Pressinformation på Facebook – hot eller möjlighet?


Journalister vill inte bli pitchade på Facebook. Det är heller ingen källa till press- eller företagsinformation. Det framgår av PRWeeksMedia Survey 2010 där 43% av de tillfrågade journalsiterna i USA blivit pitchade via sociala nätverk. Trots att de inte vill det.

Information om och från företag säger sig åtminstone dagstidningsjournalisterna hellre få direkt ifrån företagens hemsidor (90%), med hjälp av Google sök (82%), direkt kommunikation med PR-ansvariga (79%) eller från webbaserade pressinformationstjänster (opt in) (36%). Trots det använder 33% av journalsiterna generellt sett sociala nätverk i sin research. Men bara ett fåtal genom att bli ett “fan” verkar det som.

Frågan är om Facebook är rätt plats att för dig som PR-kommunikatör att möta journalister på? Att förmedla sin pressinformation på? Och i så fall hur?

Den klassiska frågan från kommunikatörer nu för tiden är huruvida de ska använda social media i sitt PR-arbete, och i så fall hur?

För många är det närmast en självklarhet, för andra helt otänkbart. Mitt korta och generella svar på frågan är att om du som kommunikatör vill skapa goda relationer med ditt företags marknad (och målgrupp) så bör du först lyssna på den för att förstå dess behov och önskemål. Och sen börja engagera dig när och där du får indikationer på att målgruppen mottaglig för dialog och utbyte.

Det är dock långt ifrån säkert att hela din målgrupp är social på webben, eller ens får information från sociala medier. Och även om den är det, så är det inte alls säkert att den är intresserad av information eller en dialog med ditt företag där, eller någon annanstans. Men eftersom människor idag i allt större utsträckning söker sig till webben för socialt utbyte, inte sällan i sk sociala medier, så är sannolikheten ganska stor att man också kan bedriva framgångsrik PR i dessa sammanhang, trots allt.

Det fina med den sociala webben är att du som PR-kommunikatör på ett betydligt effektivare sätt nu än tidigare kan bygga bra relationer direkt med din marknad, och inte nödvändigtvis via “språkrör” som journalister. ”Put the public back to public relations” som Brian Solis uttrycker det i sin bok med samma namn. Dessutom har alla dina intressenter som väljer att ventilera sina åsikter ett väldigt stort inflytande på varandra.

Men i detta gytter av relationer med inflytande på vandra, har det förmodligen aldrig varit viktigare, och kanske mer gynnsamt, att slå vakt om just dina viktigaste opinionsbildare; de som har störst inflytande på ditt företags marknad.

Journalisten har (fortfarande) ett mycket stort inflytande generellt sett. Så pass stort att man som PR kommunikatör gör klokt i att slå vakt om och tillgodose dessa och andra nyckelpersoners (key influencers) intressen mer än någonsin.

Frågan är vilka behov och önskemål dessa personer har? Frågan är var de finns, var de är mottagliga för information och ev utbyte? När? Och hur?

Även om du som kommunikatör kan konstatera att din marknad finns på Facebook, och att du därför dragit igång en Facebook-sida, så kvarstår frågan huruvida journalisterna och andra av dina viktigaste nyckelpersoner finns och är intresserade av din närvaro där?

Enligt PRWeeksMedia Survey 2010 så har 79% de tillfrågade journalisterna ett konto på Facebook, och 61% av dem har blivit pitchade den vägen. Men hur många är egentligen mottagliga för pitchar i detta sammanhang?

Min tro är att de flesta journalister väljer att endast visa en del av sin profilinformation. Vilket betyder att de endast kan få meddelanden från sina vänner. Således krävs det av dig som kommunikatör att du först bli vän med journalisten för att kunna pitcha henne. Men om man får tro PRweeks undersökning rätt, så vill ingen av de tillfrågade dagstidningsjournalisterna bli pitchade på Facebook. Det framgår när de svarade på frågan: “Vilka av följande media vill du att PR-kommunikatörer använder när de pitchar dig?”


