Ja, köpta åsikter funkar utmärkt på Twitter – tyvärr

“Funkar twittret i längden?” undrar man på SVD i lördags, och syftar på de köpta åsikterna som enligt artikelförfattaren löpande framförs i det tämligen nya och sociala verktyget, inte på verktyget i sig, förmodar jag?

Artikelförfattaren raddar upp ett gäng exempel på hur mer eller mindre inflytelserika personer fått förmåner eller t o m reda pengar för att gå kommersiella företags ärenden i Twitter. Bl a refererar man till en Resumé-artikel som menar att Kim Kardashian får “runt 70000 kronor per Twitter-inlägg, när hon skriver positivt om vissa varumärken eller produkter” för att hon har “runt 2,7 miljoner läsare som följer vad hon skriver på Twitter” (min anm: hon har ca 2,7 miljoner “följeslagare” vilket är långt ifrån samma sak som “läsare”). Och till Dagens Medias artikel om att Pernilla Wahlgrens slipper betala en viss klinik för sina barns vårdom hon själv bloggar lite om kliniken ifråga, vilket hon enligt tidningen också gjort: ”När man kliver in på parkettgolvet i väntrumet möts man av barnvänliga målningar på väggarna och gott om plats för barnen att leka i väntan på doktorn.”

Artikelförfattaren i SVD drar slutsatsen att företag helt klart är “intresserade av att nyttja sociala medier för att öka sin försäljning”, men har svårt att tro att produktplaceringar och köpta åsikter i bloggar fungerar, för “hur många vill frivilligt lägga tid på att läsa reklamslogans, om än personligt utformade?”Och “när väljer läsarna bort B-kändisarnas produktplaceringar?” frågar man sig.

Svar: Troligtvis aldrig. Kända personer har och har alltid haft inflytande på en mer eller mindre stor skara beundrare, och kommer så förmodligen alltid att ha. Huruvida deras agerande är köpt eller inte, verkar inte spela särskilt stor roll, så länge det inte går till överdrift. Deras fans kommer köpa det som sägs. Oavsett media.

Att köpta åsikter nu letar sig in i sociala nätverk som Twitter, kan väl knappast få någons ögonbryn att höja sig. Det är ju bara ytterligare en kanal i det överväldigande flora kanaler som kändisar och andra kan uttrycka sig i. Det fina med Twitter är ju bl a att den som vill följa, gör det, och den som inte vill, låter bli.

Personligen tillhör jag den förmodade minoritet som hatar köpta åsikter. Men inser samtidigt att jag liksom alla människor är en frukt av sin omgivning, och därmed marionettdockor, styrda av en komplex sammansättning av inflytelserika personer, företag, och liknande.

Frågan är bara hur “köpt” just detta inlägg är? Och av vilken komplex sammansättning av köpare?

Det kan bara du avgöra. Och jag får vad jag förtjänar. Liksom alla.

Nya DagensMedia.se låser arkivet och tar betalt för nyheterna

Igår släpptes nya DagensMedia.se med idel nyheter på såväl insidan som utsidan. Nytt CMS-system. Nya features. Allt borgar för en bättre produkt alla kategorier. Kolla själv. Bara att gratulera alla inblandade!

Men… en av nyheterna är DM Plus, exlusiv för prenumeranter. Alltså en tjänst som ger läsaren diverse mervärden mot betalning. Bortsett från den prenumererade papperstidningen får Plus-medlemmen följande mervärden:

• Tillgång till unika nyheter som vi publicerar på webben
• Undersökningar i sin helhet
• Läsa papperstidningen kvällen innan den kommer ut på dagensmedia.se
• Rabatt på Dagens Medias evenemang
• Förhandsinbjudningar till Dagens Medias mingeltillställningar i Stockholm, Göteborg och Malmö
• Söka i vårt artikelarkiv där vi har fler än 15 000 artiklar
• Nya tjänster som vi hela tiden utvecklar under rubriken DM Plus

Därmed har Dagens Media fattat det mycket kontroversiella beslutet att ta betalt för innehåll på webben. Och inte nog med det, man har också valt att ta betalt för arkivet. Med stor sannolikhet innebär detta att de samtidigt utelåser Googles spindlar och därmed förlorar all Google Juice. Något som ytterst få mediesajter vågat göra. Och de som gjort det, med föga framgång. Nu tror jag att man kan släppa in Googles spindlar i låsta arkiv. Men jag är osäker. Om så är fallet, skulle besökaren trots allt mötas av låsta sidor, vilket hittills har förargat besökaren.

