Inte ett ord om 50 miljarder


SVD skrev en artikel, men så mycket mer blev det inte. Bloggarna har inte nämnt ett ord om att PR- och Informationsindustrin satsade nära 48,9 miljarder kr på sin verksamhet under 2008, en ökning från 46 miljarder kr 2007. Åtminstone inte om man söker på “Informationsindex” på Twingly.

Inte ett ord om 50 miljarder

Därför ägnar jag några rader åt detta, och lyfter några intressanta trender nedan.

Sveriges Informationsförening har tillsammans med Pr-konsultföretagens branschorganisation PRECIS skapat ett informationsindex som ska leverera återkommande branschfakta om den växande informationsindustrin.

Informationsindex mäter:
• Storleken på branschen.
• Hur budgeterade medel spenderas.
• Tendenser och trender i hur avdelningarna/funktionerna opererar och förhåller sig till andra avdelningar/funktioner i organisationerna samt hur fördelningen av budgeterade medel förändras över tid.
• De professionella informatörernas makt över medlen.

Tre av de trender man kunnat urskilja är särskilt intressanta enligt min mening:

1. Ökat behov av service och krav på tillgänglighet.

“24‐timmarsmyndigheten” har fått fotfäste.  Och spridits till hela den offentliga sektorn. Flera informatörer inom kommuner och landsting vittnar om medborgarnas krav på svar direkt, något som den privata sektorn redan arbetat med länge som en del av kundbemötandet. Webbtjänster med självservicehjälp utvecklas därför i ökad utsträckning.

2. Kraven på transparens ökar

En organisations alla intressenter; kunder, medarbetare, opinionsbildare och ägare, kräver mer insyn och tydlighet. Utan öppenhet förlorar organisationen förtroendet. Informatören tar ett ökat ansvar för att öppenheten i organisationen bibehålls.

3. Effektivitetskrav

Kostnaderna för all verksamhet granskas noga och verktyg som ger mycket nytta men kostar lite prioriteras. Därför ökar användningen av webbaserade verktyg och samordnad kommunikation för att undvika dubbelarbete eller produktionsglapp.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

“What if They Say Bad Things About Me?”


Det är frågan som ställs allt oftare till följd av att företag blir rekommenderade att främja en öppen och rak dialog med sin målgrupp och marknad.

Den här gången var det Sally Falkow, ordförande och senior webstrateg på PR-byrån Expansion+ som ställdes inför frågan och valde att blogga om den.

Q: What do I do if people say bad things about me?

A: They already are – you’re just can’t hear them! If there’s a problem with your brand, people are already saying bad things about you. If you’re not online, they’re just not saying them to you… because you aren’t listening.

Frågan påminde Sally om en klient inom musikindustrin som hon ansåg absolut borde gå ut och möta sin målgrupp där den finns; lyssna, lära, dela med sig av sin information, öppna upp för dialog.

– I thought they’d be a perfect fit for social media, as there’s a large community online and the conversation was pretty vigorous. But they were so paranoid about ‘bad comments’ and ‘uncontrolled content’ they were not willing to engage online. So the conversation goes on without them, menar Sally.

De missade tåget. Och är idag helt ute ur matchen.

För en några veckor sen lanserade Newsdesk blogstream och kommentarer till all pressinformation, som ett första steg att främja en rak och öppen dialog mellan företag och deras målgrupp/marknad.
Även om tilltaget lovordades från olika håll, så fanns fortfarande en konventionell grupp användare som sparkade bakut och genast stängde av möjligheterna till feedback på nämnda sätt.

– Vad händer om det säger dåliga saker om vårt företag?, försvarade de sina protektionistiska beslut.

Sally Falkow säger:

– Social media is all about conversation and perception being formed as a result of those conversations. You might not be able to control the conversation or the message anymore, but if you’re not listening and participating, you have no voice and no chance at all to influence the perceptions that come out of these conversations.

Och nog är det så; kommentarer går inte att stänga ute, de finner sina vägar; så även om man väljer att, likt en struts stoppa huvudet i sanden, så kommer man att snacka om dit företag. Och det är ytterst tveksamt om du har råd att utebli från den konversationen.

Image by Lorentey

Image by Lorentey

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Sommarjobbare marknadsför E.ON med V-logs


Kul och spännade. Och troligtvis effektivt. När E.ON väljer sociala media och transparens i ny kommuniktion med marknaden. I detta fall ny kompetens och arbetskraft.
Satsningen heter “Eon young heroes” och bygger på att man uppmanar sina sommarjobbare att dokumentera och berätta om sina jobb på E.ON via bloggar och v-logs. Sistnämnda för att kommunikationen uppmanas även ske i video-form. Videorna kommer att läggas upp på såväl youtube som på www.eonyoungheroes.com

– Med “E.ON Young Heroes” vill vi visa vad den kommande generationen betyder för oss och se hur de upplever sin tid hos oss. Vi ser dem som viktiga ambassadörer och vår dröm är förstås att de eller deras kompisar kommer att vara nyfikna på ett arbete på E.ON i framtiden, säger Pernilla Nilsson, chef rekrytering och skolkontakter E.ON Sverige i ett pressmeddelande via Newsdesk.

Bakom satsningen ligger också mina jaiku resp bloggvänner, tillika sociala mediespecialister Niclas Strandh (Deepedition), Brit Stakston (JMW) och även Annica Lidne, om jag förstått saken rätt?

– Det är verkligen roligt att ett traditionellt industriföretag som Eon vill, och har modet att, låta sina unga medarbetare relativt oredigerat dokumentera sin vardag på jobbet, säger Brit Stakston till Dagens Media.

Det är riktigt roligt att allt fler företag, i synnerhet stora drakar, i allt större utsträckning förstår kraften i sociala medier och utnyttjar det i sin kommunikation. I USA är det ganska vanligt att man uppmanar sina anställda att blogga om sitt arbete. Bättre föregå än föregås. Vi vet ju att de kommer göra det under alla omständigheter. Berätta om sin arbetssituation alltså.

Kul att E.ON sållar sig till nämnda skara. Och vågar visa sig lite mer transparent. För var så säker – en hel del av de 340 sommarjobbarna kommer säkert tycka E.ON suger hårt som arbetsplats. Och berätta det i sina bloggar. Men det är ok.

Pernilla Nilsson på E.ON säger till Dagens Media:
– Jag tror att de flest som bemödar sig att göra en film kommer att vara positiva. Men om det är någon som framför kritik kommer vi givetvis att publicera det, och bemöta den kritiken.

Bra. Helt rätt.

Jag är bara tveksam till att man gjort detta till en tävling där endast 15 kommer plockas ut av jury med utgångspunkt från nomineringar.

Av pressmeddelandet framgår att: “En jury väljer sedan ut de 15 mest kreativa och inspirerande bidragen. Slutlig vinnare utses sedan genom att arbetskollegor, vänner och familj nominerar sin egen favorit bland finalisterna. Internt uppmanas också alla anställda att utse sin favorit bland de nominerade bidragen.”

Varför uppmanar man inte alla sommarjobbare att tuta och köra? Släpp ordet fritt.

Läs också Research&Deploy och DeepEdition.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,