För rent krasst; hur många journalister finns på Facebook av profesionella skäl? Enligt undersökning ovan använder 33% av dem sociala nätverk generellt sett som verktyg för research. Som del av denna research vet jag att en del av dem väljer att bl a följa företag och liknande på just Facebook. Vilket betyder att de måste bli ett “fan” eller “like” som det numer heter. Vilket blir lite knasigt då en journalist som vill “bevaka” ex Sverigedemokraterna på Facebook måste “gilla” dem för att följa dem.

Knasigt blir det också när journalisten inser att företagens uppdateringar ofta är riktad till företagets kunder med budskap anpassade därefter.

För när Chadwick Martin Bailey och iModerate Research Technologies frågade 1.500 personer varför de hade valt att gilla företag på Facebook, så framgår det att majoriteten av företagets “fans” är just kunder, eller liknande.


När PRWeek frågar journalisterna i samma undersökningen “på vilka sätt de vanligtvis får information om ett specifitk företag”, så visar det sig att hela 92% av journalisterna hämtar information från företagen från företagens hemsidor. Ingen önskar få den från Facebook.

Av detta kan man dra slutsatsen att Facebook kan vara ett utmärkt sätt att möta och interagera med sina konsumenter och liknande. Men kanske inte det bästa sättet att nå ut till journalister och liknande.  Men även om det inte är det bästa sättet, så kanske det trots allt finns anledning att erbjuda journalister och liknande det dem efterfrågar även på Facebook. (I synnerhet för det fåtal som nöjer sig med en Facebook-sida som sin hemsida.) För likväl används de sociala nätvärken allt oftare för research.


Journalister önskar bra uppslag till nyheter och reportage; rå och kärnfull information, som snabbt och sakligt svarar på frågorna vad, när, av vem, hur och varför?

En variant, som vilat på MyNewsdesks skrivbord en tid, är att ge dig som PR-kommuniktör möjlighet att synkronisera din befintliga kommunikation med journalister under en dedikerad flik på Facebook-sidan; eget ”rum” för journalister där de får sitt lystmäte tillgodosett enligt ovan.

Pitchengine.com var en av de som först förverkligade den möjligheten. Jag har personligen inga höga tankar om att lägga kommunikation utanför statusuppdateringarna där aktiviteten är som störst, men heller inte negativ, då detta kanske är den hittills bästa lösningen, trots allt.

Ni journalister, PR-kommunikatörer, och liknande – vad anser ni?

Företag belönas för bästa pressrum


Imorgon den 10 december koras de bästa pressrummen på MyNewsdesk år 2009.

Vi vill lyfta fram några av våra kunder som använder verktygets fulla potential för att effektivisera distribution och spridning av sin pressinformation när de publicerar via MyNewsdesk. Vi har sett att företag får bättre spridning och mer publicitet om de aktivt ser till att utnyttja de funktioner som finns tillgängliga i MyNewsdesk Publicera. Det handlar om allt från att publicera fler informationstyper, relatera pressmeddelanden, evenemang, bilder och video till varandra, tagga och beskriva bilder och video till att hålla en jämn frekvens och att utnyttja de kanalval som finns, skriver Pernilla Åström i ett blogginlägg på MyNewsdesk och kundbloggen.

Sakkunniga representanter för MyNewsdesk har under hösten bedömt 2174 pressrum på MyNewsdesk enligt ovan, och ur denna imponerande skara pressrum nominerat tre företag ur vart och ett av 14 olika branscher. (Se de nominerade bidragen här.)

En dag senare – den 11 december – stänger PRWeb dörrarna för ytterligare röster på den bästa pressreleasen förmedlad via PRWeb. Här kommer man dock inte varit särskilt nyanserad i sin bedömning utan helt sonika gått på mest trafik vinner.

This is the final step in a three-phase contest, where PRWeb previously identified the 10 most read news releases according to Google Analytics, and then a panel of expert judges narrowed those 10 down to three. PRWeb is inviting the public to decide which of those three should be named “the best” online news release of 2010, skriver PRWeb i ett nyligen släppt pressmeddelande.

