Oförmåga att förstå sociala webben – enda floppen i valrörelsen


Dagens nyheters artikeln “Sociala medier en flopp i valrörelsen” gjorde mig riktigt trött, bedrövad och i viss mån upprörd.

Det är inte de sociala medierna som floppat; utan det faktum att varken Kristoffer Örstadius på DN, de många politikerna eller de citerade sakkunniga personerna i artikeln, verkar har förstått essensen av den sociala webben, än mindre hur de ska hantera den.

Kristoffer skriver att “trots alla förväntningar på sociala medier har intresset från både väljare och politiker varit relativt svalt”.

Jesper Strömbäck, proffessor i kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet, säger att “sociala mediernas betydelse i valrörelsen är överskattad och missförstådd”. Och att “de som använder sociala medier vet i huvudsak resan vad de ska rösta på. Därmed är sociala medier ett ganska ineffektivt redskap…”.

Erik Bratthall, koordinator för alliansens kampanjstab säger att “vi är beredda och finnas på sociala medier. Men för den allmänna väljaren tror jag inte att det är naturligt att gå in där”.

Bo Krogvig, Socialdemokraternas valledare, säger att “de traditionella metoderna är jämförelsevis är oslagbara…” och att sociala medier inte går att jämföra “med samtal ansikte mot ansikte” och menar att “sociala medier föregås av en aktiv handling från en som söker kontakt”. Och får avsluta artikeln med följande citat: “När vi knackar dörr är det vi som väljer radhusområden vi ska gå i, eller vilka trappuppgångar vi ska gå till. I sociala medier är det andra sidan som söker oss.”

Ca 80% av Sveriges befolkning över 18 år använder Internet, vilket är ett av de högsta procentuella andelen i världen. 26% av Sveriges befolkning mellan 9 – 79 år använder sociala medier en genomsnittlig dag. Och 36% av befolkningen är medlemmar på Facebook. Essensen av sociala webben handlar om att att utbyta information, erfarenheter, upplevelser, åsikter, etc med varandra. En del av detta utbyte handlar om politiska frågor, som jobb, utbildning, vård, skatt, kultur, miljö, etc, av den enkla anledning att det är frågor som berör och engagerar folk. Med andra ord så har diskussionen om politiskt heta frågor, i dessa tider “valfrågor”, aldrig varit större än nu på just den sociala webben.

Så när Kristoffer skriver att “intresset från … väljare … varit relativt svalt”, så är det helt fel. Möjligtvis så har intresset att söka kontakt med politiska representanter via sociala medier varit svalt, vilket sannolikt kan bero på att väljare hellre söker svar från sitt nätverk, då det anses vara betydligt mer trovärdigt och i vissa fall mer kunnigt.

Lika knasigt är det av Jesper Strömbäck att påstå att “de som använder sociala medier vet i huvudsak resan vad de ska rösta på” och att “sociala medier ett ganska ineffektivt redskap…”. Det är klart att en stor del av Sveriges befolkning har en idé om, eller kanske redan vet, vilka de ska rösta på. Men det betyder ju inte att de inte går att påverka. Hur många av de som läser Dagens Nyheter eller kollar på TV4 har inte också någon idé om vilka de ska rösta på? Det verkar ju inte hindra de politiska partierna från att lägga ner miljontals kronor på annonsering.

Ja, sociala medier kan vara ett “ganska ineffektivt redskap” om man inte förstår hur man ska använda dem. De är inte svårare att förstå och använda än den fysiska arenan; om man bara står på torget och basunerar ut sina budskap utan att lyssna på sina potentiella väljare, så lär man nå föga framgång. Det räcker heller inte med att slå upp ett antal valstugor och hoppas på att folk som passerar förbi ska kliva in och bli övertygade. Nej, folk diskuterar valfrågor  hemma, på Konsum, på arbetsplatsen, i fiket på Ikea – men kanske mest av allt på den sociala webben. För att nå framgång så krävs att politikerna aktivt med ödmjukt söker sig dit, lyssnar och engagerar dig i sina väljares problem och önskemål.

