Tidningar utan webbkultur kommer dö


Varför ska det vara så svårt för traditionell media att inse att de har tappat positionen som den självklara gatekeepern för förmedling av information i allmänhet och nyheter i synnerhet? Det undrar Chris Beck, grundare av 26dottwo, här i samtal med Brian Solis, som menar att hämskon är den kulturella läggningen hos människorna bakom mediahusen ifråga. Att de faktiskt inte kommer att förstå så länge de inte verkligen blir en del av “webb-kulturen” och dess avarter.
Ägna drygt 3 minuter åt detta videoklipp och du får en sån där skön aha-upplevelse. Igen.


Resonemanget går naturligtvis utmärkt att applicera på oss PR- och marknadskommunikatörer som envist vill hålla fast vid radio, press och TV, som viktigaste opinionsbildarna.

Ny bok om “social media revolution”. Hype eller matbröd?


Ny bok om social media revolution - hype eller matbröd?

Ännu en hypad bok om social media? Eller något verkligt matnyttigt? Jag vet inte, eftersom “Socialnomics: How Social Media Transforms the Way We Live and Do Business” släpps först om några veckor.

Det som dock talar för att man bör lägga en pre order på Amazon, är att förtattaren, Erik Qualman, är den där unge online-marketing-stjärnan som på tämligen kort tid sållat sig till den exklusiva skara experter på området som exempelvis Seth Godin. Och någon duvunge är han heller inte, då han verkar ha axlat sin roll som chef för online marketing på EF Education utan pardon.

Det som talar emot boken är den relativt klichéartade titeln. Ett intryck som förstärks av minst sagt förutsägbara rubriker på bokens åtta kaptiel.

Kap 1: Word of mouth goes world of mouth
Kap 2: Social Media = Preventative behavior
Kap 3: Social Media = Braggadocian behavior
Kap 4: Obama’s Success driven by social media
Kap 5: I care more about what my neighbor thinks than what google thinks
Kap 6: Death of Social Schizophrenia
Kap 7: Winners and losers in a 140-character world
Kap 8: Next step for companies and the “glass house generation”

Efter att ha skummat igenom dessa rubriceringar så känns det redan som man läst boken, med instämmande nickningar. Klichén späs på av Eriks video med den ommöjligt än mer klichéartade titeln: “social media revolution”.

Men – den som gillar att få sina idéer, åsiker och värderingar bekräftade – detta är säkert en bok för dig. Huruvida jag tillhör den kategorin eller inte låter jag vara osagt, men bli inte förvånad om den ligger i högen av andra böcker på temat “social media marketing/revolution”.

En bra början är kanske att följa Erik på Twitter @equalman eller på hans blogg.

Kundtjänsten – PR när den är som bäst.


I ett tidigare inlägg i denna blogg så förundrades jag över hur företag kan köpa buzz agent utan att först utgå ifrån sin personal som superviktiga kommunikativa “kanaler”. Denna förundran har likheter till den som Richard Gatarski visar i sitt blogginlägg: “Konversation vs Kommunikation, fallet SJ“. Där han ifrågasätter hur företag, och i detta fall SJ, kan lägga så mycket pengar på annonser som lovar guld och gröna skogar, utan att först se till att kunderna får den produkt de betalat för.

Richard skriver bl a:

“Jag brukade lyfta fram annonskriget mellan SJ och SAS som exempel på märkliga kommunikationsinsatser. Speciellt dom som genererar Guldägg på löpande band. Jag tänker alltid på dom coola annonserna när jag vill låsa in mig på tågtoaletten. Bråttom är det och jag måste snabbt bestämma mig för vilket vred som gäller. SJ må få pris för annonsdesign, men användbarhet på toalåsen är något dom förmodligen inte ens tänkt på.”

Inlägget refererar även till ett blogginlägg av Daniel på Mindpark som menar att marknadsföring i allt större utsträckning bygger på och bör bygga på konversation. Och talar om customer service och customer relations som fundamenta i denna.

Tanken har själv slagit mig att få företagen att decentralisera kundtjänsten till varje enskild individ, och låta de röra sig fritt i den sociala kontexten och där möta sin målgrupp; lyssna, informera och bidra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tidningsläsandet nere på 34% i USA – tvingar fram nya PR-strategier


Trenden kvarstår. Tidningsläsandet minskar. Åtminstone i USA. Och kurvan pekar brant neråt. Denna gång var Martin på SVD (nyss ansvarig för SVD.se – grattis) som snappade upp Pew Research Center senaste undersökning, där man tittar på amerikanernas nyhetskonsumtion. Han skriver:
“Andelen amerikaner som läser en dagstidning en genomsnittlig dag har fallit från 48 % för tio år sedan och 40 % för två år sedan till rekordlåga 34% i dag. Det kan jämföras med Sverige där 80 % läser en tidning en genomsnittlig dag (Källa: Mediebarometern). Hos oss är mätningen dock annorlunda; här inkluderas även tidningarnas sajter i tidningsläsandet: om man bara skulle mäta pappersläsandet ligger det sannolikt på 65-70 procent.”