Och kommenteras av Bill Wagner, chief marketing officer at Vocus:

Some of these releases received as many as 30,000 page views in 2009. The contest is not only a fun way to thank our customers for their business, but it’s also a great way to showcase those releases that have obtained a phenomenal number of readers.

Kul, men inte särskilt imponerande för ett stor och hyfsat välrenomérat pr-verktyg som PRWeb. Att jämföra med exempelvis Apoteksbolaget som fick över 8.000 visningar bara under några dagar i samband med releasen “Apotekskluster säljs för 5,9 miljarder kronor” som släpptes på MyNewsdesk den 9 november i år. Något som även genererade massiv publicitet och viral spridning. Kanske p g a att de då valde att köra presskonferensen live inbäddad i releasen.

PR-verktyg anklagas för SPAM


Jag vill börja detta inlägg med att berömma en del större företag som erbjuder PR-verktyg för hur snabbt och förhållandevis effektivt de lyckats anpassa sig till de “nya” förutsättningarna som dagens kommunikativa landskap erbjuder och i viss mån kräver. För vi pratar trots allt om relativt stora noterade bolag med stark tradition och djupa rötter, som normalt sett är sega att dra upp. Jag vill inte sticka under stol med att Newsdesk med MyNewsdesk som plattform fortfarande ser oss som lille David mot dessa Goliats. Något som inger viss respekt och ödmjukhet.

Dock kan jag inte låta bli att ifrågasätta deras mediedatabaser, som saknar både Opt in och Opt out. Databaser som gör det möjligt för företag att söka efter och skicka information till intet ont anande journalister och bloggare med utgångspunkt ifrån av vad de anses vara intresserade av, samt vad företagen ifråga avser kommunicera.

Trots att de har goda intentioner med sin mediadatabas, och att den med stor sannolikhet fyller en viss funktion för såväl avsändare som mottagare, så är risken för regelvidrig SPAM överhängande.

En i raden av fly förbannade journalister och bloggare, som ändå tillhör det fåtal som orkar lyfta problemet till debatt, är Chris Kenton.

I sin blogg skriver Chris inledningsvis:
¨Is Cision Accountable for PR Spam? As a blogger, I receive a fair amount of PR spam-5-10 emails every day pitching crap I would never write about. And 9 times out of 10 this spam is illegal. It’s unsolicited commercial email in blatant violation of numerous provisions of the CAN-SPAM act. Day after day, week after week, the crap just rolls in, and frankly it pisses me off.”

Rent krasst så är varken jag eller Chris kritiska mot företagen ifråga, utan till SPAM. Chris skriver:
“My intent in writing this post is not to throw a bomb at Cision, but to open a public dialog about the practice of social media relations, and the behavior of Cision specifically.”

Det är exakt även min ambition med detta inlägg.

Chris skriver:
“Cision bills itself as “the leading global provider of media relations software services and solutions for public relations professionals.” Their homepage is full of social media products and services, and they offer a steady stream of webinars and whitepapers helping PR professionals navigate the brave new world of social media. So. To cut to the chase. Why is Cision harvesting my email from the web without permission, and providing it to PR agencies as part of a paid service to allow them to spam me with social media pitches? Call me crazy, but that doesn’t exactly jive with any notion of responsible social media marketing I’m familiar with. In fact, it sounds like Mercenary Marketing 1.0 cynically repackaged with a shiny Web 2.0 wrapper.”

Och avslutar med att vädja till Cision och alla dess gelika:

  • End the practice of “recruiting” emails and including them on any list before permission is explicitly granted.
  • Require every agency using one of your lists to include a footer, or a post script, that includes an unsubscribe link with a Cision contact. You can not claim to be accountable if the bloggers you “recruit” cannot close the loop with you about the communications we receive.
  • Create a clear set of marketing guidelines for which you hold your clients responsible, including adhering to provisions of the CAN-SPAM act, and provide a transparent place for your “recruited” bloggers to register complaints.
  • Ni som har orkat läsa ända hit, missa inte Heidi Sullivans (Cisions VP of Research) kommentar till Chris inlägg, där hon bl a skriver:

    “At Cision, our aim is to provide PR professionals the resources to identify potential journalists who would be interested in their story.”

