Viktigaste journalistkällan borta när polisradion tystnar


Den 1 mars tystnar polisradion och därmed försvinner en av kvälls- och dagstidningsjournalisternas viktigaste källor, det erfar jag efter att ha pratat med diverse källor, däribland Polisen, som själva menar att det nya kommuniktionssystmet “Rakel” inte möjliggör avlyssning som tidigare.

Rikspolisen skriver i ett pressmeddelande att det nya “systemet är digitalt och ersätter cirka 200 gamla analoga systemen” och att “den nya tekniken kommer att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan aktörerna på ett betydande sätt samt vara krypterat. Detta innebär att systemet inte går att avlyssna av andra än de som är anslutna.”

Detta bör inte komma som ett dråpslag för journalister och nyhetsmedia, då skiftet varit känt sen långt tidigare, men bör ändå förändra deras situation markant. Inte minst kommer nyhetsbyråer som den gamla anrika Wighs News drabbas mycket hårt, då i princip hela deras verksamhet bygger på att avlyssna polisradion och sälja nyhetsstoffet till nyhetsmedia.

Det som har mer information i frågan får gladeligen kommentera detta inlägg.

Press+ ny standard för tidningars “paywalls” – LancasterOnline först att testa


Steve Brill and Gordon Crovitz lanserar nu något de själva vill ska bli nättidningarnas standard för sk Paywalls. Något de talat om att göra sen april förra året. Först ut att testa tjänsten ser ut att bli LancasterOnline.

“We’re starting small, so if this really turns people off, we’re not playing with a huge chunk of our readership.”

Säger Ernest J. Schreiber, chefredaktör på LancasterOnline.com, som testat tjänsten en tid, men planerar lansera den skarpt inom ett par månader.

Och fler ser ut att vilja hänga på, däribland The Fayetteville Observer i North Carolina och GlobalPost i Boston.

Pionjärer på att ta betalt sen tidigare är som bekant The Wall Street Journal, The Financial Times and Newsday. Med The New York Times som snar anhängare.

Gemensamt för ovan nämnda tidningar är att de, mig veterligen, byggt sina egna betalningslösningar. Med mer eller mindre framgång. Mycket talar dock för att de tidningshus som kommer att satsa på att ta betalt för sitt innehåll även på webben, helst ser en leverantör av e-handelslösningen.

“We are quite a ways from widespread adoption of paid content, so it’s too soon to tell how successful they’ll be. But most publishers will not want to develop their own software systems.”

Detta menar Rick Edmonds, mediaanalytiker på the Poynter Institute in St. Petersburg, och bedömer att Press+ har goda chanser att bli en standard, trots att de tar 20% av intäkterna.

Det sägs att Press+ är en “one-stop-shop solution” att jämföra med Amazon’s eller Itunes tjänster. The Guardian Digital Content Blog talar om “…one-click pay wall tool…” Men av det har åtminstone inte jag sett röken.

Här nedan ser ni rykande färska skärmdumpar på betalningsprocessen, åtminstone som förstagångs-betalare. (Här även som pdf)

För mer info kolla in Press+ på Journalism Online.

The Guardian dödar Murdochs affärsmodell


Alan Rusbridger, redaktör på Guardian, dödar Murdochs affärsmodell, eller snarare “the universal pay wall” under sin föreläsning på det femte och årliga “Hugh Cudlipp”-eventet om journalistik och dess framtid. Alan menar att universella betalväggar skulle underminera såväl den framtida journalistiken som dess affärer. Under sin föreläsning säger han:

…no one can currently be sure about the business model for what we do. We are living at a time when – as the American academic Clay Shirky puts it – “the old models are breaking faster than the new models can be put into place”.

Ungefär samtidig som Alan höll sin föreläsning, deltog jag lustigt nog i ett två-dagars sk “Multi-channel Seminar” i Kleivstua några mil norr om Oslo. Det var NHST, en av Norges ledande tidningshus, som bjudit in koncernens ledande nyckelpersoner för att diskutera framtida affärer i ett nytt medielandskap. Agendan var enligt nedan:
Session 1: Background and Multi-channel media landscape overview
Session 2: How to relate to social media?
Session 3: How do we relate to multi-channel publishing?
Session 4: Organising for a multi-channel future
Session 5: The way forward

Jag vågar påstå att i samma stund satt ytterligare en uppsjö tidningshus runt om i världen i liknande seminarier på liknande tema med samma syfte. För faktum är att morgondagens affär för tidningshusen är höljd i dunkel. Förvirringen är stor. Ovissheten och osäkerheten likaså.

