The Guardian dödar Murdochs affärsmodell

Alan Rusbridger, redaktör på Guardian, dödar Murdochs affärsmodell, eller snarare “the universal pay wall” under sin föreläsning på det femte och årliga “Hugh Cudlipp”-eventet om journalistik och dess framtid. Alan menar att universella betalväggar skulle underminera såväl den framtida journalistiken som dess affärer. Under sin föreläsning säger han:

…no one can currently be sure about the business model for what we do. We are living at a time when – as the American academic Clay Shirky puts it – “the old models are breaking faster than the new models can be put into place”.

Ungefär samtidig som Alan höll sin föreläsning, deltog jag lustigt nog i ett två-dagars sk “Multi-channel Seminar” i Kleivstua några mil norr om Oslo. Det var NHST, en av Norges ledande tidningshus, som bjudit in koncernens ledande nyckelpersoner för att diskutera framtida affärer i ett nytt medielandskap. Agendan var enligt nedan:
Session 1: Background and Multi-channel media landscape overview
Session 2: How to relate to social media?
Session 3: How do we relate to multi-channel publishing?
Session 4: Organising for a multi-channel future
Session 5: The way forward

Jag vågar påstå att i samma stund satt ytterligare en uppsjö tidningshus runt om i världen i liknande seminarier på liknande tema med samma syfte. För faktum är att morgondagens affär för tidningshusen är höljd i dunkel. Förvirringen är stor. Ovissheten och osäkerheten likaså.

En hel del tidningshus har redan gått i konkurs, andra håller fortfarande näsan över vattnet, medan ett fåtal blomstrar. Några har satt ner ena foten på hur affärerna ska se ut fortsättningsvis. Men de flesta svävar i ovisshet. Rupert Murdoch är väl en av de mest kända, som bestämt sig för att ta betalt för innehåll även på webben. En strategi som världens samtliga tidningshus följer med stort intresse.

NHST hör till de traditionella och papperstunga tidningshus som bortsett från en liten dipp senaste året, kanske inte blomstrar, men ändå går förhållandevis starkt. Vilket inger såväl beundran som respekt. Men hur deras affär kommer att se ut i framtiden, är osäkert. Därav seminariet.

The Guardian, måste anses tillhöra de lite modernare tidningshusen som inte heller verkar vara helt säkra på hur deras affär ser ut i morgon, men ändå har valt en strategi som går stick i stäv med Murdochs.

Personligen så är jag fast och fullt övertygad om att Guardian är inne på rätt linje. Alan kommenterar följande inspel från Murdochs:

The business model is that one that says we must charge for all content online. It’s the argument that says the age of free is over: we must now extract direct monetary return from the content we create in all digital forms.

Med följande frågeställning:

Why I find it such an interesting proposition – one we have to ask, and which, typically, that great newspaper radical Rupert Murdoch, is forcing us to ask – is that it leads onto two further questions.

– The first is about ‘open versus closed’. This is partly, but only partly, the same issue. If you universally make people pay for your content it follows that you are no longer open to the rest of the world, except at a cost. That might be the right direction in business terms, while simultaneously reducing access and influence in editorial terms. It removes you from the way people the world over now connect with each other. You cannot control distribution or create scarcity without becoming isolated from this new networked world.

– The second issue it raises is the one of ‘authority’ versus ‘involvement’. Or, more crudely, ‘Us versus Them’. Again, this is similar to the other two forks in the road, but not quite the same. Here the tension is between a world in which journalists considered themselves – and were perhaps considered by others – special figures of authority. We had the information and the access; you didn’t. You trusted us filter news and information and to prioritise it – and to pass it on accurately, fairly, readably and quickly. That state of affairs is now in tension with a world in which many (but not all) readers want to have the ability to make their own judgments; express their own priorities; create their own content; articulate their own views; learn from peers as much as from traditional sources of authority. Journalists may remain one source of authority, but people may also be less interested to receive journalism in an inert context – ie which can’t be responded to, challenged, or knitted in with other sources. It intersects with the pay question in an obvious way: does our journalism carry sufficient authority for people to pay – both online (where it competes in an open market of information) and print?

The Guardian förmedlar här Alan Rusbridger hela föreläsning ordagrant. Läs den!! Och lyssna på när han intervjuas av det jag förmodar vara Steve Busfield tillika kollega på The Guardian. Sök även på Alan Rusbridger hugh cudlipp på Google News, Google, och bloggsök, så har du ett gäng relaterade inlägg.

To be continued… Och här kom nyss en tweet från @andersolofsson: Redesign och paywall för 4 milj $ – 35 (trettiofem) betalande: “Only 35 People Will Pay To Get Past Newsday’s Paywall” Tack för det tipset, Anders.