    Och Chris svar på denna kommentar:

    “I appreciate Cision’s aim, but there’s a disconnect with practice that is the starting point for this discussion. You’re calling out the bad habits of PR people, but you’re glossing over your own bad habits and handing them the ammunition.”

    Jag väljer att avsluta som jag började: Inget ont om företagen ifråga. Tvärtom. Men den del av verksamheten som bygger på mediedatabaser med varken Opt ln eller Opt out, det är jag väldigt tveksam till.

    Alla berörda – varmt välkomna till debatt här nedan? Vad tycker ni ifrågan?

    Ny rapport: Journalister ointresserade av sociala medier


    För en dryg månad sen släppte The George Washington University i samarbete med Cision (USA) en rapport på temat: “How the Press Uses and Values Public Relations and Other Media Resources”.

    I slutet av förra året skickade man ut 12 frågor till 12.337 journalister i USA, varav 745 av dem svarade på alla frågor (svarsfrekvens 6%).

    Syftet med undersökningen var bl a att försöka förstå hur journalister använder och värderar olika källor i sitt arbete.

    Här några slutsatser som sticker ut:

    Websajter generellt sett är den i särklass populäraste källan. 93% använder den “hela tiden” (minst en gång per dag). Till skillnad från bloggar och sociala nätverk, som bara 23% resp 8% använder hela tiden.

    journalister ointresserade av sociala medier

    Tvärtom så menar 50% av journalisterna ifråga att de aldrig använder sociala nätverk – och 21% att de aldrig använder bloggar – som källa i sitt arbete.

    Journalister ointresserade av sociala medier

    Då är tips från PR-kommunikatörer betydligt populärare: 38% av journalisterna menar att de alltid använder denna källa och bara 6% att de aldrig använder denna källa.

    Hur viktig olika källor är på en skala 1-5 (oviktig till mycket viktig), så får websajter generellt sett 4,58, tips från PR-kommunikatörer (pressmeddelanden) 3,88, medan bloggar bara får 3,19 och sociala nätverk bara 2,19 d v s tämligen oviktiga.

    journalister ointresserade av sociala medier

    Men när det kommer till att gälla tips från PR-kommunikatörer så får alla följande påståenden 4+ (mycket viktigt) på samma skala som ovan. MEN tipsen ska:

    • vara mer relevanta; överensstämma mer med mina intressan.
    • vara mindre säljande
    • innehålla mervärden för min målgrupp
    • större nyhets- och/eller informationsvärde
    • innehålla svaren på frågorna: vad, vem, var, när, varför, hur?

    journalister ointresserade av sociala medier

    Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

    Blödande Cision avvecklar kärnverksamhet


    Att Cision säljer sin kärnverksamhet – Monitor och Analyze – till Infopaq International kom som en fullkomlig överraskning för de flesta som jobbar inom PR och information i någon form. Alla PR-konsulter, informationschefer, konkurrenter, samarbetspartners, som jag talat med är mycket förvånade. Ja, t o m anställda på Infopaq anade föga vad som var på G när dem nyligen kallades till samling. Någon jag talade med anade ev. det motsatta; att Cision skulle göra anspråk på deras verksamhet. Men så var alltså inte fallet.

    Enligt pressmeddelande från Cision kommer transaktionen “att slutföras den 31 mars 2009 och omfatta Cision Sverige AB och Cision Norge A/S, dock inte verksamheten inom Plan och Connect som kommer att separeras före slutförandet och behållas av Cision”.

    Vad fan händer, Cision?” skriver Jerry Silfwer (Springtime), “Cision säljer halva bolaget” skriver Dagens Media. “Cision halveras” skriver Resumé. Och – ja – faktum är att verksamheten som Cision nu avyttrar står för mer än hälften av såväl personal som intäkter i Norden och Baltikum. Den avyttrade verksamheten har cirka 300 anställda, och intäkterna uppgick till cirka 240 miljoner kronor under 2008 i Norden och Baltikum. Att jämföra med det som blir kvar i denna region (Plan och Connect-verksamheten, dock med bibehållen Monitor- och Analyze-verksamhet i Finland och Litauen) med ca 225 anställda och intäkter som under 2008 uppgick till cirka 205 miljoner kronor.