En hel del tidningshus har redan gått i konkurs, andra håller fortfarande näsan över vattnet, medan ett fåtal blomstrar. Några har satt ner ena foten på hur affärerna ska se ut fortsättningsvis. Men de flesta svävar i ovisshet. Rupert Murdoch är väl en av de mest kända, som bestämt sig för att ta betalt för innehåll även på webben. En strategi som världens samtliga tidningshus följer med stort intresse.

NHST hör till de traditionella och papperstunga tidningshus som bortsett från en liten dipp senaste året, kanske inte blomstrar, men ändå går förhållandevis starkt. Vilket inger såväl beundran som respekt. Men hur deras affär kommer att se ut i framtiden, är osäkert. Därav seminariet.

The Guardian, måste anses tillhöra de lite modernare tidningshusen som inte heller verkar vara helt säkra på hur deras affär ser ut i morgon, men ändå har valt en strategi som går stick i stäv med Murdochs.

Personligen så är jag fast och fullt övertygad om att Guardian är inne på rätt linje. Alan kommenterar följande inspel från Murdochs:

The business model is that one that says we must charge for all content online. It’s the argument that says the age of free is over: we must now extract direct monetary return from the content we create in all digital forms.

Med följande frågeställning:

Why I find it such an interesting proposition – one we have to ask, and which, typically, that great newspaper radical Rupert Murdoch, is forcing us to ask – is that it leads onto two further questions.

– The first is about ‘open versus closed’. This is partly, but only partly, the same issue. If you universally make people pay for your content it follows that you are no longer open to the rest of the world, except at a cost. That might be the right direction in business terms, while simultaneously reducing access and influence in editorial terms. It removes you from the way people the world over now connect with each other. You cannot control distribution or create scarcity without becoming isolated from this new networked world.

– The second issue it raises is the one of ‘authority’ versus ‘involvement’. Or, more crudely, ‘Us versus Them’. Again, this is similar to the other two forks in the road, but not quite the same. Here the tension is between a world in which journalists considered themselves – and were perhaps considered by others – special figures of authority. We had the information and the access; you didn’t. You trusted us filter news and information and to prioritise it – and to pass it on accurately, fairly, readably and quickly. That state of affairs is now in tension with a world in which many (but not all) readers want to have the ability to make their own judgments; express their own priorities; create their own content; articulate their own views; learn from peers as much as from traditional sources of authority. Journalists may remain one source of authority, but people may also be less interested to receive journalism in an inert context – ie which can’t be responded to, challenged, or knitted in with other sources. It intersects with the pay question in an obvious way: does our journalism carry sufficient authority for people to pay – both online (where it competes in an open market of information) and print?

The Guardian förmedlar här Alan Rusbridger hela föreläsning ordagrant. Läs den!! Och lyssna på när han intervjuas av det jag förmodar vara Steve Busfield tillika kollega på The Guardian. Sök även på Alan Rusbridger hugh cudlipp på Google News, Google, och bloggsök, så har du ett gäng relaterade inlägg.

To be continued… Och här kom nyss en tweet från @andersolofsson: Redesign och paywall för 4 milj $ – 35 (trettiofem) betalande: “Only 35 People Will Pay To Get Past Newsday’s Paywall” Tack för det tipset, Anders.

Bara 44% av GoogleNews besök vidare till nyhetsmedierna


TechCrunch skriver idag att 44% av alla GoogleNews-besökare skummar igenom rubrikerna utan att någonsin klicka på dem. Och hänvisar till research- och analysbyrån Outsells senaste undersökning av 2.787 nyhetskonsumenter i USA.

Därmed har de lite mer traditionella nyhetsmedierna, som i mångt och mycket utgör källan till Google News, fått ytterligare vatten på sin kvarn. Och risken är nu uppenbar att den falnande debatten, om huruvida det är till godo eller ondo att låta GoogleNews indexera upp mediernas nyheter, kommer blossa upp igen.

För ni har väl inte glömt Rupert Murdochs utspel, för snart ett år sen, då han inte bara “hotade” med att blockera GoogleNews utan alla Googles spindlar från att indexera upp hans medier. Med anledning av att Google snor och tjänar pengar på hans innehåll, utan att han får del i det. Huruvida han verkligen får del i det eller inte tvista de lärde fortfarande om. Murdoch är obeveklig, men majoriteten av nyhetsmedia verkar ändå (somliga med viss tveksamhet) se värdet av den stora trafik som såväl Google News som Google i sin helhet levererar medierna dag in och dag ut.

Detta är inget särspel från amerikanska tidningshus, utan som ni minns så vek ex även Stampen in på samma bana, här med ACAP som verktyg för att blocckera Google som och när man vill.