Därför skulle det kännas befriande om någon kunde förklara för Erik Bratthall, koordinator för alliansens kampanjstab,  att det inte räcker med att bara “finnas på sociala medier” utan att man också måste interagera med de som finns där. Och att sociala medier inte är en plats man går in i, utan en kontext där 26% av Sveriges väljare interagerar med varandra varje dag.

Till sist skulle jag berätta för Bo Krogvig, Socialdemokraternas valledare, att skälet till att han anser att “de traditionella metoderna är jämförelsevis är oslagbara…” är att det med största sannolikhet inte förstått hur folk använder sociala medier, och hur de ska förhålla sig till detta.

Sociala medier är i allra högsta grad ett “samtal ansikte mot ansikte” och i många fall ett väldigt effektivt samtal, trots att det är svårt att känna andedräkten av den man samtalar med. Och – nej – i sociala medier är det inte “andra sidan” som söker er politiker, utan en arena där folk söker varandra.

Om politiker vill vara en del av denna kontext så får de jobba sig in i matchen. Men det tar tid och kraft att skapa relationer även på nätet, men när man lyckas så får man mångfalt tillbaka.

Det är därför inte så svårt att förstå att bara 20% svarar “ja” på DN’s fråga huruvida väljarna “under augusti eller september i år kommit i kontakt med något parti via sociala medier.

Läs också Mikael Zackrissons inlägg: “Nej, sociala medier är ingen röstmagnet, men det kan vara något mycket större” och Magnus Kolsjö’s “Dörrknackning en flopp i valrörelsen“.

Så ska han krossa Associated Press


För några dagar sen lanserades tjänsten som ska krossa Associated Press’ monopol på att förmedla nyheter till media. Tjänsten heter Publish2 och bakom den står Publish 2.0-bloggaren Scott Karp med ambition att skapa en helt öppen och oberoende plattform för media att sälja och distribuera nyheter och uppslag mellan varandra.

– Vi ska göra med AP det Craiglist gjorde med tidningarnas eftertextannonser, säger Scott Krap i sitt anförande i samband med lanseringen för några dagar sen.

För många år sen pratade jag med DN om att skapa en öppen och oberoende plattform för grävande journalistik. Där media och journalister tillsammans kunde samarbeta för att skapa avslöjande stories, trots att de rent krasst konkurrerar om läsarna. Varför? För att grävande journalistik är så dyr att ett media ensamt knappast kan bära kostnaden för att få ihop affären i slutändan. Jag jämförde med bilindustrins gemensamma utvecklingsprojekt, där konkurrerande bilföretag gick samman och för att dela på kostnaden av dem.

DN nappade aldrig på uppslaget. De hade ju sin nyhetsbyrå som försåg dem med senaste nytt; TT som de äger tillsammans med några av Sveriges ledande media.

Jag lämnade också tanken, men skapade istället något snarlikt fast tvärtom – MyNewsdesk – en öppen och oberoende plattform för företag och journalister att utbyta information, tankar och idéer med varandra. Missionen var att se till att journalister får tillgång till pressinformation på effektivast tänkbara sätt. Och vice versa. Drivkraften låg i att med ny teknik och modernt web-tänk krossa trötta gamla etablerade newswire-monopol som PRNewsWire. Det var 2004. Idag kallar vi MyNewsdesk för “the news exchange site”.

Några år senare så började jag följa en blogg som hette Publishing 2.0 utan att fundera närmare på vem som låg bakom den. För ett par dagar sen lanserar mannen bakom bloggen – Scott Karp – Publish2.com – news exchange. Hans ambition är att krossa AP’s (Associated Press) monopol på nyhetsdistribution till och från media, att skapa en öppen och oberoende plattform för media att distribuera och sälja sitt innehåll till media. Något han började planera för många år sen. Här en video-upptagning från en dragning om nya affärsmodeller för tidningar på “the CUNY Graduate School of Journalism”, bl a tillsammans med Jeff Jarvis, från 2008.

