TV4’s längsta reklamfilm på onsdag kl. 20


Då är är det snart dags igen. På onsdag kl. 20 sänder TV4 fjärde avsnittet av  “Semestersvenskarna“; sin hittills kanske längsta reklamfilm i sin moderkanal. För någon annan benämning på avsnitten i den sk realityserien går nämligen inte finna hur godtrogen man än må vara.

Semestersvenskarna - TV4's längsta reklamfilm

Åke Söderlund skriver i en nyss publicerad insändare i DN i söndags:

“…”Semestersvenskar” är en enda lång marknadsföring av Fritidsresors Thailand. Resebyråns pärmar med loggan ligger framme i scen efter scen och exponeras upp till 30 gångar i ett enda program, och alla reseledare bär företagets uniformer. Miljöerna är hämtade från företagets allra dyraste femstjärniga hotell, där poolområdena är jättelika och rummen superlyxiga.”

“I eftertexten till serien “Semestersvenskarna” i TV4 står: “Med bidrag från Fritidsresor””.

reklamfilm

Så vad är det för typ av kommunikation vi har att göra med i detta fall? Vad är det egentligen som Fritidsresor har “bidragit med”?

Det hade varit PR (sett ur ett traditionellt perpektiv) om Fritidsresor lobbat för hur fint det är i Thailand och i synnerhet på ovan nämnda hotell och vad mycket tokigt och spännande som kan hända där när gästerna kastar loss. Kanske hade resebolaget också bjudit på en liten resa för att TV4’s producenter skulle ha fått en ordentlig bild av detta. Varpå TV4 bestämmer sig för att det skulle kunna bli en kul programserie.

Nej, så gick det inte till.

Det hade varit produktplacering, om TV4 hade ringt upp Fritidsresor och frågat om de inte villa ha med sina reseledare, pärmar och andra attribut i deras kommande “realityserie” – “Semestersvenskarna” mot en smärre ersättning.

Men så gick det inte heller till.

Mina erfarenheter av liknande fall, främst från nischkanalerna, är att Fritidsresor “köpt” programmet för X antal miljoner kronor. Idén till programmet kan ha kommit från såväl TV4 som från Fritidsresor, men troligtvis har de tillsammans jobbat fram en idé, och sen låtit TV4 producera programserien.

TV4 tycker detta är en kalaslösning; då man tjänar pengar på själva programmet och inte bara spottar och sponsorskap i anslutning till programmet, som allt färre tittar på. Fritidsresor tycker också det är en kalaslösning, då allt färre kollar på deras reklamspottar i anslutning till andra program; vars innehåll de heller inte kan råda över.

I tidningsvärlden kallar vi liknande fenomen för “advetorials” eller “redaktionell kommunikation” (mindre vanligt). Alltså; reklam som är redaktionellt förpackad.

Ja, så går det till i TV- och reklambranschen när de slår sina påsar ihop.

Så – är detta inte ok? Jovisst, helt ok, så länge Fritidsresor och TV4 i synnerhet, redovisar för tittarna vad det är för typ program; vem som ligger bakom vad, under vilka förutsättningar. Då är det bara tuta och köra. Då får gärna Fritidsresor starta en egen TV-kanal om de vill (något som jag vill minnas att Volvo ville göra, med Jarowskij som produktionsbolag för några år sen (osäkra uppgifter)).

Nåväl och som sagt – missa inte den kanske längsta reklamfilm ni någonsin sett; på onsdag kl. 20.00 är det dags för Monica och Bernt att åka hem och de passar på att ta ett sista dopp i havet. Reseledare Mikaela drabbas av matförgiftning (med repris den 7 feb).

OBS. Läs också Vings knep i Söndags DN för två år sen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Bästa reklamen är den som inte finns


75% av svenskarna nobbar reklam” står det att läsa på SVD Näringslivs förstasida igår. Det är Hanna Dunér som hänvisar till en undersökning från SIFO, och uttrycker sig lite mer exakt i påföljande artikel:

“Enligt en undersökning från Sifo undflyr tre fjärdedelar av svenskarna aktivt reklamen i tv, radio och på nätet, och runt 40 procent läser inte annonserna i dagspress och i magasin. Totalt 91 procent undviker reklamen i någon mediekanal och hela 22 procent undviker den överallt.”

Peter Callius som sägs ligga bakom undersökningen anger skälen:

“Större valmöjligheter i kombination med ökad tidsbrist gör att folk skärmar av och ”röstar med fötterna”. Men det främsta skälet är den allmänna budskapströttheten i och med den lavinartade medieutvecklingen de senaste åren.” Och avslutar artikeln: “Reklam som är relevant, vältajmad och bra utförd är alltid välkommen.”

Jag tycker Peter slår in en dörr som stått vidöppen mycket länge. Och skulle vilja påstå att det inte bara handlar om reklam utan om budskap alla kategorier. Alla budskap som irrelevanta, otajmade och dåligt formulerade är aldrig välkomna. Alla budskap som är relevanta, intressanta, vältajmade och väl utförda, är oftast välkomna. Åtminstone är förutsättningarna för god och fungerande kommunikation bättre i sistnämnda fallet.

Således håller jag bara med Peter lite grand när han anger skäl som “ökade valmöjligheter”, “tidsbrist” och “budskapströtthet”. De huvudsakliga skälen är förmodligen att budskapen är just irrelevanta, otajmade och dåligt utförda. Och framförallt; inte efterfrågade.

Detta inlägg skriver jag under reklamavbrotten i söndagsfilmen Kurt Wallander. Inget skulle kunna få mig att sitta kvar framför TVn under dessa spottar. Det var filmen jag ville se. Inte reklamen. Det var Wallander jag efterfrågade. Inte AMF Pensions, Pampers, eller någon annat företags budskap. I synnerhet inte när mina barn sen fler år lämnat blöjstadiet och jag har ca 30 år kvar till en ev pension. Nej, jag hör defintivit till den överväldigade majoritet människor som “nobbar reklam”.

TV4:s kommunikationsdirektör Gunnar Gidefeldt håller inte med mig, komiskt eller tragiskt nog. Enligt artikeln i SVD har han “inte sett några negativa effekter av den utökade reklamtiden” TV4 gjort sig skyldig till. Gunnar säger till SVD:

“Enligt våra mätningar stannar nio av tio tittare kvar under bästa sändningstid och tittar på reklamen. Den siffran har sedan fem år tillbaka till och med ökat.”

TV4’s eller snarare MMS mätningar är vatten värda. Mig veterligen har de ingen aning om huruvida tittarna verkligen sitter kvar framför reklamen eller inte. Jovisst, den tittarpanel som ska representera Sverige är utrustad med en mätare med tillhörande fjärrkontroll, med vilken varje hushållsmedlem loggar in sig med en personlig knapp. Men denna mätare kan inte se om jag plockat fram datorn för att skriva ett kritiskt blogginlägg i frågan istället för bli påmind om att det var ca fem år sen mina barn slutade använda blöjor.

Jag har inget emot information från företag, så länge den är relevant, intressant och görs tillgänlig för mig att ta del av när andan faller på.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,