Men intresset för nyheter har knappast minskat. Konsumtionen sker på nätet. Och Martin fortsätter:

“…USA ökar internets betydelse som nyhetskälla, enligt Pew. För två år sedan var det bara 18 procent av amerikanerna som var inne på en nyhetssajt minst tre gånger i veckan. I årets mätning har det stigit till 25 procent.”
Lägg därtill att nyheter idag produceras av långt fler än traditionella journalister för traditionella nätmedier. Så inser man som PR-kommunikatör att det finns anledning att se över sin kommunikativa strategi, om så inte redan skett.

Senaste inlägget i Dagens Media: “PR blir bättre med sociala medier”


Av ett tidigare debattinlägg i Dagens Media förstod vi att Tobias Smedberg och Lars Jonsson på pr-byrån Agenda är starkt kritiska till sociala medier som pr-kommunikativa kanaler och verktyg, då man med sociala medier når så få i relation till de resurser i form av tid och arbete som de kräver, och att kommunikationen ju bör värderas efter hur många i en målgrupp som förstår budskapet.

Inlägget rörde upp många känslor hos de som arbetar med och värdesätter de sociala medierna som pr-kommunikativa möjligheter. Martin Lindvall på GCI var en av dem som också replikerade med ett inlägg där han anser att Tobias och Lars helt missförstått möjligheten med sociala medierna.

“Poängen med dem (läs sociala medier) är att utnyttja den mängd kontaktytor som webben erbjuder för dialog och ett engagemang som är svårare att uppnå genom bara enkelriktade kommunikationsåtgärder”, skriver han i sitt inlägg.

Jag är benägen att hålla med Martin, men vill också försöka förstå Lars och Tobias.

Som vi alla lärt oss och förstått så är den symetriska tvåvägskommunikationen den i särklass kraftfullaste pr-kommunikationen, som emellertid aldrig gått att kombinera med stor och i många fall eftersträvansvärd räckvidd. Det är ju därför många av oss pr-kommunikatörer dels jobbat med att bygga upp ett relativt litet kärnfullt nätverk av viktiga opinionsbildare med vilka vi på lika villkor har skapat en intim och regelbunden dialog, och dels med att sprida vårt företags information till alla andra inflytelserika personer som kan tänkas vara intresserade av den.

I båda ovan nämnda fall har den nya generationens webb – web 2.0 – förändrat förutsättningarna för pr till det bättre. Så bra och revolutionerande att det nog får anses som ett paradigm-skifte.

Dagens pr-kommunikatörer kan med nya kommunikativa verktyg skapa den symetriska tvåvägskommunikationen långt effektivare och med oerhört många fler än någonsin tidigare. Med nätverkstjänster, forum, bloggar, communities, chattar, microbloggar, etc är det idag mycket enklare och effektivare att komma i kontakt med intressanta och inflytelserika personer; att kommunicera med dem; att bibehålla kontakten med dem; och stärka relationen till dem. Vilket är en ständigt pågående omsesidig process där “kampanjer” inte lämpar sig särskilt väl.

I det här fallet är det precis som Martin skriver, inte räckvidden som är intressant utan dialogen och relationen. Att bara trycka ut information i dessa kanaler, om det ens är möjligt, utan att själv lyssna och delta, är fullkomligt lönlöst.

Därmed inte sagt att det är lönlöst att sprida information. Tvärtom. Dagens pr-kommunikatörer kan också med ny teknik och nya webbaserade tjänster sprida och nå ut med sin information till alla andra viktiga och inflytelserika personer som inte omfattas av deras sociala nätverk, både enklare och effektivare än någonstin tidigare. Detta som en helt annan möjlighet att skapa relationer med sin marknad.

Man talar ibland om pr in the long tail, som bygger på principen att sprida sin information “on demand” överallt där ens målgrupp men även marknad finns och söker, bland annat via alla ledande söktjänster för såväl webb, som pressinformation, nyheter, bilder, videor, m fl.

Skälet till detta tillvägagångssätt är att den gamla push-tekniken blivit allt trubbigare i det nya och väldigt komplexa medielandskap, som vuxit fram i takt med att nya generationens webb har skapat allt större förutsättningar för vem som helst att mycket enkelt producera och sprida men även söka upp och bevaka information.

Resultatet av pr in the long tail är att du även når alla som är intresserade, såväl traditionella journalister som den brokiga skara UGC:are (user generated content) och sociala media-användare, utan att skapa någon dialog med dem, vilket heller inte är syftet.

I det här fallet är det som Tobias och Lars skriver; räckvidden och kvaliteten av den som är avgörande; “hur många i ens målgrupp som förstår budskapet”.

Sen har vi bästa av två världar, där ett budskap, skapar en dialog, och sen sprids som en löpeld i och mellan en myriad av olika sociala kontexter på webben som saknar motvarighet till den word of mouth vi hade att göra med för några år sen.

