Tidningarnas upplagor fortsätter rasa i USA

Dagstidningarnas samlade upplagor har minskat med 5% under förta halvåret 2010 i USA enligt Audit Bureau of Circulations. Något som numer ses som en trend, då den samlade upplagan för USA’s ca 635 dagstidningar minskat under många år. Tre av de 25 största tidningarna minskade med hela 10% under perioden.

Några exempel:
• USA Today, 1,830,594, ner 3.66%
• The New York Times, 876,638, ner 5.52%
• Los Angeles Times, 600,449, ner 8.67%
• The Washington Post, 545,345 ner 6.43%
• (New York) Daily News, 512,520 ner 5.82%
• New York Post, 501,501 ner 1.29%
• Chicago Tribune, 441,508, ner 5.23%
• The Houston Chronicle, 343,952, ner 10.53%
• The Philadelphia Inquirer, 342,361, ner 5.29%
• Newsday, 314,848, ner 11.84%
• Denver Post, 309,863, ner 9.12%

(Ett litet ljus i mörkret: Wall Street Journal, 2,061,142, upp 1.82%)

Beakta då att många av dessa tidningar väljer att “pumpa upp” sina upplagor genom att distribuera dem gratis i olika mer eller mindre relevanta sammanhang. AdAge skriver bl a att USA Today’s “sålda” upplaga minskat med hela 9,3% under perioden, och att de minskat raset till 3,6% genom att distribuera tidningen gratis till flygpassagerare, hotellgäster, m fl.

Konkurrensen från webbaserade medier har tagit hårt på tidningshusen ifråga. Inte för att läsarna har flytt från tidningarnas garn, utan för att de konverterat till deras webbplatser där vettiga affärsmodeller fortfarande saknas. De kontroversiella betalväggarna börjar få fotfäste men framgången lyser fortfarande med sin frånvaro.

Äntligen! NY Times slutar trycka tidningar

I ett omtalat inslag i Charlie Rose talk show, för över ett år sen, uppmanade Marc Andreessen, bl a grundare av Netscape, tidningshuset New York Times att stoppa sina pressar, till förmån för ny media, ny journalistik och nu affärslogik. Nu äntligen händer det! New York Times kommer att sluta trycka tidningar och öppna upp för ny journalistik, nya tjänster och ny affärsmodeller.

Innerst inne har vi alla vetat att papperstidningen för eller senare kommer att försvinna; att det bara har varit en fråga om tid. Sen dess har många – inte minst Marc Andreessen – upplevt att tidningshusens oförmåga att släppa sin papperstunga verksamhet bara blivit gigantisk hämsko att tänka nytt, tänka framåt.

Även om New York Times ordförande och ansvarige utgivare, Arthur Sulzberger Jr, inte vill säga när New York Times slutar tryckas, så är detta ändå en väldigt tydlig signal till alla i branschen; att nu är det slut; nu är det dags att släppa hörnflaggan; ta tjuren i hornen och bygga för framtiden. Min tro att många i branschen, trots allt känner lättnad, över detta ställningstagande. Det kommer inte bli lätt, men nu vet man i alla fall vad som gäller. Ännu bättre kanske hade varit att sätta upp en deadline?

Nu finns inga gränser för kreativitet och uppfinningsrikedom. Och New York Times ligger inte på latsidan. Deras projekt News.me, som sägs lanseras i slutet av året, lovar gott. Exakt vad det kommer resultera i är osäkert, men man får indikationer på att läsarna enkelt ska kunna skräddarsy sitt eget nyhetsflöde. Och att källan inte alltid behöver vara New York Times utan källor ur ens eget sociala nätverk. Greppet är inte särskilt nytt, som Mashable också konstaterar, men därmed inte ointressant. Tvärtom. Frågan är vilka konkurrenterna blir?

Tack för tips till Jimi Wikmans blogg.

