Är kunglig PR rätt PR för Sverige?


Är det så här Sveriges ska bli känt och marknadsföras?

Diskussionen om monarkins vara och inte blossade upp ordenligt under kungabröllopet. Folk frågar sig vilken funktion kungahuset egentligen har? PR för Sverige, menar förespråkarna. Men kostar den inte mer än den smakar, svarar skeptikerna.

Idag fick vi svar på tal. Kungabröllopet är värt miljarder kronor skriver TT i nyhetsflash som idag sprids i svenska medier. Och hänvisar till en beräkning som medieanalysföretaget Mediapilot har gjort på uppdrag av Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet (NSU).

Nu återstår frågan, är det så Sverige ska bli känt och marknadsföras?

Di skriver att “varje satsad krona gav 270 tillbaka i publicitet …. jämfört med vad det hade kostat att köpa motsvarande annonsplats. Nära hälften av värdet stod medier i Tyskland för”.

Di citerar Fredrik Wetterqvist, ämnesråd på UD och chef för NSU-kansliet:

“Bröllopet har fått utländska medier att visa upp Stockholms och Sveriges bästa sidor i alla bemärkelser. Tack vare det har Sverigebilden fått en rejäl skjuts till en i sammanhanget låg kostnad.”

Och skriver vidare: “Totalt handlar det om drygt 12.000 artiklar bara i webbmedier.”

Enligt Wikipedia beräknade Hovet “själva bröllopets kostnader till cirka 20 miljoner kronor varav hälften betalas av kungafamiljen. Vid regeringens framläggning av statsbudgeten den 21 september meddelades att staten skjuter till 5 miljoner kronor extra till hovet för bröllopet, “för att delvis bekosta den del av kronprinsessan Victorias bröllop som är en statsangelägenhet”.”

Enligt DI så har staten avsatt “10 miljoner kronor i extra anslag för bröllopet, varav 1,8 miljoner öronmärktes för att ta hand om svenska och utländska journalister.” Välsignat av statsminister Reinfeldt.

Så även om svenska exportföretag inte sett någon större vinst av kungabröllopet, så ser den slutliga “affären” totalt sett ganska god ut. Och jag ser ingen anledning till att betvivla detta faktum.

Men sett ur ett PR-perspektiv är jag lite mer tveksam. Inte för att jag alltid tyckt det varit galet att jämföra och räkna om publicitet i annonspengar, utan för att man fortfarande lever kvar i världen att all publicitet är bra publicitet.

Jag undrar om alla de som talar om kungabröllopet som stort PR-värde för Sverige har ställt sig frågan om det är så Sverige ska bli känt? Är det som monarki? Eller för vår entreprenörskap? Eller för våra natur? Eller en mix av dessa och många fler ingredienser?

Efter att ha sökt runt lite grand på nätet bl a annat på Sveriges två viktigaste officiella gateways på webben, visitsweden.com och sweden.se, så har jag fortfarande inte lyckats finna svaret.

Klicka på kartan och kolla vad folk gör


Sysomos rider på “geo location”-trenden, och har nyligen lanserat en synnerligen intressant “geo location mashup” som de döpt till FourWhere. Tjänsten suger upp check in’s från såväl Foursquare som Gowalla och Yelp användare, och sätter in dem med kommentarer på Google Maps. Följeslagare kan på så sätt följa gamla och nya vänner och ta del av deras geografiskt relevanta tips, etc.

Till skillnad från förstnämnda tjänster så kräver inte FourWhere medlemsskap och inloggning för att användas. Återstår nu att se hur lokal tjänsten kan bli för att tillgodose de behoven. Väntar även på iphone appen.

Sysomos erbjuder normalt tjänster för bevakning och analys av social media, och jag misstänker att detta är ett sätt att marknadsföra sig som ett företag som förstår sig på den sociala webben.

bloggen skriver man att Sysomos VD och grundare, Nick Koudas, tycker att FourWhere visar Sysomos möjlighet att snabbt introducera innovativa tjänster.

Är det inte så här tjänster som CrimeReports.com skulle jobba istället för med ett nätverk på ca 800 partners? Föreställ er möjligheten för en journalist att snabbt surfa in på tjänsten och följa allmänhetens rapportering av vad som händer på plats. Där det händer, när det händer?

Checka in med Gowalla så tipsar USA Today vad du kan göra på plats


Nästa gång du checkar in med Gowalla på några av de största flygplatserna i USA så kommer du att bli erbjuden information om var du där bäst och billigast kan äta, shoppa, parkera, etc. Informationen kommer från USA Today’s reseredaktioner, och är resultatet av ett nyligen inlett samarbete mellan Gowalla och USA Today.

