Press+ ny standard för tidningars “paywalls” – LancasterOnline först att testa


Steve Brill and Gordon Crovitz lanserar nu något de själva vill ska bli nättidningarnas standard för sk Paywalls. Något de talat om att göra sen april förra året. Först ut att testa tjänsten ser ut att bli LancasterOnline.

“We’re starting small, so if this really turns people off, we’re not playing with a huge chunk of our readership.”

Säger Ernest J. Schreiber, chefredaktör på LancasterOnline.com, som testat tjänsten en tid, men planerar lansera den skarpt inom ett par månader.

Och fler ser ut att vilja hänga på, däribland The Fayetteville Observer i North Carolina och GlobalPost i Boston.

Pionjärer på att ta betalt sen tidigare är som bekant The Wall Street Journal, The Financial Times and Newsday. Med The New York Times som snar anhängare.

Gemensamt för ovan nämnda tidningar är att de, mig veterligen, byggt sina egna betalningslösningar. Med mer eller mindre framgång. Mycket talar dock för att de tidningshus som kommer att satsa på att ta betalt för sitt innehåll även på webben, helst ser en leverantör av e-handelslösningen.

“We are quite a ways from widespread adoption of paid content, so it’s too soon to tell how successful they’ll be. But most publishers will not want to develop their own software systems.”

Detta menar Rick Edmonds, mediaanalytiker på the Poynter Institute in St. Petersburg, och bedömer att Press+ har goda chanser att bli en standard, trots att de tar 20% av intäkterna.

Det sägs att Press+ är en “one-stop-shop solution” att jämföra med Amazon’s eller Itunes tjänster. The Guardian Digital Content Blog talar om “…one-click pay wall tool…” Men av det har åtminstone inte jag sett röken.

Här nedan ser ni rykande färska skärmdumpar på betalningsprocessen, åtminstone som förstagångs-betalare. (Här även som pdf)

För mer info kolla in Press+ på Journalism Online.

Upplagorna fortsätter att rasa för USA’s dagstidningar


Den genomsnittliga upplagan för landets dagstidningar minskade med över 10 procent under perioden april till september i år jämfört med samma period i fjol. Det rapporterar AFP, med spinn off i bl a EditorsWeblog

Störst tapp stod den redan extremt hårt pressade SF Chronicle för på nästan 26 procent. Medan den enda tidning som visade en ökning av The Wall Street Journal med blygsamma 0,6 procent.

Martin Jönsson, redaktionschef på SVD (@MJSvD) skriver nyss på Twitter:

“Om vart fjärde tidningsex försvinner på ett år (SF Chronicle) är det inte överdrivet att tala om marknadskollaps.”

Även om det ser betydligt ljusare ut för SVD så vet jag att det är en i raden av svenska dagstidningar som står på helspänn för att “tsunamin” ska rulla in i Sverige.

 

Tidningarnas höjdare om framtiden


I ett tidigare inlägg skrev jag att tidningarna borde fokusera sig på att tjäna pengar på den trafik som Google tillför tidningarnas nätupplagor, istället för att klaga på att Google tjänar pengar på deras innehåll.

Exakt hur det ska tjäna pengar på sina besökare, återstår för dem att lista ut. Men Charlie Rose intervju med Walter Isaacson på “Time,” Robert Thomson på “Wall Street Journal” och Mort Zuckerman på “The New York Daily News”, kan kasta lite ljus på ämnet. Eller så är det fortsatt mörker. Döm själva.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Google en möjlighet – ingen parasit


Dagens ledare “Parasiternas paradis” signerat Peter Woldorski är en tragikomisk läsning. Och dessutom bara en raden av artiklar och liknande världen över som bygger på samma tes och mynnar ut i samma frustration: “Det är inte rimligt att Google och liknande aktörer tar och tjänar pengar på vårt material”.