Men som Martin skriver sist i sitt inlägg: “Låt oss fortsätta att ha äpplen i en korg och päron i den andra”.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Stefan Hyttfors, Wenderfalck: “Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier”


Brit Stakston på JMW skriver nyligen i ett blogginlägg: “Socialamediarevolutionen är ett faktum“. Stefan Hyttfors på PR-byrån Wenderfalck skriver i ett debattinlägg i Dagens Media: “Pull ersätter push på internet”.

Ni kanske inte håller med mig, men jag skulle vilja påstå att detta är åtminstone lite av ett paradigm-skifte!

Jag har under flera år, och i flera inlägg i min blogg, varit en smula bitter och frustrerad över att inte PR-byråer väljer att se, förstå och utnyttja det nya medielandskap och de nya förutsättningar till effektivare PR som det bär med sig. Frustration som stundtals har övergått i ren kritik. Sistnämnda är jag en smula ångerfull för idag. Har också fått mig en och annan näsknäppa för det. Säkerligen med all rätt. För kanske finns det anledning att skynda långsamt, och Rom byggdes inte på en dag, osv.

Men oavsett det, så ser jag nu ett trendbrott som gör mig mycket glad: PR-byråer har vaknat, börjat förhålla sig till det nya och till och med utnyttja det.

Låt mig får återge några av Stefans inlägg i debatten:

“Är ditt huvudsakliga fokus att rädda en döende medieindustri eller är du i första hand ute efter att skapa och underhålla relationen till dina kunder?”

“Om du skapar tillräckligt intressant innehåll kommer uppmärksamheten utan dyra medieköp. Börja med en innehållsstrategi och en utgivningsplan. Sedan är det bara att producera och publicera, testa och utvärdera.”

“Den enda avgörande skillnaden mellan medieföretag och “övriga” är att medieföretagen måste tjäna pengar på sin uppmärksamhet.”

“Allt fler startar sitt surfande från sökmotorn. Det betyder att vi nu börjar ta kontroll över vår mediekonsumtion. Pull istället för push – en helt ny ordning.”

“Skriv och publicera dina nyheter för Google istället för massmedier. Pull betyder att du ska finnas där när jag letar efter dig.”

“Kräv att din PR-byrå levererar icke-köpta sökord istället för pappersnotiser.”

Och så ett par uttdrag ur Brit Stakstons blogginlägg:

“Sociala medier ger företag chansen att kunna ge sin bild av verkligheten, kommentera dagsaktuella skeenden och visa på den kunskapsbit man själv bidrar med i det som sker i omvärlden. Vilket ytterst också förändrar pr-konsulters roll, för det handlar idag om så mycket mer än stora releaser via journalister idag. Företagen kan själva, extremt kostnadseffektivt, få ut sitt budskap.”

“Sociala medier handlar om något lika naturligt som el, telefon eller organisationsnummer för företag och genomsyrar all intern och extern kommunikation idag. Utan sociala medier kommer man inte finnas för kunden/konsumenten. Utan sociala medier kommer man snabbt vara extremt ineffektiv både vad det gäller till exempel anställdas arbetstid, interninformation och extern marknadskommunikation.

Sociala medier är navet i all kommunikation, exkluderar inget och fångar upp allt varumärkesbyggande arbete. Gör alla marknadsaktiviteter sökbara, delbara över tid och ska förstås bygga på en genuin vilja till tvåvägskommunikation. En dialog med konsumenter och kunder som dessutom blir en ständig källa till utveckling.

Hur kan man som företag ens överväga att stå utanför allt detta?”

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Viral PR-katastrof för British Airways


British Airways oförmåga att hantera sina passagerares bagage har tagit sig mer eller mindre lustiga (för BA) uttryck på ledande sociala media. Nu sprider sig galghumorn som en löpeld. Och BA’s vd Willie Walsh står handfallen.

Se ett exempel nedan:

Massor av liknande klipp finns på Youtube.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,Viral

Tonåringarna återgår till MSN och SMS


Den 19-åriga Hamsterpaj-grundaren menar att hans och många andra stora communities tappar besökare och dess betydelse till förmån för snabbare och rakare kommunikationsverktyg som MSN och SMS. Till CS säger han:

– I dag använder man Hamsterpaj för att komma i kontakt med andra ungdomar. Men sedan flyttar man över kommunikationen till MSN och sms för det går snabbare. Vi har fortfarande en roll att spela, men vår betydelse har minskat. Det är inte intressant att skicka gästboksinlägg på sajten längre. Sitter den du vill ha tag på vid en dator tar du kontakt via MSN, sitter personen inte vid datorn skickar du ett sms i stället.

Men tillägger att MSN saknar många av de självklara funktioner som efterfrågas av ungdomarna för att tjänsten ska slå igenom på allvar. Johan nämner grupphantering och fotodelning som exempel. Och verkar själv ganska sugen på att skrida till verket. Istället för att stå vid chokladhjulet på Liseberg. Fattas bara.

Min fråga är om inte microbloggen fyller eller åtminstone kommer att fylla några av de behov Johan nämner? Helt klart är i alla fall att viljan och behovet av att umgås på webben knappast har minskat eller kommer att minska.

Läs även mitt tidiare inlägg: “Unga överger inte sociala sajter

Andra bloggar om: , , , , , , ,