Företag bjuds in i redaktionella finrummet

Allt fler media bjuder nu in företag att bidra med sina nyheter i den redaktionella kontexten, där företagen ges möjlighet att möta sin målgrupp på ett mer naturligt sätt än traditionell annonsplats. Första stapplande stegen till Crowdsourcing som sannolikt och förhoppningsvis snart mynnar ut i en nyhetscommunity som kompletterar och i någon mån även överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

För några veckor sen höll jag ett föredrag för styrelsen för ett stort norskt tidningshus. Jag pratade om hur webben dramatiskt förändrat förutsättningarna för deras verksamhet. Och förklarade att de faktorer som hittills berättigat tidningens existens idag är kraftigt konkurrensutsatta av bl a helt ny typ media, ofta av social karaktär.

Tidningshusen har hittills lyckats locka läsare till sina alster för att de varit bra på att 1) gräva och aggregera fram intressanta historier 2) förädla informationen 3) förpacka 4) och distribuera den. Något som i sin tur lockat företag och liknande att söka sig till tidningen som den självklara kanalen för kommunikation med sin marknad tillika tidningens läsare. En särställning på marknaden så stark att den stundtals benämnts som den “tredje statsmakten”.

Men när ny teknik och webb gjorde det möjligt för vem som helst att producera, publicera och distribuera sina historier på ett minst lika raffinerat sätt som de traditionella mediahusen så är sistnämnda inte längre den självklara destinationen för information, förkovran och inspiration. Istället har läsare i allt större utsträckning sökt sig till folkets röst i medier där de själva är såväl producenter som konsumenter. Tidningarnas och andra traditionella medias särställning som den enda riktiga opinionsbildaren har tappat sin gloria.

Företagen är inget undantag. De traditionella mediernas dominerande ställning har hittills endast tillåtit företag att kommunicera via deras kanaler på tre sätt: 1) via annonsplats 2) som insändare 3) via journalister. Ett tämligen trubbigt erbjudande som fått många företag att ledsna, och inse att de faktiskt kan prata med kunderna på ett mer direkt och effektivt sätt via nya och mer sociala media, däribland deras egna.

Inget sker över en natt men trenden har aldrig varit tydligare; mediekonsumenter söker sig till internet och dess sociala aktiviteter. Och företagen följer efter. Kvar står traditionell media och tittar på.

Joakim Jardenberg visar upp en bild i ett nyligen publicerat blogginlägg som visar på oförmågan hos internetmedia att skapa kommunikativa lösningar som är tillräckligt väl fungerande och attraktiva för att företag ska vara intresserade av att betala för dem (Google Adwords / Adsense som lysande undantag).

Han skriver:
“Det finns en relation mellan hur mycket tid som spenderas i ett medie och hur mycket annonspengar det mediet snurrar runt. För alla traditionella medier pekar utvecklingen neråt, för internet pekar båda kurvorna uppåt. Men det mest intressanta är det finns en samband mellan tid och pengar i alla kanaler, och på nätet är det ett glapp som är värt minst 50 miljarder dollar, i grov jämförelse med övriga medier. Det är potentialen. När vi ser de siffrorna, hur kan vi ens tänka tanken att göra något annat än affärsutveckla runt annonserbjudandet.“

Så när det stora tidningshuset frågade mig vad jag föreslår att de gör åt sin situation, så svarade jag:

“Ni måste ta reda på er eventuella rätt att existera. Ni måste helt enkelt fråga såväl era läsare som era annonsörer (företag) och övriga intresseter: “ Vad kan vi göra för er? Vilket värde kan vi tillföra?” Om det då framkommer att företag vill kommunicera med sin marknad på ett annat sätt än det ni idag erbjuder, och det sättet också är något som tilltalar era läsare, så bör ni rimligtvis ta er dit. Har ni övervägt tanken att det kanske inte ens är er redaktion som är bäst lämpad att leverera värde till ert media? Det kanske är tredje part? Det kanske är era läsare, eller t o m de företag som annonserat hos er?”

Arvid Jurjaks skrev nyligen en intressant artikel i InternetWorld om Crowdsourcing-professorn och webbentreprenören Luis von Ahnmed, med rubriken “Låt crowdsourcing utveckla din affär”.
Där man med “crowdsourcing” menar “att med hjälp av internet mobilisera stora skaror människor som gemensamt, med datorer som verktyg, löser problem som datorer inte klarar av, och samtidigt bidrar till att göra internet smartare”.

