Sveriges Annonsörers dokusåpa – en flopp som kan bli en flipp


Sveriges Annonsörer har gjort det dem kallar för en “fiktiv dokusåpa”, för att deras målgrupp ska få en bild av dem som ett ganska “lättsamt” gäng. Ett gäng som “inte bara bråkar hela tiden”, som VD Anders Ericson uttryckte det. För enligt Anders är det just bl a den bilden man har av Sveriges Annonsörer. Enligt ett pressmeddelande så framgår att ambitionen också är “utmana formaten för dokusåpa och för webb-tv och kanske inspirera andra och visa på möjligheter”.

Målgruppen ska få en bild av Sveriges Annonsörer som ett ganska "lättsamt" gäng som "inte bara bråkar hela tiden", som VD Anders Ericson uttrycker det.

Såpan ska ha premiär den 25 oktober, då man lägger ut del 1 och 2. Sen tänker man portionera ut nästkommande fyra avsnitten under november månad. I brist på andra kanaler kommer man lägga ut såpan på YouTube och Annons.se.

Man kan ju tycka att pressen på Sveriges Annonsörer att prestera i frågan är ganska stor då organisationen uttalat ska vara bra på och verka för att deras medlemmar ska “uppnå bästa möjliga avkastning på företagets investeringar i marknadskommunikation”, med affärsidén att “hjälpa annonsörerna att arbeta effektivt med reklam och media”.

I det här fallet föll man dock på sitt eget grepp. Valet av “fiktiv såpa” eller “mokumentär” som man ibland kallar det, funkade inte. Inget i såpan var särskilt dokumentärt. Målgruppen kommer även fortsättningsvis ha bilden av Sveriges Annonsörer som den stora bråkmakaren. Vilket förmodligen är bra, då det med stor sannolikhet levererar verklig medlemsnytta. Produktionen blev direkt tråkig. Organisationen framstod mer som flamsig än lättsam. Ja, det mesta luktar flopp… Men de vågade!! Och det är det viktigaste av allt – alla kategorier. Den som inte vågar kommer heller aldrig vinna.

Anders Ericson (vd) var inte rolig i sin nya dokusåpa, men det gör inget för han vågade.

 

Så exakt samma dag som Sveriges Annonsörer lanserar sin såpa, så slår FailCon 2010 upp dörrarna till den konferens i San Fransisco, som handlar om hur viktigt det är att misslyckas. Och lyckas Sveriges Annonsörer förmedla det budskapet till sin målgrupp med sin såpa, så kan detta bli bland det bästa organisationen gjort på mycket länge. Lycka till!

Tidningar utan webbkultur kommer dö


Varför ska det vara så svårt för traditionell media att inse att de har tappat positionen som den självklara gatekeepern för förmedling av information i allmänhet och nyheter i synnerhet? Det undrar Chris Beck, grundare av 26dottwo, här i samtal med Brian Solis, som menar att hämskon är den kulturella läggningen hos människorna bakom mediahusen ifråga. Att de faktiskt inte kommer att förstå så länge de inte verkligen blir en del av “webb-kulturen” och dess avarter.
Ägna drygt 3 minuter åt detta videoklipp och du får en sån där skön aha-upplevelse. Igen.


Resonemanget går naturligtvis utmärkt att applicera på oss PR- och marknadskommunikatörer som envist vill hålla fast vid radio, press och TV, som viktigaste opinionsbildarna.

NY Times David Pogue om pressreleaser: “Who gives the f…!!”


Är det inte märkligt?! Trots att hela PR-industrin, journalister, informatörer, i samklang och för länge sen dömt ut urskiljningslöst ut-pushade pressreleaser, så fortsätter de att strömma in på redaktionerna, rakt ner i papperskorgen, likt SPAM.

Lawrence Ragan Communications, Inc har ju sen 70-talet skrivit om PR och kommunikation i största allmänhet, oftast i form av nyhetsbrev. På senare tid även på Ragan.com. Inte alltid up to date. Däremot så tycker jag att MyRaganTV.com har en hel del kul inslag. Bland annat de som går under vinjetten “perfect pitch”, där ledande journalister och liknande berättar hur de helst vill ha information från PR-folk. Dock handlar det ofta om hur de inte vill bli uppvaktade.

Här följer ett par nyligen publicerade inslag där David Pogue (New York Times) och Ben Bradley (ABC Chicago’s) berättar om PR-folkets stora misstag. Bl a om hur de båda både irriteras och förvånas över hur värdelösa pressreleaser fortsätter att strömma in på deras redaktioner.

Höjdare på Aegis Media in i Voddlers styrelse


Patrick Ståhle tar plats i styrelsen för Voddler.

Den svenska underhållningstjänsten Voddler har utsett Patrick Ståhle till ny styrelseledamot.

–          Vi är glada att välkomna Patrick, som varit aktieägare sedan start till styrelsen. Han tillför en värdefull kompetens i kraft av sin omfattande internationella erfarenhet, säger Voddlers huvudägare och styrelseordförande Jan Söderberg.