Fredrik skriver på Dagens Media:

– Jag är övertygad om att det här är rätt väg att gå. Jag tror bestämt att det går att ta betalt för medieinnehåll på nätet, i synnerhet om man är en nischtidning med ett unikt innehåll, och jag skäms inte över att kräva betalning för det mest tidskrävande materialet som alla duktiga Dagens Media-medarbetare lägger ner stor kraft på.

Jag är en stor fan av Dagens Media, och alla dess duktiga journalister. Jag tycker nya Dagens Media ser riktigt bra ut! Men jag är tveksam till DM Plus. Jag vet att det idag är svårare än någonsin att finansiera “kvalificerad journalistik” i synnerhet på webben. Men jag skulle trots allt följa Chris Andersons utstakade väg.

Fredrik och övriga stjärnor på DM, lyssna på Chris Anderson vs Guy Kawasaki, och ta ytterligare en funderare.

Lycka till. Verkligen!

Läs även andra bloggares åsikter om dagens media, media, internet, nyheter, branschtidning, marknadskommunikation, marketing, communication, internet, CMS, pr, public relations, tidning

Bra – men få nyheter på “nya” Dagens Media?

Martin Edenström, projektledare på Cybercom, har kommit över ett utkast av Dagens Medias re-designade sajt (?). Och ser få nyheter. Av skärmdumpen kan man konstatera att navigeringen har flyttats till toppen och blivit mer omfattande: Nyheter, Åsikter, Bloggar, Karriär, DM Play, DM Plus, Evenemang, Lediga jobb, Om Dagens Media, Tipsa oss. Och där själva nyhetsflödet delats in i print, TV, Internet, radio, utomhus, DR, event, PR, kampanjer och byråer.

Om man får tro Martin rätt så ska sajten ha socialiserats något, med förbättringar av kommentar-funktionen, samt sociala bokmärken, Digg, Delicious och Facebook.
Vidare verkar man också ha satsats på webTV under det nu mer rätt vanliga namnet “Play”.

Vad som ev blir verklighet av detta är ytterst osäkert. Men nu har vi i alla fall byggt upp lite förväntningar.

Andra bloggar om: dagens media, media, pr, reklam, marknadskommunikation, branschmedia, kommunikation

Dyr journalistik ingen lösning

I en ledare i Dagens Media häromdagen menar Fredrik Svedjetun att den “den tryckta tidningen drar sin sista suck i samma stund som den slutar att investera i dyr journalistik”, och att om dagstidningarna inte lyckas erbjuda “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll”, så kommer de att gå en långsam död tillmötes.

Jag håller inte med. Därför skickade jag in denna debattartikel, som jag också publicerar här.

Vi kan alla konstatera att många mediahus, i synnerhet tidningshus, har det extremt tufft just nu. Orsakerna är många; men jag vill lyfta fram några som sticker ut mer än andra vad det gäller dagspressen i form av papperstidningar: Konkurrensen från nya webbaserade medier, i synnerhet sociala medier och nätverk, är svidande både vad det gäller att attrahera läsare/användare och de som vill kommunicera med dessa (annonsörer och liknande).

Tidningarnas redaktioner och journalister har svårt att konkurrera med medborgarjournalisternas mångfald, snabbhet, och specialistkunskap, som dessutom är gratis i många fall.
Papperstidningarna har svårt att tillhandahålla exakt det och bara det som läsarna vill ha. Ingen läsare vill ha massmedia i en värld av elegant organiserad nischmedia på webben. Något som även gäller annonsörerna. Räckviddsperspektivet tappar mark till förmån för CPC- och performance marketing, där ROI blir tydligare. Myten om att hälften av reklampengarna är bortkastade, är inget annat än just en myt. Papperstidningarnas trubbiga eftertextannonsering, är närmast utraderad. Lägg där till att kostnaden för att producera och distribuera tidningar är oproportionelig hög i jämförelse med den för webmedia. När såna ohälsosamma och otrimmade mediebyggen dessutom slängs in i ett av seklets djupaste lågkonjunkturer så är slakt inget annat att vänta.