“Du själv kommer inte ensam att lösa problemen på bästa sätt. Detta är en insikt som webben har varit bra på att utveckla. Och några av de mest framgångsrika företagen på nätet har sett till att låta andra, utanför företaget, stå för innovationerna”, menar Luis von Ahnmed.

“Det finns alltid smartare människor än du utanför ­företaget, och man måste på något sätt fundera ut hur de kan bidra.”

En del media av traditionellt snitt har nu börjat tänka i dessa banor. I synnerhet webbmedia, där läsarna bjudits in att delta i det redaktionella arbetet i den bemärkelsen att de givits möjlighet att bidra med eget innehåll, det vi kallar “användargenererat innehåll” och på så sätt interagera med såväl mediets “eget” som användarnas innehåll.

Företagen och dess kommunikativa representanter har dock i mycket begränsad omfattning givits möjlighet att delta i den redaktionella kontexten, såvida de inte tar genvägen som användare/läsare. Detta trots att de är sakkunniga, har mycket att berätta, och dessutom villiga att betala en slant för att möta sin målgrupp, vilken ofta är densamma som mediets läsare. Det företagsgenererade innehållet är hänvisad till annonsplats eller till mediets “tipsa oss”-adress.

Men nu ser vi isen brytas. En del media har nu avsatt utrymme på redaktionell plats där det står fritt för alla företag att släppa sina nyheter (eller pressmeddelanden som de fortfarande ibland kallas). I min värld är detta de första stapplande stegen till av medierna fullt utbyggd “crowdsoursing”, som med sannolikhet mynnar ut i en nyhetscommunityn som vida överträffar mediets nuvarande verksamhet, sett ur ett användar- och kundperspektiv.

Två TU-dårars försvarstal

“Det våras för dagspressen” skriver Anna Serner (VD, TU) och Fredrik Rogberg (Analyschef, TU) i en debattartikel i Dagens Media, och målar därefter upp en orealistiskt ljus bild av dagspressens framtid som annonsmedium. Det är möjligt att delar av det som skrivs har bäring i realiteten, men sammantaget inger det minst sagt “falska förhoppningar”, som Joakim Jardenberg valt att kommentera uttalandet i sin blogg. Joakim skriver:

I artikeln görs en hel del uppseendeväckande uttalande, tex:

• ”Men med facit i hand vi vet att nedgången bara varit effekten av en historisk lågkonjunktur.”
• ”Och när varumärkesannonsörerna kommer tillbaka så är det dagspress som gäller”
• ”Dagligvaruhandeln har hittat tillbaks till dagspressen igen. Motorannonseringen tilltar kraftigt. Och den viktiga platsannonseringen kommer tids nog öka igen med minskande arbetslöshet. Hela rubrikannonsmarknaden kommer återväxa med konjunkturuppgången.”
• ”Och när konjunkturen vänder kan antalet prenumerationer öka.”
• ”Det våras för dagspressen.”

Det är möjligt att det “våras för dagspressen” men snart kommer höstmörkret. Och frågan är om det någonsin blir vår igen för det tryckta mediet? Knappast, om man får tro Joakim rätt, som i sitt inlägg radar upp en gäng argument som borde få TU och alla dess medlemmar att frysa redan nu, trots att en del solstrålar börjat tina upp annonsfrossan som pågått en tid.

Jag vill poängtera att jag på absolut inget sätt tycker att Anna och Fredrik är några dårar som personer, rubriken till trots. Tvärtom, hyser jag stor respekt för Annas sakkunnighet. Men i detta fall är jag benägen att hålla med Joakim om att deras uttalanden åtminstone angränsar till dårskap. Det hade varit betydligt smartare av TU att vara lite mer ödmjuk inför framtidens enorma utmaningar för dagspressen. Och kanske även vara lite mer transparent, för så här pratar man inte bakom lykta dörrar. Var så säker.

Till sist – låt oss se och lyssna till vad Gary Vaynerchuk har att säga om saken.

Kanske dags att försöka koncentrera sig på att hitta en vettig affärsmodell för sin verksamhet på webben istället? Enligt TU’s senaste Internetbarometer så ökade morgontidningarnas webbintäkter (annonser) med 11 procent under första kvartalet 2010.  Samtidigt som det fortfarande råder stor oklarhet kring huruvida annonsen är framtidens intäktsmodell eller inte, och i så fall hur den då kommer att se ut och fungera.