Tanken och tjänsten är extremt tilltalande. Jag har har alltid hatat trötta monopolister som låst in användare och kunder i ett etablerat system, för att det just är så etablerat och omöjligt att ta sig ur. Men chansen att media skulle sluta att köpa dyra nyheter av AP till förmån för Publish2 är väl närmast obefintlig, av just nämnda skäl. Men låt oss hoppas att de lyckas. Vi har sett det förut.

Läs även om Publish2 och Scott Krap på TechCrunch varifrån jag fick uppslaget.

SVD ökar – DN rasar


Igår släppte TS 2009 års upplagesiffror för bl a dagspressen. Och det blev inget ras som befarats. Men inte helt oväntat krymper samtliga ledande dags- och kvällstidningar sina upplagor med sammanlagt 3,3%. Utom SVD som ökar marginellt med dryga 2000 ex per dag. Värst drabbades nog DN med ett upplageras på 7,5% på helåret. Vilket t o m är värre än Aftonbladets minskning på 5,3% och hela kvällstidningsbranschens sammantagna minskning på i snitt 4,8%.

De flesta intressenter jag talat med ser nu betydligt ljusare på innevarande år. Upplagorna stabiliseras och man har fått indikationer på att annonsintäkterna ser ut att återgå till det man kallar “normala nivåer”. Men i ett pressmeddelande om just dagstidningarnas upplagor från TS, så skriver Sveriges Annonsörer:

Enligt IRM, Institutet för Reklam- och Mediestatistik, har de totala medieinvesteringarna i Sverige ökat med cirka 212 procent sedan 1990. Under samma tid har dagspressmediet tappat andelar, från 63 procent av mediekakan till 25 procent år 2009.

Och Anders Ericson, vd Sveriges Annonsörer:

Dagspressen brottas sedan länge med minskade upplagesiffror och den negativa spiralen kommer att fortsätta. Tv och internet ligger tätt bakom och vår prognos är att dessa medier passerar dagspress inom tre år. Än så länge är dagspressen med sina cirka 8 miljarder kronor i annonsintäkter det enskilt största annonsmediet, men med tillväxttakten på internet kommer den ledande positionen vara borta inom några få år. Internet är tillsammans med tv det näst största medieslaget – räknat i annonskronor – och har vuxit med över 400 procent under de senaste fem åren och omsätter idag cirka 5 miljarder kronor.

MyNewsdesk.com – Sveriges 40:e bästa sajt


Ikväll korade Internetworld MyNewsdesk.com till Sveriges 40:e bästa sajt i stenhård konkurrens med sajter som i en del fall håller världsklass. Det är naturligtvis mycket smickrande men inte minst ytterligare en sporre att försöka klättra några pinnhåll tills nästa år. Samtidigt kan man inte bortse ifrån att juryn trots allt fattat ett relativt godtyckligt beslut, och att det tillsyvendes och sist är användarna och kunderna som avgöra hur bra ens sajt är. Men i och med att användarna växer kraftigt och kunderna till 97% nöjda, så känns detta mer som en inte allt för otidsenlig bekräftelse på att sajten levererar värde.

MyNewsdesk.com - Sveriges 40:e bästa sajt

Men även om Internetworlds bedömning är godtycklig så finns det ingen anledning att klanka ner på varken juryns kompetens eller det storartade och grundliga arbete som de legat till grund för besluten. Initierade källor menar att de verkligen lägger ner sin själ i att försöka eska fram guldkornen.

Samtidigt – när jag stod där under själva “cermonin” på Sturekompaniet för några timmar sen och hörde Internetworlds chefredakör rabbla upp vinnarna baklänges från 100 ner mot den slutliga vinnaren, så kunde jag inte låta bli att bli mäkta förbryllad och förvånad när jag insåg att MyNewsdesk.com enligt juryn var bättre än idel kända och välgjorda sajter. Är vi verkligen bättre än Blocket, SR, SvenskaFans, Bilddagboken, Hemnet, m fl? Det kändes märklig. Och förstås omöjligt att jämföra, men ändå hamnade vi där – på 40:e plats. Antar att det bara är att ta åt sig, och ge alla våra 35 medarbetare, samt användare och kunder all kred, för utan dem/er hade vi inte varit någonting.