En talasperson för Google sa då till Murdoch:

“The search giant is in full compliance with copyright laws. We show just enough information to make the user want to read a full story–the headlines, a line or two of text and links to the story’s Web site. That’s it.”

Outsells undersökning målar ånyo upp en mörkbild av de tryckta mediernas situation, där upplagor fortsätter att minska med 3,5% årligen till 2012. Men desto ljusare bild av de webbaserade nyhetsmedierna och nyhetsaggregatorerna som GoogleNews.

“…57 percent of users now go to digital sources, up from 33 percent a few years ago. They’re also likelier to turn to an aggregator (31 percent) than a newspaper site (8 percent) or other site (18 percent). “

Som salt i tidningshusens sår kan Ken Doctor, analytiker på Outsell, konstatera att nyhetskonsumenterna inte alls “want to read a full story” som talespersonen för Google sa ovan:

“Though Google is driving some traffic to newspapers, it’s also taking a significant share away. A full 44 percent of visitors to Google News scan headlines without accessing newspapers’ individual sites.”

Att tillägga, vilket även TechCrunch gör är att bara 10% av nyhetskonsumenterna är villiga att betala för en prenumeration på pappertidningen för att få access till materialet online. Och 75% skulle gå till en annan nyhetskälla om deras nyhetstidning skulle ta betalt för nyheterna på nätet.

Ni som är intresserade kan även lyssna på Sky News intervju med Murdoch om varför och hur han tänker ta betalt för sitt innehåll på nätet:

Till sist – är det någon som vet om AP helt har blockerat Google? Deras nyhetet har inte synts till där sen dec förra året.

Är en läsare verkligen en läsare?


Idag presenterades TNS-Sifo sin senasete undersökning om hur 15.871 personer i åldrarna 15-79 år läser tidningar – ORVESTO Konsument 2009:2.

Till tidningshusens stora glädje kan man konstatera att antalet läsare av såväl pappers- som nättidningar blir fler. Alltså stick i stäv med domedagsprofeter som proklamerar tidningarnas snara död.

– Sluta gnäll. Papperstidningarna är inte på väg att dö ut!, citeras Medievärldens avgående chefredaktör, Anders Ahlberg i SVD, ang undersökningen ifråga. Och tillägger:

– Det är ett rejält styrkebevis för papperstidningarna. Det är slående att trots att vi är mitt i krisen har inte dagstidningarna någon kris i läsandet.

Kanske. Kanske. Men jag är långt ifrån säker på att det verkligen är ett “styrkebevis”.

Jag är glad för detta faktum å tidningshusens vägnar, i synnerhet i denna tuffa tid då allt annat pekat neråt. Men jag kritiskt till tryckt media, främst av miljöskäl, men även p g a mediets begränsningar i användarvänlighet. Och jag har mycket svårt att tro att papperstidningar, i synnerhet dagstidningarna, har någon framtid i tryckt form.

Det jag här vill kasta lite ljus över är om det verkligen är så att “läsarna” verkligen blir fler?

För ni vet väl hur undersökningen går till?

Ca 15.000 människor får i tre omgångar per år ett pappersformulär utskickat till sig för att de bl a ska berätta (kryssa i) i vilken omfattning de läser dessa tidningar.

I formuläret visas en logo på tidningen ifråga samt en liten uppgift om hur många nummer den kommer ut med per år.

Läsaren får frågan: “Av de nummer som ges ut läser jag: ” samt ett antal svarsalternativ som “Inga”, “Nästan inga”, 1-4, osv.

Mina erfarenheter, som gammal tidningsräv, är att verkligheten inte alltid speglas, i och med detta. Känner du en mer eller mindre stark relation till logon ifråga så är sannolikheten stor att man kryssar i att man läser tidningen trots att så inte är fallet.

Man kanske har gjort det, men inte länngre. Man kanske har gjort det någon gång på cafét, men aldrig annars. Man kanske sett TV-kampanjen, men faktiskt inte läst tidningen. Trots att det på varje sida står (smått) “Lägg märke till att vi avser läsning av papperstidningar ohc inte läsning av tidningarnas websidor” så kanske svaren i alla fall avser läsning av sistnämnda. Osv osv.