De tidningshus som fortsätter att satsa på “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll” i en traditionell redaktionell bemärkelse, i det nya kommunikativa landskap vi idag befinner oss i, lär knappast få en drägligare tillvaro. Att exempelvis satsa på ett unikt redaktionellt material, med utgångspunkt från grävande journalistik så som vi är vana vid att se den, är inte lönt, och lär knappast bli.

“Finns det plats för grävande journalistik i dagens Mediasverige?” var temat på paneldebatten under Gräv09. Debatten leddes av Janne Josefsson och i panelen satt Tomas Brunegård, vd för Stampen-koncernen, Cilla Benkö, vice vd för SR, Per Yng, nyhetschef SVT, Mikael Olsson, Konflikt SR, Åsa Nicander, ordförande FGJ, Daniel Sandström, chefredaktör Sydsvenskan, samt Martin Jönsson, redaktionschef för Svenska Dagbladet. Samtliga i panelen ansåg sig satsa på undersökande och grävande journalistik, det de kallade kvalitativ journalistik. Och de flesta var överens om att den grävande journalistiken var viktig. Inte minst för tidningens varumärke och affärer.

Problemet som ingen av dem dock hade någon lösning på var hur man skulle tjäna pengar på den. Livslängden för sk scoop blir allt kortare, vilket gör det allt svårare att räkna hem affären på den, i synnerhet när allt färre läsare visar sig villiga att betala för den. Väljer man dessutom att göra sina journalistiska alster svårkopierade, och som AP börja stämma Google för att deras nyhetstjänst tar fragement av den och länkar till den, så är man ute på djupt vatten.

Att försöka göra som förr, fast lite bättre, kommer inte leda till nya kommersiella framgångar. Såväl Fredrik Svedjetun som representanter för andra tidningshus måste inse att medielandskapet förändrats och utnyttja istället för att trotsa det.

Våga lägg ner era papperstidningar, och satsa på webben. Slå vakt om era varumärken. Bygg öppna kommunikativa plattformar. Bjud in er publik till att vara med och bidra med sin kunskap, erfarenheter, och övrig input. Skapa konversation och engagemang, som leder till lojaliet. Moderera, organsiera och komplettera. Ta hjälp av publiken. Öppna upp era API:er så att andra webbplatser kan ta er information och funktioner till nya höjder. Släpp 90% av innhållet fritt. Ta betalt för det innehåll som levererar verkligt värde. Ta lite betalt av många. Lär av spelbranschen och ta betalt för det som läsarna älskar, som spar dem tid, som ger dem status, något som de kan tjäna på. Utnyttja de nya kommunikativa programmen avsedda för de som vill kommunicera med er publik. Och skräddarsy egna.

Räds inte företag och pr-konsulter. Bjud in dem istället, på samma sätt som ni bjuder in alla andra som har något mer eller mindre spännande att berätta. Men var tydlig med källan. Som vanligt.

Fredrik skriver: “…i samma stund som redaktionerna förlorar i styrka ökar möjligheterna för informatörer, pr-byråer och lobbyister att påverka innehållet och agendan. Tidsbrist och mindre resurser leder till en försvagad redaktionell integritet och ett större behov av att utomstående “gör jobbet”.

Face it. Traditionell media kommer inte längre vara den tredje statsmakten. Traditionell media kommer inte vara den som sätter agendan. Agendan kommer att sättas av alla som sammantaget uttrycker sig på den här planeten, informatörer, pr-byråer och lobbyister inkluderade. Och så är det redan idag. Facebook har fler unika besökare än Aftonbladet i Sverige. Och kompisarna på nätet har fortfarande större inflytande på sin omgivning än traditionell media. Det är verkligheten. Utnyttja den.