SVD ökar – DN rasar

Igår släppte TS 2009 års upplagesiffror för bl a dagspressen. Och det blev inget ras som befarats. Men inte helt oväntat krymper samtliga ledande dags- och kvällstidningar sina upplagor med sammanlagt 3,3%. Utom SVD som ökar marginellt med dryga 2000 ex per dag. Värst drabbades nog DN med ett upplageras på 7,5% på helåret. Vilket t o m är värre än Aftonbladets minskning på 5,3% och hela kvällstidningsbranschens sammantagna minskning på i snitt 4,8%.

De flesta intressenter jag talat med ser nu betydligt ljusare på innevarande år. Upplagorna stabiliseras och man har fått indikationer på att annonsintäkterna ser ut att återgå till det man kallar “normala nivåer”. Men i ett pressmeddelande om just dagstidningarnas upplagor från TS, så skriver Sveriges Annonsörer:

Enligt IRM, Institutet för Reklam- och Mediestatistik, har de totala medieinvesteringarna i Sverige ökat med cirka 212 procent sedan 1990. Under samma tid har dagspressmediet tappat andelar, från 63 procent av mediekakan till 25 procent år 2009.

Och Anders Ericson, vd Sveriges Annonsörer:

Dagspressen brottas sedan länge med minskade upplagesiffror och den negativa spiralen kommer att fortsätta. Tv och internet ligger tätt bakom och vår prognos är att dessa medier passerar dagspress inom tre år. Än så länge är dagspressen med sina cirka 8 miljarder kronor i annonsintäkter det enskilt största annonsmediet, men med tillväxttakten på internet kommer den ledande positionen vara borta inom några få år. Internet är tillsammans med tv det näst största medieslaget – räknat i annonskronor – och har vuxit med över 400 procent under de senaste fem åren och omsätter idag cirka 5 miljarder kronor.

Halva Sverige läser Aftonbladet.se

Pappersutgåvorna hos många av de rikstäckande kvälls- och dagstidningarna kämpar i motvind. Men nätet har vind i seglen. Det gäller i synnerhet Aftonbladet.se som i senaste Orvesto Internet för oktober 09 visar en räckvidd på hela 47,4% av Sveriges befolkning mellan 15 och 79 år. Det är en oerhört imponerande siffra mot bakgrund av dels att de  “bara” hade en räckvidd på drygt 40% för ett år sen, och dels den stenhårda konkurrens av möjligheter för läsare som vuxit fram på nätet sen dess.

Tjänar aftonbladet pengar då? Jajemensan. Trots historiskt dåliga tider så redovisade Schibstedt nyligen finfina siffror, och Aftonbladet helt ok.

Affärsområdet Aftonbladet Hierta, som inkluderar såväl papperstidningen och internetverksamheten, redovisade en nedgång på intäktssidan på 3 procent till 600 miljoner kronor i senaste rapporten.  Rörelseresultat landade på 59 miljoner kronor, vilket bara var fem miljoner sämre än i fjol.

Hatten av för Aftobladet, alltså.

Upplagorna fortsätter att rasa för USA’s dagstidningar

Den genomsnittliga upplagan för landets dagstidningar minskade med över 10 procent under perioden april till september i år jämfört med samma period i fjol. Det rapporterar AFP, med spinn off i bl a EditorsWeblog

Störst tapp stod den redan extremt hårt pressade SF Chronicle för på nästan 26 procent. Medan den enda tidning som visade en ökning av The Wall Street Journal med blygsamma 0,6 procent.

Martin Jönsson, redaktionschef på SVD (@MJSvD) skriver nyss på Twitter:

“Om vart fjärde tidningsex försvinner på ett år (SF Chronicle) är det inte överdrivet att tala om marknadskollaps.”

Även om det ser betydligt ljusare ut för SVD så vet jag att det är en i raden av svenska dagstidningar som står på helspänn för att “tsunamin” ska rulla in i Sverige.

 

Är en läsare verkligen en läsare?