“USA Today har alltid varit våra läsares tillika resenärens bästa sällskap, och vi kan inte tänka oss ett bättre sätt att tillgodose deras önskemål på ett bättre sätt än att leverera värdefull reseinformation när de reser, säger Victoria Borton, chef för USA TODAY Travel.

“Det här samarbetet ger oss möjlighet att leverera USA Today’s prisbelönta reserelaterade material till våra användare när de är ute och reser med Gowalla i sommar, säger Andy Ellwood, chef för affärsutveckling på Gowalla.

Jag tycker detta är ett genialiskt grepp från båda parter och kan naturligtvis utvecklas och förädlas i all oändlighet. Ex: När resenärerna senare checkar in på sitt resmål så bör de bli erbjudna information om vad de bör se och uppleva där.

Sett ur ett PR-kommunikativt perspektiv så bör naturligtvis researrangörer som Ving, Fritidsresor, m fl, göra något liknande. Vad kan vara bättre relevant och adekvat PR än så? Att jämföra med det mer tveksamma greppet com ICA gjorde med Gowalla, och som jag rubricerade som “ToBad för ToGo på Gowalla“.

Företag bjuds in i redaktionella finrummet


Allt fler media bjuder nu in företag att bidra med sina nyheter i den redaktionella kontexten, där företagen ges möjlighet att möta sin målgrupp på ett mer naturligt sätt än traditionell annonsplats. Första stapplande stegen till Crowdsourcing som sannolikt och förhoppningsvis snart mynnar ut i en nyhetscommunity som kompletterar och i någon mån även överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

För några veckor sen höll jag ett föredrag för styrelsen för ett stort norskt tidningshus. Jag pratade om hur webben dramatiskt förändrat förutsättningarna för deras verksamhet. Och förklarade att de faktorer som hittills berättigat tidningens existens idag är kraftigt konkurrensutsatta av bl a helt ny typ media, ofta av social karaktär.

Tidningshusen har hittills lyckats locka läsare till sina alster för att de varit bra på att 1) gräva och aggregera fram intressanta historier 2) förädla informationen 3) förpacka 4) och distribuera den. Något som i sin tur lockat företag och liknande att söka sig till tidningen som den självklara kanalen för kommunikation med sin marknad tillika tidningens läsare. En särställning på marknaden så stark att den stundtals benämnts som den “tredje statsmakten”.

Men när ny teknik och webb gjorde det möjligt för vem som helst att producera, publicera och distribuera sina historier på ett minst lika raffinerat sätt som de traditionella mediahusen så är sistnämnda inte längre den självklara destinationen för information, förkovran och inspiration. Istället har läsare i allt större utsträckning sökt sig till folkets röst i medier där de själva är såväl producenter som konsumenter. Tidningarnas och andra traditionella medias särställning som den enda riktiga opinionsbildaren har tappat sin gloria.

Företagen är inget undantag. De traditionella mediernas dominerande ställning har hittills endast tillåtit företag att kommunicera via deras kanaler på tre sätt: 1) via annonsplats 2) som insändare 3) via journalister. Ett tämligen trubbigt erbjudande som fått många företag att ledsna, och inse att de faktiskt kan prata med kunderna på ett mer direkt och effektivt sätt via nya och mer sociala media, däribland deras egna.

Inget sker över en natt men trenden har aldrig varit tydligare; mediekonsumenter söker sig till internet och dess sociala aktiviteter. Och företagen följer efter. Kvar står traditionell media och tittar på.

Joakim Jardenberg visar upp en bild i ett nyligen publicerat blogginlägg som visar på oförmågan hos internetmedia att skapa kommunikativa lösningar som är tillräckligt väl fungerande och attraktiva för att företag ska vara intresserade av att betala för dem (Google Adwords / Adsense som lysande undantag).

Han skriver:
“Det finns en relation mellan hur mycket tid som spenderas i ett medie och hur mycket annonspengar det mediet snurrar runt. För alla traditionella medier pekar utvecklingen neråt, för internet pekar båda kurvorna uppåt. Men det mest intressanta är det finns en samband mellan tid och pengar i alla kanaler, och på nätet är det ett glapp som är värt minst 50 miljarder dollar, i grov jämförelse med övriga medier. Det är potentialen. När vi ser de siffrorna, hur kan vi ens tänka tanken att göra något annat än affärsutveckla runt annonserbjudandet.