Jag ska inte säga att Peter Wolodorski är ute och cyklar. För hur saker och ting förhåller sig är högst subjektivt. Och alla har rätt att ha en åsikt i frågan. Dessutom hyser jag stor aktning och respekt för Peters skarpsinnighet i de flesta frågor, dock inte i denna fråga.

Peter skriver:
“Kriser skapar inte bara problem, de bidrar också till klarhet. För västvärldens medieföretag har det senaste året begravt åtskilliga illusioner om vad internet kommer att betyda för deras verksamhet.”
“Globes (red anm tidningen Boston Globe) utförsåkning är en stark varningssignal till alla som trott att det räcker att locka till sig miljontals gratisläsare på internet. Inte på långa vägar väger de nya annonsintäkterna på nätet upp för förlusten av traditionell pappersannonsering och betalande prenumeranter.”

Jag tolkar det som om att Peter hyser föga tilltro till Internet som en framkomlig väg för tidningshusen att bidriva en komerisiellt framgångsrik verksamhet.

Helt klart är att tidningshusen hittills inte inte varit särkilt framgångsrika i detta medium generellt sett, åtminstone inte vad det gäller intäkter. Men att bedriva journalistisk verksamhet på nätet är ingen “illusion” som Peter skriver. Och tidningarnas oförmåga att hittills tjäna pengar på nätet är inte “en varningssignal”. Internet är en möjlighet. En fantastisk möjlighet för tidningar att såväl bedriva god journalistik som att tjäna pengar på det.

Peter skriver mycket riktigt att: “Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.” Men glömmer det ack så viktiga tillägget; att det faktiskt inte bara handlar om “brist på intäkter” utan om brist på kreativa och konkreta idéer på hur de ska generera intäkter. På den punkten står de allra flesta mediahus fortfarande och stampar.

Och när de, i denna låsta situation, dessutom kan konstatera att snillen som Google, som förstår sig på nätet och dess möjligheter, lyckas tjäna massor av pengar, och då i synnerhet med utgångspunkt från tidningarnas innehåll, så sparkar de fullkomligt bakut.

We can no longer stand by and watch others walk off with our work under misguided legal theories.”, säger AP’s ordförande Dean Singleton till Wall Street Journal.

Robert Thomson, managing editor på Wall Street Journal, skrär inte heller orden i en artikel i PaidContent.org:

—“There is a collective consciousness among content creators that they are bearing the costs and that others are reaping some of the revenues—inevitably that profound contradiction will be a catalyst for action and the moment is nigh. There is no doubt that certain websites are best described as parasites or tech tapeworms in the intestines of the internet.”

Och tillägger i en intervju hos Charlie Rose: “Google devalues everything it touches. Google is great for Google but it’s terrible for content providers.”

AP’s sägs nu vilja jobba med portaler och andra partner som har laglig rätt till AP’s innehåll och vidta rättsliga åtgärder mot dem som inte har det, exempelvis Google.
Peter Wolodarski, ger underförstått AP sitt bifall och skriver att Google “…ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (”aggregering”).

Denna “aggregering” är enligt min mening just en “journalistisk bragd”. Trots att Google själv aldrig producerat material, utan “endast” utgått från befintligt.

Jeff Jarvis, chef för The interactive journalism program at the City University of New York’s Graduate School of Journalism och författaren till boken What Would Google Do säger till Bussiness Week:

…rather than trying to compete with Google, newspapers should band together to “try to make Google News better.

Kontentan av allt detta är att  istället för att försöka fokusera sig på att tjäna pengar på den enorma trafik som Google förser tidningarnas nätupplagor med, så försöker de hindra Google att tjäna pengar på aggregationen. Google som istället skulle kunnabli deras bästa samarbetspartner. Snacka om att såga av den gren de själva sitter på.

Jag säger som Danny Sullivan, The Guardian: “The news media should quit moaning about the internet and get on with building a business model that makes money.

Läs också Scott Karps utmärkt inlägg i Publishing 2.0: “How Google Stole Control Over Content Distribution By Stealing Links“.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,