Andra bloggar om: media, dagstidning, grävande journalistik, journalistik, dagens media, debatt

Mikrobloggen ett träd i en snårskog

Buzzet kring mikrobloggar som det ledande kommunikativa verktyget har eskalerat till oanade höjder. Till och med sociala nätverks-giganter som Facebook har kommit i skymundan, trots att detta nätverk genererar fyra gånger så många updates som Twitter gernererar posts. Förmodligen är en hel del av dem synkade med varandra. Vad denna mikrobloggsmani beror på är svårt att säga. Att det någonstans handlar om att hänga med, förkovras och inspireras, är en inte alltför kvalificerad gissning.

Men jag är tämligen övertygad om att den minsta gemensamma nämnaren är ett ohämmat behov av att vara en del i ett sammanhang, att synas och finnas. “Jag twittrar alltså är jag” som Owen Thomas skriver i Valleywag. Där han även citerar den något kritiske “The clinical psychologist” Oliver James:

– Twittering stems from a lack of identity. It’s a constant update of who you are, what you are, where you are. Nobody would Twitter if they had a strong sense of identity.

Företag och dess kommunikatörer är inget undantag. För många av dem handlar det om att ta plats i användarnas huvuden i någon form av positiv bemärkelse; att bli “top of mind”; att helst bli ett av de där 3.000 orden som en människa normalt sett kan verbalisera, eller åtminstone ett av de 50.000 orden som undermedvetet finns i huvudet, men påverkar din handling. Men den som inte lyssnar och lär sig av andra, inger föga respekt och kommer heller inte att “synas”. Och därom tviste de lärde.

I en debattartikel i DM kritiserade jag Cision för att vilseleda sina kunder genom att som tredje part starta en mikroblogg, onyanserat trycka ut sina kunders pressmeddelanden och marknadsföra “tjänsten” som att de nu “finns på Twitter”. Cision svarade med att det var en bra början. Kanske, kanske inte… Enligt Twitters Terms of Rules är det i alla fall spam: “Many companies create valuable, opt-in relationships with people on Twitter. It’s important to us, however, that the Twitter community receives only the content they’d like to receive. The following behaviors may cause an account to get flagged for spam investigation and/or suspension. Ex:

• extremely imbalanced follower/following ratio
• updates consist mainly of links and not personal updates

I takt med att mikrobloggen seglat upp som en marknadskommunikativt vapen har idéer om och förslag på hur de ska användas poppat upp som svampar ur jorden. Ola Eriksson på Dagens Media tog hjälp av Fredrik Pallin på Mahir PR och Jonas Lejon, grundare för mikrobloggen Bloggy, för att ställa frågan på sin spets i artikeln “Så ska företag använda mikrobloggar“.

“Först och främst måste alla företag se till att de registrerar sina företagsnamn som användarnamn på de tjänster som finns, annars finns risken att någon annan kapar ditt varumärke. Nästa steg är att börja lyssna av vad som sägs om varumärket på mikrobloggar på samma sätt som företagen bör analysera deras närvaro i bloggar och sökmotorer. Sedan är det dags att börja kommunicera genom att skicka ut nyheter och information och att koppla ihop sin mikroblogg med vanliga bloggflöden. Sista steget är att göra mikrobloggen till tvåvägskommunikation och aktivt besvara frågor och funderingar om företaget.”

Seomul Evans is a SEO expert på SEO1 Services rekommenderar fem fundamentala steg i artikeln “5 Ways To Make Social Media Work For Your Business“. Här i korthet:

1. Create a Strategy. This means thinking intentionally about how to use social media instead of randomly opening an account here and joining a group there. Spend some time determining the kinds of sites available and evaluating what role they might have in your marketing strategy. Then make a plan to use them consistently and effectively. If you just go with the flow you will be wasting your time and effort.

2. Brand Building. Social media marketing is like having one enormous billboard advertising your company. Everything you post, every tweet you write, and every comment you make should be treated as a chance to show your audience what your business is all about, what you value, and what you stand for.

3. Choose Wisely. Do not feel like you need to use every single social media site available. Stick with a few and spend time using them to your advantage.

4. Find the Right Balance. Social media is so popular that it might initially be difficult to find the right balance between it and traditional marketing strategies.