Så när det stora tidningshuset frågade mig vad jag föreslår att de gör åt sin situation, så svarade jag:

“Ni måste ta reda på er eventuella rätt att existera. Ni måste helt enkelt fråga såväl era läsare som era annonsörer (företag) och övriga intresseter: “ Vad kan vi göra för er? Vilket värde kan vi tillföra?” Om det då framkommer att företag vill kommunicera med sin marknad på ett annat sätt än det ni idag erbjuder, och det sättet också är något som tilltalar era läsare, så bör ni rimligtvis ta er dit. Har ni övervägt tanken att det kanske inte ens är er redaktion som är bäst lämpad att leverera värde till ert media? Det kanske är tredje part? Det kanske är era läsare, eller t o m de företag som annonserat hos er?”

Arvid Jurjaks skrev nyligen en intressant artikel i InternetWorld om Crowdsourcing-professorn och webbentreprenören Luis von Ahnmed, med rubriken “Låt crowdsourcing utveckla din affär”.
Där man med “crowdsourcing” menar “att med hjälp av internet mobilisera stora skaror människor som gemensamt, med datorer som verktyg, löser problem som datorer inte klarar av, och samtidigt bidrar till att göra internet smartare”.

“Du själv kommer inte ensam att lösa problemen på bästa sätt. Detta är en insikt som webben har varit bra på att utveckla. Och några av de mest framgångsrika företagen på nätet har sett till att låta andra, utanför företaget, stå för innovationerna”, menar Luis von Ahnmed.

“Det finns alltid smartare människor än du utanför ­företaget, och man måste på något sätt fundera ut hur de kan bidra.”

En del media av traditionellt snitt har nu börjat tänka i dessa banor. I synnerhet webbmedia, där läsarna bjudits in att delta i det redaktionella arbetet i den bemärkelsen att de givits möjlighet att bidra med eget innehåll, det vi kallar “användargenererat innehåll” och på så sätt interagera med såväl mediets “eget” som användarnas innehåll.

Företagen och dess kommunikativa representanter har dock i mycket begränsad omfattning givits möjlighet att delta i den redaktionella kontexten, såvida de inte tar genvägen som användare/läsare. Detta trots att de är sakkunniga, har mycket att berätta, och dessutom villiga att betala en slant för att möta sin målgrupp, vilken ofta är densamma som mediets läsare. Det företagsgenererade innehållet är hänvisad till annonsplats eller till mediets “tipsa oss”-adress.

Men nu ser vi isen brytas. En del media har nu avsatt utrymme på redaktionell plats där det står fritt för alla företag att släppa sina nyheter (eller pressmeddelanden som de fortfarande ibland kallas). I min värld är detta de första stapplande stegen till av medierna fullt utbyggd “crowdsoursing”, som med sannolikhet mynnar ut i en nyhetscommunityn som vida överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

MyNewsdesk har en av Sveriges bästa utvecklare


Richard Johansson på MyNewsdesk utnämndes idag till en av Sveriges bästa utvecklare enligt Computer Sweden.

Till grund för utnämningen har läsarnas bidrag varit.

“Vi bad om nomineringar på CS sajt, i vårt nyhetsbrev för utvecklare, på Twitter och genom direkta mejl till många personer. Vi har även sett till den förra listan och inventerat alla nya utvecklare som CS pratat med de senaste två åren.”, skriver CS i anslutning till artikeln ifråga.

Richard landade på 81:a bästa utvecklaren enligt CS:

81. (ny). Richard Johansson, utvecklare på nyhetstjänsteföretaget Mynewsdesk.
Antal år i yrket: 5 år.
Kompetens: Ruby-specialist (Ruby on Rails).
Verksamhetsområde: Webbutveckling.
Andra meriter: Förste anställde utvecklaren på Mynewsdesk.

Se hela listan på Computer Sweden.

Grattis Richard!

Sluta fokusera på PageRank


Sluta fokusera på PageRank. Som enskild faktor är den irrelevant för dina möjligheter att synas. Och definitivt som måttstock för framgångsrik PR. Egentligen inget nytt, men PR-kommunikatörer klamrar sig till synes fortfarande fast vid Larry Pages algoritm, i tron om att den ska frälsa dem.

När websök blev den vanligaste inkörsporten till alla aktiviteter på webben,  blev en stark och tydlig närvaro i websök en mycket viktig PR-aktivitet. Och eftersom Google har den ledande söktjänsten för webben så har deras algoritm för hur du där rankas blivit högsta prioritet. Men det var då det. Webben ändras. Folk med den. Och vice versa.

Det råder inga som helst tvivel om att det fortfarande är väldigt viktigt, sett ur ett PR-perspektiv, att komma högt upp i resultatet av relevanta sökningar på Google. Men det är inte uteslutande din PageRank som avgör det. PageRank är bara en av hundratals faktorer som har betydelse för hur du syns i Google. Och där Larry Pages skapelse – Page Rank – lever en förtynande tillvaro.

