompetens.

MyNewsdesk skulle utan tvekan vinna den första, men även ha hyfsat goda chanser att vinna den andra.

Vi valde “Hur social är du lille vän?”.

Tillsammans den nya monitor-tjäsnten Lissly har MyNewsdesk börjat kartlägga de nominerade företagens social kompetens. Man har titta på i vilken omfattning, och på vilket sätt, de nominerade företagen har varit delaktiga i dialogen på den sociala webben senaste tiden, och fått några första indikationer på deras kapacitet och färdigheter. Vinnarna kommer presenteras under spinngalans prisutdelning.

Välkomna till Spinn!

Från 7 fans till 350 miljoner eye balls


I skrivande stund är det 12 733 615 personer som gillar företaget Starbucks på Facebook. Det sägs att Starbucks var det första företaget att spräcka “drömgränsen” 10 miljoner då sk “fans” på just Facebook. Och att företagets Facbook-sida är värd ca 20 miljoner dollar. Företaget lovordades för sina geniala varumärkesstrategi synnerhet mot bakgrund av den härdsmälta företaget och dess varumärke genomled för ett par år sedan.

Man menar att framgångarna på Facebook beror på att man givit Facebook-användare “en anledning till att bli just fans”, som Michael Lazerow, CEO of Buddy Media, nyss uttryckte det för Online Media Daily.

Celia Jones uttrycker anledningen till framgången en aning mer nyanserat i sitt inlägg på Experience Matters:

“…they went back to listening to their customers.”

Eller som Cliff Burrows, chef för verksamheten i USA,  citeras i hennes artikel:

“All of a sudden you start to see it’s not a numbers game — it’s about consumers.”

Celia på Experience Matters ger oss ganska självklara sex tips till vad som bör göras för att bli lika framgångsrik som Starbucks. Som att endast publicera innehåll som betyder något för användarna och stimulera användarna att dela med sig av informationen. Tipsen kommer ursprungligen från Starbucks’ Global Social Media Director, Matthew Guiste, från konferensen “Word of Mouth Marketing Supergenius Conference

Hatten av för Starbucks med andra ord. Men i detta inlägg skulle jag vilja ta diskussionen ett steg längre: Är det inte de Starbucks verkliga nyckelpersoner – de Seth Godin kallar för “True fans” – som har varit avgörande för Starbucks framgångar i allmänhet och i synnerhet på den sociala webben?

Ingen talar sig så varm för den sociala webben och företags möjligheter att där interagera med såväl sina prospekts som kunder, som Seth Godin. Men han menar att de företagens kommunikatörer verkligen bör spetsa in sig på är företagets verkliga nyckelpersoner; deras viktigaste nätverk av opinionsbildare och liknande.

I sin bok “Tribes” skriver Seth:

“A true fan is a member of the tribe who cares deeply about you and your work. That person will cross the street to buy from you or bring a friend to hear you or invest a little  extra to support you. An individual artis needs only a thousand true fans in her tribe. It’s enough. It’s enough because a thousand fans will bring you enough attention and support to make a great living, to reach more people, to do great work. It’s enough because a thousand fans, true fans, form a tribe.”

Och i ett blogginlägg:

“Consider this hierarchy: Strangers, Friends, Listeners, Customers, Sneezers, Fans and True Fans. One true fan is worth perhaps 10,000 times as much as a stranger. And yet if you’re in search of strangers, odds are you’re going to mistreat a true fan in order to seduce yet another stranger who probably won’t reward you much. Let’s say a marketer has $10,000 to spend. Is it better to acquire new customers at $2,000 each (advertising is expensive) or spend $10 a customer to absolutely delight and overwhelm 1,000 true fans?”

David Meerman Scott, känd för sin bok “The New Rules of PR and Marketing” skriver i sin relativt nyutkomna bok “World Wide Rave” att Cindy Gordon, chef för New Media Marketing på Universal Orlando Resort endast berättade för sju verkliga fans om lanseringen av The Wizarding World of Harry Potter.  Information som inom kort hade spridit sig till makalösa 350 miljoner människor, enligt deras egna beräkningar.

Så vilka är dina verkliga vänner; dina viktigaste nyckelpersoner, ut? Hur ser din innersta cirkel ut av riktiga fans ut? Vad gör du för dem? Vad gör de för dig? Vad gör de för varandra?

Så ska han krossa Associated Press


För några dagar sen lanserades tjänsten som ska krossa Associated Press’ monopol på att förmedla nyheter till media. Tjänsten heter Publish2 och bakom den står Publish 2.0-bloggaren Scott Karp med ambition att skapa en helt öppen och oberoende plattform för media att sälja och distribuera nyheter och uppslag mellan varandra.

– Vi ska göra med AP det Craiglist gjorde med tidningarnas eftertextannonser, säger Scott Krap i sitt anförande i samband med lanseringen för några dagar sen.

För många år sen pratade jag med DN om att skapa en öppen och oberoende plattform för grävande journalistik. Där media och journalister tillsammans kunde samarbeta för att skapa avslöjande stories, trots att de rent krasst konkurrerar om läsarna. Varför? För att grävande journalistik är så dyr att ett media ensamt knappast kan bära kostnaden för att få ihop affären i slutändan. Jag jämförde med bilindustrins gemensamma utvecklingsprojekt, där konkurrerande bilföretag gick samman och för att dela på kostnaden av dem.

DN nappade aldrig på uppslaget. De hade ju sin nyhetsbyrå som försåg dem med senaste nytt; TT som de äger tillsammans med några av Sveriges ledande media.

Jag lämnade också tanken, men skapade istället något snarlikt fast tvärtom – MyNewsdesk – en öppen och oberoende plattform för företag och journalister att utbyta information, tankar och idéer med varandra. Missionen var att se till att journalister får tillgång till pressinformation på effektivast tänkbara sätt. Och vice versa. Drivkraften låg i att med ny teknik och modernt web-tänk krossa trötta gamla etablerade newswire-monopol som PRNewsWire. Det var 2004. Idag kallar vi MyNewsdesk för “the news exchange site”.

Några år senare så började jag följa en blogg som hette Publishing 2.0 utan att fundera närmare på vem som låg bakom den. För ett par dagar sen lanserar mannen bakom bloggen – Scott Karp – Publish2.com – news exchange. Hans ambition är att krossa AP’s (Associated Press) monopol på nyhetsdistribution till och från media, att skapa en öppen och oberoende plattform för media att distribuera och sälja sitt innehåll till media. Något han började planera för många år sen. Här en video-upptagning från en dragning om nya affärsmodeller för tidningar på “the CUNY Graduate School of Journalism”, bl a tillsammans med Jeff Jarvis, från 2008.

Tanken och tjänsten är extremt tilltalande. Jag har har alltid hatat trötta monopolister som låst in användare och kunder i ett etablerat system, för att det just är så etablerat och omöjligt att ta sig ur. Men chansen att media skulle sluta att köpa dyra nyheter av AP till förmån för Publish2 är väl närmast obefintlig, av just nämnda skäl. Men låt oss hoppas att de lyckas. Vi har sett det förut.

Läs även om Publish2 och Scott Krap på TechCrunch varifrån jag fick uppslaget.