5. Mobility. Many platforms allow you to communicate in real time by downloading applications to your phone.

Pronto med Gabriel Sundqvist i spetsen kryddar med 25 konkreta tips som de i sin tur snappat upp från Buzz Marketing Daily.

Jordbruksverket är en av ett fåtal som givit sig in i Twitter så som det var tänkt. Cred! Ser fram emot fler i det facket.

Tillsist undrar jag om Twitters “Suggested Users” är ett av de hittills gåtfulla sätt som Twitter kommer att finansiera sin verksamhet på? Det är ju inte alldeles tydligt. Men om så är fallet, undrar jag om det är rätt väg att gå? Lisa Barone på Outspoken Media är kritisk i sitt inlägg: “How Not To Monetize Twitter“. Men “tjänsten”, sägs har genererat 10.000-tals nya följeslagare. Bra? Jag har ännu inte bildat mig en uppfattning.

Johan Hedberg, partner i utvecklings- och konsultbolaget Early October är frustrerad och bygger på debatten i Dagens Media med inlägget: “Fega svenska företag missar mikrobloggsrevolutionen“. Nej, det gör de inte. Ta “mikrobloggsrevolutionen” på allvar. Prova. Våga. Men grips inte av panik. Resan har bara börjat. 🙂

Tänk på att den sociala mediakartan, “the conversation prism” som Brian Solis kallar den och även konstruerat(?), är vansinnigt komplex och omfattande.

B t w – passa på att läsa Brians “Top tips for building Twitter relationships“.

Läs även andra bloggares åsikter om mikroblogg, microblog, media, internet, web2.0, kommunikation, marknadsföring, pr, public relations, twitter, bloggy, Dagens Media, social media,

“Statliga bolagen tar klivet ut i sociala medier”

Synnöve Almer på Dagens Media har uppmärksammat att stora statliga bolag som Apoteket och Posten utnyttjar sociala medier för att nå ut med sina budskap, och skapa engagemang. Inget nytt. Men likväl en trend i tiden. Som i sig är högintressant – i synnerhet för de som jobbar med kommunikation.

Synnöve Almer nämner ett par slående exempel: Apoteket anlitar Eva Nazemson – som spydde i direktsändning – som ambassadör på Youtube. Posten står bakom en bloggares byte av ett hem.

Eva Fernvall, varumärkes direktör på Apoteket kommenterar företeelsen:

– Vi håller på att ompröva hela vår nätaktivitet. Vi överväger att sluta använda banners för att istället försöka vara en del av dialogen som finns på nätet.

Om det skulle visa sig att de inte bara “överväger” detta, utan också agerar fullt ut enligt ovan, så är detta något av ett paradigm-skifte inom “svensk kommunikation”.

För drygt ett ett och ett halvt år sen skrev jag om Nike som de senaste 10 åren skurit ner sin marknadsbudget i traditionell media från 55% till 33%, av totalt 678 miljoner dollar.

Nike hade då helt ändrat sin syn på annonsering. De har inte längre några ambitioner på att fånga sin målgrupps uppmärksamhet när de pysslar med något annat, som att läsa en artikel. Utan snarare leverera egna upplevelser iform av eget innehåll; communities, rådgivning, tävlingar, etc.

Stefan Olander, “global director for Nike brand connections” sa i en artikel:

“We want to find a way to enhance the experience and services, rather than looking for a way to interrupt people from getting to where they want to go.”

“How can we provide a service that the consumer goes, ‘Wow, you really made this easier for me’?”

Då Nike nu Apoteket… Var ska det här sluta?
Andra bloggar om: social media, statliga bolag, staten, pr, public relations, apoteket, dagens media, youtube, kommunikation

Vad ska du heta för att bli bra journalist?

Kolla in Dagens Medias lilla webbTV-intervju med Anders Rydell och Klas Ericsson, författarna till boken “Byt namn – och andra sätt att lyckas som journalist”. I boken ger dem tips på hur journalister kan bli bättre på att göra pr för sig själva.

I webbTV-inslaget berättar dem vad du som journalist bör heta för att bli en framgångsrik. Och med framgångsrik menar de inte i yrket, utan i marknadsföringen av sig själva som yrkesmän.

Läs även andra bloggares åsikter om s media, media, marknadsföring, marknadskommunikation