Newsdesk taggad på nya Blogipedia


Newsdesk taggad på nya Blogipedia

Under Sweden Social Media Web Camp demade Ted Valentin sin Blogipedia på sin telefon. Mycket underhållande. Lite matnyttigt. Och mäkta imponerande. Nu för en vecka sen lanserades den. Och Newsdesk valde att snabbt tagga upp sitt företagsnamn. Ännu så länge mest positivt 🙂

Blogipedia är alltså någon form av ett uppslagsverk, där man kan se vad bloggare tycker och skriver om olika ord (människor, företeelser, byggnader, fester, etc – allt du kan tänka dig). Tjänsten fångar upp fragment av texter som i någon mån beskriver det ord du sökt efter i Blogipedia. Och det är Blogipedias medlemmar som ges möjlighet att tagga upp orden i positivt, negativt, neutralt och fakta. Självklart kan de också ta bort text-fragment som här helt irrelevanta.

Såvitt jag förstått kan alla som vill bli medlemmar och tagga upp ord. Jag ansökte snabbt om medlemskap och valde att tagga upp några ord, däribland Newsdesk, och mig själv – Kristofer Björkman.

Ted Valentin är en fullfjädrad Internet entreprenör – för att inte säga superentreprenör. Känd för att ha startat Tidningsbutiken AB på nätet, men kanske än mer för alla sina “karttjänster” som Sushikartan.se. Alla sin projekt driver han i sitt egna bolag, Valentin Holding.

Följ hans blogg.

När blir tidningen en wiki?


Den sociala journalistiken är här och vi står inför ett paradigmskifte. Konsumenterna har för länge sen ändrat sina mediekonsumtion. Och beteendet accelererar. Många journalister har nyss lämnat startblocken. Och börjar få upp farten med socialisering i sikte. Nu återstår bara frågan: När blir tidningen en wiki?

För snart två år sen skrev jag inlägget “Flickr rules” som handlade om hur hopplöst efter pressfotograferna var i konkurrens med 1000-tals amatör fotografer med 4 megapixles-kameror i mobiltelefonerna. Denna gång var det världens största passargerarfartyg Mary the Queen II som seglade in i SF-bukten under Golden Gate. I princip alla i SF-området var där. Även dagstidningen SF Chronicle som bevakade händelsen. Men innan reportage-teamet från nämnda tidning hade hunnit sätta sig i bilen så var all info om såväl fartyg, händelse, besättning, maskinrum, etc redan publicerad. Både i bild, text och video.

Detta blev SF Chronicle gänget varse när de kom tillbaka till redaktionen. Men de publicerade i alla fall sin story, som naturligtvis föga konkurrerade med det användargenererade materialet som florerat på webben sen många timmar.

Chefredaktören höll strax därefter ett krismöte med redaktionen där han lär ha sagt de bevingade orden: ” The news business is broken and nobody knows how to fix it.”

Sen dess har såväl SF Chronicle som mången annan media försökt anpassa sig till de nya förutsättningarna. Oftast sakta och osäkert.

Anders Mildner på Sydsvenskan bloggade nyligen om journalisternas social utanförskap, som nu successivt transformeras till att bli en del av gemenskapen.

Anders skriver:

“Jag har diskuterat det här med en rad journalister som de senaste åren gått från att skriva traditionella tidningsartiklar till att på något sätt jobba med sociala medier. Alla har noterat samma sak: ju djupare de engagerar sig i social journalistik, desto mindre bryr de sig om den traditionella journalistiken. De flesta medger att förändringen varit omvälvande. Plötsligt kom en dag då de tidningar de läst i hela sitt liv kändes irrelevanta. Då tv-nyheterna inte längre kändes nödvändiga.

Förvånade upptäckte de att de kunde leva utan sina gamla rutiner. På rätt kort tid har (framförallt) bloggandet förändrat dessa människors hela förhållningssätt till vad en nyhet egentligen är. Ett nytt kriterium på en intressant nyhet är nu att man själv på något sätt är delaktig. Men inte i själva händelsen, utan i dialogen.”