Idag presenterades TNS-Sifo sin senasete undersökning om hur 15.871 personer i åldrarna 15-79 år läser tidningar – ORVESTO Konsument 2009:2.

Till tidningshusens stora glädje kan man konstatera att antalet läsare av såväl pappers- som nättidningar blir fler. Alltså stick i stäv med domedagsprofeter som proklamerar tidningarnas snara död.

– Sluta gnäll. Papperstidningarna är inte på väg att dö ut!, citeras Medievärldens avgående chefredaktör, Anders Ahlberg i SVD, ang undersökningen ifråga. Och tillägger:

– Det är ett rejält styrkebevis för papperstidningarna. Det är slående att trots att vi är mitt i krisen har inte dagstidningarna någon kris i läsandet.

Kanske. Kanske. Men jag är långt ifrån säker på att det verkligen är ett “styrkebevis”.

Jag är glad för detta faktum å tidningshusens vägnar, i synnerhet i denna tuffa tid då allt annat pekat neråt. Men jag kritiskt till tryckt media, främst av miljöskäl, men även p g a mediets begränsningar i användarvänlighet. Och jag har mycket svårt att tro att papperstidningar, i synnerhet dagstidningarna, har någon framtid i tryckt form.

Det jag här vill kasta lite ljus över är om det verkligen är så att “läsarna” verkligen blir fler?

För ni vet väl hur undersökningen går till?

Ca 15.000 människor får i tre omgångar per år ett pappersformulär utskickat till sig för att de bl a ska berätta (kryssa i) i vilken omfattning de läser dessa tidningar.

I formuläret visas en logo på tidningen ifråga samt en liten uppgift om hur många nummer den kommer ut med per år.

Läsaren får frågan: “Av de nummer som ges ut läser jag: ” samt ett antal svarsalternativ som “Inga”, “Nästan inga”, 1-4, osv.

Mina erfarenheter, som gammal tidningsräv, är att verkligheten inte alltid speglas, i och med detta. Känner du en mer eller mindre stark relation till logon ifråga så är sannolikheten stor att man kryssar i att man läser tidningen trots att så inte är fallet.

Man kanske har gjort det, men inte länngre. Man kanske har gjort det någon gång på cafét, men aldrig annars. Man kanske sett TV-kampanjen, men faktiskt inte läst tidningen. Trots att det på varje sida står (smått) “Lägg märke till att vi avser läsning av papperstidningar ohc inte läsning av tidningarnas websidor” så kanske svaren i alla fall avser läsning av sistnämnda. Osv osv.

För länge sen skrev jag ett blogginlägg om detta med den något syrliga rubriken “Orvesto ljuger”. Och där angav jag följande exempel:

“För ganska länge sen så var jag chefredaktör för ett magasin inom Bonnier. Tidningen var nischad, men likväl orvesto-mätt, vilket ju inte alltid är en självklarhet för mindre tidningar då kostnaden är betydande. Tidningen hade mellan ca 50.000 läsare enligt Orvesto. Sen startade vi ett TV-program med samma namn och samma logo i en av Kinneviks då ganska nischade TV-satsningar. Programmet blev ett av kanalens populäraste program inom en viss gengre. Vet ni vad som hände med tidningens Orvesto-siffror några månader efter programmets lansering? De steg med nära 20%. Plötsligt så hade tidningen ca 70.000 läsare enligt Orvesto. Men det märkliga var att tidningens tryckta och distribuerade upplaga var densamma som tidigare. Om man då skulle tro Orvesto rätt, så hade varje tryckt nummer av tidningen ca 10 läsare. Vilket är en mycket hög siffra. Och osannolikt.”

Inget ont om Orvesto. Det gör ett hedersamt arbete och försöker naturligtvis redovisa ett så pass adekvat resultat som möjligt. Men min poäng är att det fortfarande finns stora luckor i undersökningen.

Jag tror det är fullt möjligt att pumpa upp antal läsare kraftigt genom att gratis gödsla med pappestidningarna, lägga krut på marknadskommunikation, osv.

Det blir på något vis en konstgjord andning, som kortsiktigt kan rädda tidningarnas affär, men långsiktigt haverera den.