    Det som alla nu frågar sig är “Varför!?”

    Hans Gieskes, VD och koncernchef för Cision, förklaring i pressmeddelandet ger indikationer:

    – Avyttringen är ett viktigt steg i den nödvändiga förändringen av vår nordiska verksamhet. Den kommer dels att bidra positivt till Cisions finansiella resultat och globala strategi, dels att stärka förutsättningarna för de avyttrade verksamheterna som en del av Infopaqs verksamhet.

    Den som följt Cisions verksamhet senaste tiden, och inte minst läst senaste årsredovisning för 2008 har inte svårt att dra kvalificerade slutsatser: Ett ärligt försöka att förbättra lönsamheten. Företaget blöder! Koncernen backade 270 miljoner kr och Norden och Baltikum med 9 miljoner kr för 2008. Kraftig försämring mot 2007. Omvärldsbevakningen (fd Observer) har inte lyckats repa sig sen den kraftiga konkurrensen från de då “nya” digitala omvärldsbevakningssystemen som gjorde sitt intåg i början av seklet, då Observer fortfarande klippte i tidningar. I slutet av förra året varslade man 50 anställda i regionen. I början av detta år sålde de sin danska verksamhet med 70 anställda, som de aldrig fått snurr på. Och nu klipper man alltså av hela gamla “Observer” med 300 anställda.

    “Kill your darlings” brukar ju vara ett klassiskt framgångskoncept. Och kanske är det även det för Cision, vars Monitor och Analys-verksamhet inte kan beskrivas annat än just “darling”.

    Men vad har de nu kvar i Sverige och Norge? Monitor- och Connect-tjäsnter som i takt med tiden blir allt mer trubbiga? Och vad är oddsen att dessa tjänster nu skulle klara att stå på egna ben, när en av Cisions största konkurrensfördelar varit just bredden; eller hela “kommunikationscykeln” som man brukade kalla den? Ödmjukhet är en dygd. Ganska stora trots allt.

    För såvitt jag har förstått upplever Cisions sig nu som en utmanare till Newsdesk, sugna på ta igen allt de förlorat. Och trots att Cision – som vanligt – halkat efter i utvecklingen, så tror jag inte de vill göra om samma misstag som de gjorde beträffande omvärldsbevakningen. Nej, detta krig vill de vinna. Även om “Cisionwire gör en Newsdesk 0.9“, som jag lite kaxigt skrev i ett blogginlägg, så tror jag Newsdesk får se upp. Men det gör vi så gärna.

    Välkommen in i matchen – Cision. Och lycka till.

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

    Pressrelease plockades upp av annat företag och blev annons


    Allt flyter ihop. Inget är som förr. Inte sant? För ni såg väl annonsen på sid 3 i Dagens Nyheter idag? “Grönt ljus för Norsk Torsk från Barents hav.” Och så: “Du har säkert läst spaltkilometer om den utrotningshotade torsken. Men det gäller inte all torsk. Världens största bestånd av torsk finns i Barents hav och den får nu grönt ljus från Världsnaturfonden*.”

    Nu undrar ni vad det är som är så märkvärdigt med detta. Men som ni ser så avslutas meningen ovan med en stjärna (*). Och läser man vad som menas med stjärnan (*) så står det att läsa: “Konsumenterna kan äntligen med gott samvete välja torsk från Barents hav, skriver WWF i sin pressrelease.”

    Pressreleasen blev en annons

    Av detta kan man konstatera att en organisation, i detta fall Norsk Fisk, har gjort en annons av en annans organisations pressrelease.  Detta är i mina ögon ganska anmärkningsvärt och inte minst intressant. Det är inte så att jag är negativ till det, bara förundrad. För ett pressmeddelande är väl avsett för media, för att de i bästa fall ska tycka budskapet är intressant och göra någonting utav?