Om jag förstår Anders rätt så menar han och hans kolleger att skälet till förändringsprocessen inte endast är yttre påtryckningar från mediekonsumenterna, utan också för att såväl journalistiken som de journalistiska alstren faktiskt blir mycket bättre. Anders skriver vidare:

“För precis som mottagaren har mycket lättare att knyta an till en skribent eller publikation som inbjuder till en öppen dialog, bryr sig också skribenten mer om de texter som tillåts vara dynamiska.”

Och fortsätter:

“Om jag skriver en artikel i en tidning är den oftast statisk. Det händer vanligtvis ingenting med artikeln efter det att den publiceras som jag behöver bry mig om. Texten har sin början, och den har sitt slut. Efter sekunder, minuter, timmar (eller i absoluta undantagsfall dagar) bleknar orden bort och faller i glömska. Skriver jag ett blogginlägg finns inget slut. Texten, tankarna och åsikterna ligger kvar. Närsomhelst kan någon ha åsikter om dem, ta dem till sig eller avvisa dem.”

Min fråga är: När försvinner de statiska artiklarna till förmån för ständigt föränderliga artiklarna, öppen för alla att dela och påverka i valfri riktning? Med andra ord: När blir tidningen en wiki?

Innan du svarar på frågan så kan du passa på att läsa Beta Alfas och SSBD besläktade inlägg.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Media trovärdigare med redaktörer?


Wikipedia-grundarens nya uppslagsverk – Citizendium – med hundratals kritiskt granskande redaktörer väcker blandade känslor. Verket ska bli världens mest trovärdiga. Frågan är om redaktörer är rätt strategi för det?

Andra generationens web har som bekant gjort det möjligt för vem som helst att mycket enkelt och effektivt uttrycka sig på webben; ta del av andras uttryck samt nätverka. Detta resulterat i en kommunikativ anarki av sällan eller aldrig någonsin skådat slag. På gott och ont. Mestadels gott enligt min mening.

Traditionell media vars roll och excistensberättigande alltid har varit att samla in, granska, förädla, förpacka och distribuera, har tappat mark, till förmån för ny social media, som i många fall konkurrerar ut gammelmedias roll på många av ovan nämnda konkurrensmedel.

Gammalmedias roll har ställts på sin spets. När de inte längre är bäst på att samla in och distribuera. Så krävs full satsning på förpacka och förädla. I synnerhet sistnämnda. Där den kritiska granskningen är en av de allra viktigaste ingredienserna.

Idag kunde vi läsa om Wikipedia och dess grundare – Larry Sanger – på dn.se. Wikipedia är som bekant en symbol för hur kraftfull den samlade kunskapen är hos gemeneman, när man samlar, förpackar och gör den tillgänglig.

Den skriver att Wikipedia under juni månad förra året hade nära 7 miljarder besökare, eller runt 2 500 besökare i sekunden. Hissnade siffror.

Det som är intressant med Wikipedia är att man lyckats skapa ett hyfsat pålitligt uppslagsverk helt utan redaktörer, mig veterligen. Ett uppslagsverk som bygger på att alla kan bidra med kunskap men även redigera och ta bort. Vilket ju är fundamentan för en wiki.

Trots wikins och wikipedias förträfflighet så sägs Larry vara kritisk. Till DN säger han:

– Jag tror på att samarbeta för att nå kunskap.

– Det finns otroligt mycket intressant och användbart på Wikipedia men man måste granska texterna med kritiska ögon.

Sistnämnda har föranlett Larry att skapa det som sägs ska bli världens mest trovärdiga uppslagsverk – Citizendium.

Till DN säger Larry:

“Citizendium är öppet precis som Wikipedia, men vi har nära 300 experter och forskare som granskar artiklar och ändringar och man måste uppge vem man är innan man skriver.”

Detta har väckt blandade känslor. Kan redaktörer göra verket trovärdigare? Kan användarna därmed sluta med att förhålla sig kritiskt till det som förmedlas via Wikipedia? Eller räcker det med att bara vara lite kritisk?

Var inte poängen med wikis att den samlade kunskapen ofta smällde högre än en redaktörs urval och bedömningar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,