Patrick Ståhle är styrelseordförande och VD för Singapore baserade Aegis Media APAC, och har tidigare utöver sitt engagemang i Aegis Media jobbat som VD för Aegis Media Nordic och Canal+ Nordic.

–          Voddler inleder nu en spännande fas där bolaget tar steget internationellt, jag ser fram emot att engagera mig i styrelsen och bistå med min internationella erfarenhet och nätverk, säger Patrick Ståhle.

73% av USA’s internetanvändare är sociala


Den sociala webben fortsätter att växa. En undersökning – “2010 Social Media Matters Study” – av BlogHer och iVillage visar att hela 73% av USA’s internetanvändare loggar in på sociala media minst en gång i veckan. Och inte nog med det, det visade sig också att deras dagliga mediekonsumtion också blivit mycket mer social än tidigare. Studien visar bl a att nästan lika många av USA’s internetanvändare besöker Facebook (47%) som att se på TV (55%). Vilket får anses som mycket uppseendeväckande för ett TV-land som USA. Bara 22% läste en tryckt dagstidning dagligen. Ungefär lika många som besöker andra sociala nätverk än Facebook.

Med anledning av den uppmärksammade händelsen att Facebook gick om Google i antal besök för några månader sen, så är det intressant att konstatera att “websök” fortfarande är det överlägset populäraste sättet (92% av USA’s internetanvändare) att få information om produkter som underlättar köpbeslut. Men att bloggen ändå växer i betydelse i frågan (53% av USA’s internetanvändare).

“The days of relying on one source for information are over,” kommenterar Jodi Kahn, VD på iVillage, undersökningen.

Inget behov av socialt Public Service än


Idag skriver Anders Mildner i SVD att “Public Service måste släppa in publiken“. Han menar att Public Service måste bli plattformsoberoende och på så sätt nå ut och möta sin publik i de kanaler som används av den.

Det irriterar honom att Public Service använder “nya” i det här fallet sociala medier enkom för att marknadsföra sina befintliga kanaler.

“För ett tag sedan började jag att följa (på Twitter) en av Sveriges Televisions (SVT:s) mest profilerade reportrar. Ganska snart stod det klart att han fortfarande uppträdde som om han sände envägs-tv. Alla tweets lät som trailrar för kommande program…” skriver Anders och fortsätter:

“Jag frågade om inte reportern kunde berätta nyheterna direkt på Twitter istället. Jag fick inget svar.” Och lite längre ner i artikeln: “Jag fick aldrig några svar på mina frågor och jag förstod snart varför. Reportern deltar i stort sett inte i några diskussioner. Han skickar bara ut reklam för broadcastmodellen – i en mediekanal som bygger på deltagande.”

Anders avslutar sin artikel med tesen för den:

“2010 kommer det inte längre att vara okej att bedriva journalistik i allmänhetens tjänst utan att låta allmänheten vara delaktig.”

Jag håller med Anders i prinicp allt han skriver, bortsett från ovan nämnda ståndpunkt.

Användningen av sociala medier och nätverk har exploderat, och verkar inte se någon avmattning. Idag använder en överväldigande majoritet av världens ca 1,6 miljarder internetanvändare dem i någon mån. Vilket i sin tur resulterat i en helt ny dimension av källa till inspiration, information och förkovran för de som använder dessa. Vilket leder till ännu fler användare, osv. Vad detta kan tänkas sluta någonstans, om det överhuvudtaget finns något slut, vågar jag inte spekulera i. Men att vi just nu står inför ett medialt paradigmskifte av aldrig tidigare skådat slag, råder det inga tvivel om.

Och – nej – det blir inte särkilt bra för någon inblandad att använda sociala medier som envägs-media. Även om jag kan nämna massor av exempel på undantag som bekräftar den ev regeln.

Däremot är jag inte säker på att Public Service måste bli social om inte publiken kräver det. Personligen skulle jag älska det. Men den stora massan är idag förmodligen rätt ointresserade av att socialisera sig med Public Service och jag antar att behovet inte kommer öka nämnvärt år 2010, om det är det Anders menar med att göra oss “delaktiga”.  Jag tror snarare att det, parallellt med de sociala mediernas funktion, även finns ett uppdämt behov att skickliga journalister som i allmänhetens tjänst informerar, underhåller, uppdaterar, förklarar för oss vad som händer i vår omvärld, utan att göra oss delaktiga.

Länge leve “envägs-TV” i allmänhetens tjänst,  i synnerhet den som utvecklas till att levereras on demand unicast.

Sjukt underhållande om tidningskrisen


Jason Jones på The Daily News skämtar om tidningskrisen

Jason Jones på The Daily News skämtar om tidningskrisen

Läste på Twitter att @SaraOhrvall ska sticka till NewYork och disktuera det tryckta mediets framtid. Hon frågar sig själv, förmodligen med glimten i ögat om det blir så som Jason Jones beskriver det när han i denna sjukt underhållande TV-show besöker the New York Times. Med uppdraget att ta reda på: “why the last of a dying breed prefers aged news to real news”.

Saras bio på Twitter är för övrigt: “R&D @Bonnier. Have a passionate relation to geeky statics about small and major things in the media landscape. Numbers that may clarify or confuse.”