Mike Volpe på HubSpot Blog skrev ett intressant inlägg i ämnet: “Why Google Page Rank is Now Irrelevant”. Jag tar mig här friheten att referera till de fem huvudsakliga skäl Volpe nämner till varför:

  1. Metrics are useless unless you can track them, and you can’t track Page Rank. The best approximation of your Page Rank you can get is 6-9 months old, and even then you’re not sure it is correct.  If you cannot accurately and frequently get new data for a metric, it is pretty much useless.
  2. Page Rank has nothing to do with SEO rankings or results. I know of websites that have a Page Rank of 0, and yet they still get organic rankings and search traffic for competitive search terms.
  3. Page Rank is not relevant for real time search and social media results. Increasingly, social media conversations, real time news and status updates and other content are making their way into search results.  Even though the Page Rank for a tweet or status update is 0, they still show up in results.  Same thing for news releases and other content.
  4. Page Rank is not a results metric. Typically it is best to measure things that get you real results for your business (customers and revenue) or things that directly lead to those metrics (leads).  But Page Rank has nothing to do with any results – see the previous two reasons.
  5. Even Google says Page Rank is not important. Google removed Page Rank from its webmaster tools because it is not important.  Google Employee (Webmaster Tools Analyst) Susan Moskwa saysWe’ve been telling people for a long time that they shouldn’t focus on PageRank so much; many site owners seem to think it’s the most important metric for them to track, which is simply not true. We removed it because we felt it was silly to tell people not to think about it, but then to show them the data, implying that they should look at it.” And many other places Google tells you to not worry about Page Rank.
På Google Webmaster Central strömmar det fortfarande in kommentarer i frågan. En ganska målande från Guillaume, Quebec:
I see so many people asking “Will this increase my PageRank?”. Could you tell them – once again – that ranking is not just about “PageRank” but also 200 different signals? And while being there, why don’t you tell us about those 200 different signals?
Google svarar i sin Google Webmaster Central-kanal på Youtube:
Bakom allt detta ser jag ett stressat Google som kämpar febrilt för att hitta ett exsistensberättigande på den sociala realtidswebben där just PageRank helt spelat ut sin roll. Och där Google hittills har haft väldigt svårt att positionera sig med vettiga tjänster.
@jocke (Joakim Jardenberg) tipsade mig också om ett inlägg på Internetstatistik.se där det framgår att Sveriges befolkning mellan 9-79 år använder social media (26%) i lika stor utsträckningen en genomsnittlig dag, som den använder traditionell webbmedia (26%).

Eniro lämnar Kia-index. “Helt irrelevant”, säger produktchefen.


Äntligen! Nu struntar Eniro i trafiken, och lämnar Kia-index, med målet att generera verkliga leads till sina kunder.

Kia-index är helt irrelevant, säger Eniros nordiska produktchef Mathias Hedlund.

Branschmåttet unika besökare är missbrukat och trubbigt då det på intet sätt mäter besökarnas verkliga värde. Annonsörerna ska välja oss för att de vet att köpkraften finns här, menar Eniros marknadschef Jonas Dahlquist.

Förändringen är ett led i bolagets ”gula revolution”, som sikt ar på att göra Eniro.se till Sveriges ledande köpmotor, skriver Dagens Media idag, och menar att Eniros förhoppningen är att annonsörerna ska fokusera på leads istället för antalet unika webbläsare.

Enligt Dagens Media menar kritikerna dock att det förmodligen endast beror på att Eniro givit upp hoppet om att överträffa Hitta.se’s trafik. Däribland Rui Brites de Sousa, vd för Hitta.se:

Eniro stämde oss en gång för att vi sa att vi var större än dem. Man kan ju undra varför de överger sin strategi att vara störst på Kia-index, som de kämpat för så länge, just när vi har gått om dem flera veckor i streck.

Själv tycker jag Eniro’s utspel är beundransvärt, klokt, om än dock vågat. Inget ont om Kia-index, men visst är det så att trafik helt saknar betydelse så länge den inte genererar värde. Jag är omåttligt trött på termer som “räckvidd”. Och allt som har med kvantitet på bekostnad av kvalitet att göra. Att antalet, frikopplat från andra kvalitetsaspekter, skulle ha betydelse för kommunikationen är en fatal missuppfattning som bitit sig fast och vägrar släppa taget.

Tack, Eniro för att ni visar vägen. Och hoppas att ni vågar löpa hela linan ut. Nu återstår att se om ni kan påvisa affärer som täcker kostnaden för era kunder att synas i era media. Jag håller tummarna.