    Nja, den skeva inställning har åtminstone Newsdesk lämnat bakom sig för många år sen, och av den anledningen valt att göra pressinformationen tillgänglig för alla som är intresserade och har inflytande på företagens marknad; d v s alla som uttrycker sig i någon mening. Även om vi fortfarande anser vanliga journalister vara våra viktigaste användare.

    Så varför envisas man med att kalla det “pressinformation”, “pressmeddelanden”, etc? Newsdesk gör det för att marknaden vill ha det så. Och jag gissar att marknaden gör så för att de fortfarande anser att “pressen” har störts inflytande på deras marknad, och kanske inte kikar på informationen om den inte är adresserad till pressen. Vilket jag inte håller med om, och därom tvistar de lärde.

    Men om vi kikar på fallet ovan, så har pressreleasen plockats upp av en organisation, använts till en annons, som med stor sannolikhet givit visst inflytande på marknaden. Pressen har inte varit i närheten av releasen ifråga, med undantag från att ha sålt en annons, för att indirekt framföra dess budskap.

    Med andra ord så har WWF lyckats skapa goda relationer med sin marknad med sin pressrelease, i en annons, utan att ha betalt ett öre… Ja, ungefär så ser dagens medielandskap ut idag, en liten liten del av det.

    Och när vi ändå är inne på ämnet upp-och-ner-vänt medielandskap, så kan jag passa på att nämna ett annat exempel som jag tänkt blogga om länge, men aldrig hunnit. Men nu så…

    För ett tag sen följde en annonsbilaga av och i viss mån om Gräv09 med ett nummer av Journalisten. Inget konstigt med det. Men det som fångade mitt intresse var den enligt lag tvugna texten som anger vad det är för typ av bilaga: “Denna annonsbilaga är en journalistisk produkt gjord av Gräv09”.

    annons en journalistisk produkt?

    Är det inte ganska paradoxalt med att en “annonsbilaga” är en “journalistisk produkt”? Jag förstår vad som menas; att annonsbilagan är gjord som en tidning av journalister. Men jag har aldrig tidigare sett detta uttryck tidigare.  Att göra annonser iform av artiklar och annonsbilagor iform av tidningar är ju inte särskilt nytt. OTW kallar det “redaktionell kommunikation”. Men är det en “journalistisk produkt”? Om svaret är “ja”. Vad är då en vanlig tiding? En “journalistik produkt” förstås. Men vad skiljer dessa två? Ja, ungefär så ser dagens medielandskap ut idag, en liten liten del av det.

    Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

    Umeå universitet bäst på sprida information via webben


    Grattis Umeå Universitet! Enligt tidningen IVA-aktuellts underökning av vilka lärosäten som är bäst på att sprida information (forskningsrönsrelaterade artiklar) via webben, visade sig Umeå Universitet som vinnare i de flesta klasser.

    Umeå Universitet bäst på att sprida information via webben

    Camilla Modéer, generalsekreterare på VA (Vetenskap & Allmänhet) anser att alla forskare borde
    informera om vad de gör just via internet.
    – Finns informationen på webben så är den enkelt sökbar och lättillgänglig, menar hon.

    Umeå Universitet har fler strängar på sin lyra. I en annan undersökning, som man hänvisar till i ett pressmeddelande via Newsdesk, är universitetet ifråga också bäst på medierelationer.

    “I undersökningen PR-barometern samhälle har 22 journalister lämnat sina synpunkter på Umeå universitets kommunikation med media. Umeå universitet fick även där högsta poäng blad de lärosäten som var med i studien.”

    – Det känns verkligen roligt, framför allt att Umeå universitet kom högst upp i den “top of mind-undersökning” som gjordes, där alla deltagande 284 journalister spontant skulle nämna det lärosäte de tyckte var bäst på medierelationer. Att journalisterna dessutom gav universitetsledningen toppoäng på viljan att kommunicera med journalister känns extra bra, säger Carina Dahlberg, presschef.

    Totalt utvärderades 41 myndigheter eller organisationer av 284 journalister. PR-barometern görs av det danska företaget Aalund.

    Andra bloggar om: , , , , , , ,