Faktum är att jag längtar till den dagen vi slutar tala om räckvidd.

Dyr journalistik ingen lösning

I en ledare i Dagens Media häromdagen menar Fredrik Svedjetun att den “den tryckta tidningen drar sin sista suck i samma stund som den slutar att investera i dyr journalistik”, och att om dagstidningarna inte lyckas erbjuda “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll”, så kommer de att gå en långsam död tillmötes.

Jag håller inte med. Därför skickade jag in denna debattartikel, som jag också publicerar här.

Vi kan alla konstatera att många mediahus, i synnerhet tidningshus, har det extremt tufft just nu. Orsakerna är många; men jag vill lyfta fram några som sticker ut mer än andra vad det gäller dagspressen i form av papperstidningar: Konkurrensen från nya webbaserade medier, i synnerhet sociala medier och nätverk, är svidande både vad det gäller att attrahera läsare/användare och de som vill kommunicera med dessa (annonsörer och liknande).

Tidningarnas redaktioner och journalister har svårt att konkurrera med medborgarjournalisternas mångfald, snabbhet, och specialistkunskap, som dessutom är gratis i många fall.
Papperstidningarna har svårt att tillhandahålla exakt det och bara det som läsarna vill ha. Ingen läsare vill ha massmedia i en värld av elegant organiserad nischmedia på webben. Något som även gäller annonsörerna. Räckviddsperspektivet tappar mark till förmån för CPC- och performance marketing, där ROI blir tydligare. Myten om att hälften av reklampengarna är bortkastade, är inget annat än just en myt. Papperstidningarnas trubbiga eftertextannonsering, är närmast utraderad. Lägg där till att kostnaden för att producera och distribuera tidningar är oproportionelig hög i jämförelse med den för webmedia. När såna ohälsosamma och otrimmade mediebyggen dessutom slängs in i ett av seklets djupaste lågkonjunkturer så är slakt inget annat att vänta.

De tidningshus som fortsätter att satsa på “unicitet, journalistisk briljans och svårkopierat innehåll” i en traditionell redaktionell bemärkelse, i det nya kommunikativa landskap vi idag befinner oss i, lär knappast få en drägligare tillvaro. Att exempelvis satsa på ett unikt redaktionellt material, med utgångspunkt från grävande journalistik så som vi är vana vid att se den, är inte lönt, och lär knappast bli.

“Finns det plats för grävande journalistik i dagens Mediasverige?” var temat på paneldebatten under Gräv09. Debatten leddes av Janne Josefsson och i panelen satt Tomas Brunegård, vd för Stampen-koncernen, Cilla Benkö, vice vd för SR, Per Yng, nyhetschef SVT, Mikael Olsson, Konflikt SR, Åsa Nicander, ordförande FGJ, Daniel Sandström, chefredaktör Sydsvenskan, samt Martin Jönsson, redaktionschef för Svenska Dagbladet. Samtliga i panelen ansåg sig satsa på undersökande och grävande journalistik, det de kallade kvalitativ journalistik. Och de flesta var överens om att den grävande journalistiken var viktig. Inte minst för tidningens varumärke och affärer.

Problemet som ingen av dem dock hade någon lösning på var hur man skulle tjäna pengar på den. Livslängden för sk scoop blir allt kortare, vilket gör det allt svårare att räkna hem affären på den, i synnerhet när allt färre läsare visar sig villiga att betala för den. Väljer man dessutom att göra sina journalistiska alster svårkopierade, och som AP börja stämma Google för att deras nyhetstjänst tar fragement av den och länkar till den, så är man ute på djupt vatten.

Att försöka göra som förr, fast lite bättre, kommer inte leda till nya kommersiella framgångar. Såväl Fredrik Svedjetun som representanter för andra tidningshus måste inse att medielandskapet förändrats och utnyttja istället för att trotsa det.