För länge sen skrev jag ett blogginlägg om detta med den något syrliga rubriken “Orvesto ljuger”. Och där angav jag följande exempel:

“För ganska länge sen så var jag chefredaktör för ett magasin inom Bonnier. Tidningen var nischad, men likväl orvesto-mätt, vilket ju inte alltid är en självklarhet för mindre tidningar då kostnaden är betydande. Tidningen hade mellan ca 50.000 läsare enligt Orvesto. Sen startade vi ett TV-program med samma namn och samma logo i en av Kinneviks då ganska nischade TV-satsningar. Programmet blev ett av kanalens populäraste program inom en viss gengre. Vet ni vad som hände med tidningens Orvesto-siffror några månader efter programmets lansering? De steg med nära 20%. Plötsligt så hade tidningen ca 70.000 läsare enligt Orvesto. Men det märkliga var att tidningens tryckta och distribuerade upplaga var densamma som tidigare. Om man då skulle tro Orvesto rätt, så hade varje tryckt nummer av tidningen ca 10 läsare. Vilket är en mycket hög siffra. Och osannolikt.”

Inget ont om Orvesto. Det gör ett hedersamt arbete och försöker naturligtvis redovisa ett så pass adekvat resultat som möjligt. Men min poäng är att det fortfarande finns stora luckor i undersökningen.

Jag tror det är fullt möjligt att pumpa upp antal läsare kraftigt genom att gratis gödsla med pappestidningarna, lägga krut på marknadskommunikation, osv.

Det blir på något vis en konstgjord andning, som kortsiktigt kan rädda tidningarnas affär, men långsiktigt haverera den.

Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.

Grattis Axel – ny chefred på Medievarlden.se


Grattis Axel - ny chefred för Medivarlden.seAxel Andén blir ny chefredaktör för nättidningen Medievarlden.se. Han efterträder Anders Ahlberg som avgår i november. Axel Andén är idag reporter på Medievärlden.
– Det är jätteroligt att Axel Andén tackat ja till att ta över som chefredaktör för Medievärlden. Axel har stor kunskap om vår bransch och erfarenhet av att bevaka den. Axel har också stort intresse för utvecklingen inom digitala medier och de möjligheter den tekniska utvecklingen erbjuder. Det känns helt rätt att han tar över ledarskapet för Medievärlden, säger Anna Serner, vd för TU, i ett pressmeddelande.
Axel tar över rodret för nättidningen i samband med papperstidningen Medievärlden läggs ner i november.
– Det är ett drömjobb att få fortsätta utveckla av Medievärldens sajt, som är en oumbärlig källa för seriösa branschnyheter. När vi lägger allt fokus på webben ska vi också våga mer. I vår journalistik ska vi våga vara mer kritiskt granskande och i vårt utvecklingsarbete ska vi våga testa mer. Jag ser gärna att vår sajt blir en testverkstad där branschen kan hämta inspiration, säger Axel Andén.

Av pressmeddelandet framgår att Axel Andén är 28 år och har arbetet som reporter på Medievärlden i tre år, och tidigare på Svenska Dagbladet Näringsliv och som lokalredaktör på Dala-Demokraten. Axel har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Göteborg och har läst på det långa journalistprogrammet på JMG.

En briljant påläggskalv, och dessutom supertrevlig kille.

Grattis, Axel. Och grattis TU.

“Det snabba är digitalt, men det riktigt viktiga är print.”


“Det snabba är digitalt, men det riktigt viktiga är print.” Så sammanfattar Grafiska Företagens Förbund den trendrapport – POP09 – som projektet Power of Print idag kommer att presentera på bokmässan i Göteborg.  Trendrapporten är resultatet av en undersökning som analysföretaget United Minds (UM) genomfört på uppdrag av projektet Power of Print. Projektet är i sin tur en satsning inom den grafiska branschen som “lyfter fram det tryckta mediets roll i en alltmer digitaliserad medievärld”.

“För att ta reda på vad svenska folket anser om tryckta medier genomförde UM i mars 2009 en undersökning bland drygt 1 000 svenskar i åldrarna 18-80 år. Urvalet är representativt för Sveriges totala befolkning utifrån kön, ålder och geografisk tillhörighet.” skriver förbundet i ett pressmeddelande på MyNewsdesk.

Förbundet menar att “av trendrapporten framgår bl.a. att fyra av fem unga vill läsa mer. Många tror att den yngre generationen som alltid haft tillgång till dator och Internet väljer bort det tryckta, men enligt undersökningen vill 79 procent i åldrarna 18 till 22 år läsa mer. Mitt i dator- och mobilbruset är det många som upptäcker bläddrandets glädje och njuter av det skrivna och tryckta ordet på papper.”

Nog ligger det någonting i det. Men undersökningen känns inte särskilt trovärdig när resultatet av den svarade exakt mot projektet Power of Prints syfte att “”lyfta fram det tryckta mediets roll i en alltmer digitaliserad medievärld”.

Kolla upp det. Trendrapporten presenteras på Grafiska Torget på bokmässan idag kl 14.30-14.50.