Våga lägg ner era papperstidningar, och satsa på webben. Slå vakt om era varumärken. Bygg öppna kommunikativa plattformar. Bjud in er publik till att vara med och bidra med sin kunskap, erfarenheter, och övrig input. Skapa konversation och engagemang, som leder till lojaliet. Moderera, organsiera och komplettera. Ta hjälp av publiken. Öppna upp era API:er så att andra webbplatser kan ta er information och funktioner till nya höjder. Släpp 90% av innhållet fritt. Ta betalt för det innehåll som levererar verkligt värde. Ta lite betalt av många. Lär av spelbranschen och ta betalt för det som läsarna älskar, som spar dem tid, som ger dem status, något som de kan tjäna på. Utnyttja de nya kommunikativa programmen avsedda för de som vill kommunicera med er publik. Och skräddarsy egna.

Räds inte företag och pr-konsulter. Bjud in dem istället, på samma sätt som ni bjuder in alla andra som har något mer eller mindre spännande att berätta. Men var tydlig med källan. Som vanligt.

Fredrik skriver: “…i samma stund som redaktionerna förlorar i styrka ökar möjligheterna för informatörer, pr-byråer och lobbyister att påverka innehållet och agendan. Tidsbrist och mindre resurser leder till en försvagad redaktionell integritet och ett större behov av att utomstående “gör jobbet”.

Face it. Traditionell media kommer inte längre vara den tredje statsmakten. Traditionell media kommer inte vara den som sätter agendan. Agendan kommer att sättas av alla som sammantaget uttrycker sig på den här planeten, informatörer, pr-byråer och lobbyister inkluderade. Och så är det redan idag. Facebook har fler unika besökare än Aftonbladet i Sverige. Och kompisarna på nätet har fortfarande större inflytande på sin omgivning än traditionell media. Det är verkligheten. Utnyttja den.

Andra bloggar om: media, dagstidning, grävande journalistik, journalistik, dagens media, debatt

Dagens ungdomar – morgondagens bödlar av pappersmedia

Anna Serner, VD på TU, skrev nyss ett intressant inlägg i debatten om ny och gammal medias vara eller icke vara i framtiden. Om jag tolkar Anna rätt så menar hon att det är långt ifrån säkert att ungas mediavanor följer med upp i åldrarna. Bara för att de är flitiga användare av social media idag, så behöver det inte betyda att de är det när de blir äldre. Kanske snarare tvärtom?

Anna skriver:

“Hade man frågat unga för 10 år sedan om de läste en morgontidning eller tänkte prenumerera på en var svaret ofta nej. När de kommit in i familjelivet (inte längre ensamhushåll) och fått fast inkomst så blev de ändå prenumeranter. Naturligtvis kommer inte alls lika många av dagens unga bli det, men att tro att unga ska veta sina prioriteringar om 10 år är inte realistiskt. Frågar man dem idag vilka kommunikationskanaler som de INTE tror på i framtiden så svarar 85% mikrobloggar (Twitter, bloggy).”

Nej, det är ingen som exakt vet hur dagens ungdomar kommer att förhålla sig till media om tio år, kanske allra minst ungdomarna själva. Därför känns ju frågan om de då kommer att mikroblogga  eller inte, väldigt irrelevant.

Vad vi däremot vet, är att vi människor till stor del är en frukt av vår omgivning, och att vi i mångt och mycket formas som unga. Om ungdomar växer upp med en morgontidning vid frukostbordet, så finns det en del som talar för att de kommer fortsätta med det i viss mån. Om ungdomar istället växer upp med socialmedia så finns det en del som talar för att de fortsätter med det.

Vad jag ser just nu är en pågående mediaevolution tillika mediarevolution som framför allt ungdomar tagit till sig med hull och hår. En evolution där framför allt ungdomar vallfärdat till det webbaserade sociala mediet, bl a på bekostnad av tidningsläsning. Den revolutionen lär med största sannolikhet inte resultera i att dagens ungdomar kommer läsa morgontidningar oavsett kanal om tio år, utan snarare fortsätta på den väg de slagit in på.

Därför tror jag att de som idag försörjer sig på morgontidningar av traditionellt snitt bör agera snabbt och kraftfullt. För dem kommer nämligen dagens ungdomar bli morgondagens bödlar. Tid att “sansa sig”, i den bemärkelsen Anna menar,  lär inte finnas.

Läs även andra bloggares åsikter om social media, TU, tidning, dagstidning, morgontidning, media, twitter, mikroblogg