Juryn utgjordes för övrigt av Internetworlds redaktion samt dess fasta medarbetare. Enligt Internetworld så har juryn bedömt sajterna utifrån följande fem kriterier:

* Utvecklingskraft
* Utnyttjar internet på ett nyskapande sätt
* Redaktionell kvalitet
* Struktur och navigering
* Funktionell design

Särskild vikt sägs ha lagts vid kriteriet utvecklingskraft, det vill säga hur mycket en sajt har utvecklats under året.  Och att fakta om sajterna har tagits fram med hjälp av sajterna själva och konsultföretaget Alenio.

Tack. Här har ni alla 100 Sveriges bästa sajter: <!—-> //
1. Omvård.se (ny) Sveriges bästa sajt
2. SVT (samma) Bästa mediesajt
3. Headweb (ny) Bästa underhållningssajt
4. H&M (ny) Bästa e-handel
5. TV4 (upp)
6. Mr Green (upp) Bästa spelsajt
7. DN.se (ner) Bästa nyhetssajt
8. Prisjakt (ner)
9. Fritidsresor (upp) Bästa resesajt
10. Tasteline (upp) Bästa matsajt
11. Nordnet (upp) Bästa banksajt
12. ATG.se (upp) Skönast livekänsla
13. Stardoll (ner)
14. Ving (ner)
15. Stockholm (ny) Bästa kommunsajt
16. Mandel (ny) Mest nyskapande e-handel
17. Tyda.se (ny)
18. Ikea (ner)
19. Aftonbladet.se (upp)
20. Tretti.se (ner)
21. SvD (ner)
22. Ikano Bank (upp)
23. Polarn och Pyret (ny)
24. Visit Sweden (ner)
25. Eniro (ner)
26. Familjeliv (upp) Bästa community
27. Stockholm Town (ny) Bästa stadsguide
28. Sweden.se (ner)
29. Compricer.se (ny) Nyttigast
30. Finest.se (ny)
31. Vårdguiden (ny)
32. NE.se (ny)
33. Malmö Town (ny)
34. Icabanken (upp)
35. Polisen (ny) Bästa myndighetssajt
36. Newsmill (upp) Bästa debattsajt
37. STF (ny)
38. Stallet.se (ner)
39. Hitta.se (ner)
40. My Newsdesk (ny)
41. Tradera (upp)
42. Skistar.com (upp)
43. Försvarsmakten (ny)
44. Minplanet.se (ny) Miljövänligast
45. Discshop.se (upp)
46. Lindex (ner)
47. Resfeber (upp)
48. Bilddagboken.se (upp)
49. Playahead (upp)
50. Kokaihop.se (ny) Bästa domännamn
51. Trygg Hansa (upp) Bästa försäkringssajt
52. Junkyard (ny)
53. Betsson (ny)
54. Försäkringskassan (ny)
55. Coolstuff (ner)
56. Svenskafans.com (upp) Bästa sportsajt
57. Unibet (upp)
58. Blocket.se (ny)
59. Mötesplatsen (ner) Bästa dejtingsajt
60. If (ny)
61. Booli (ner)
62. Hemnet (ny)
63. Socialstyrelsen (ny)
64. Tailorstore (upp)
65. Norstedts ord (ny)
66. Dagens skiva (ny)
67. Reseguiden (upp) Bästa sista minuten-sök
68. Travelstart (ner)
69. Nyheter 24 (ny)
70. Signerat (ny)
71. Viasat on demand (ny)
72. Bloglovin’ (ny)
73. Boktipset (ny) Bästa boksajt
74. Shake my world (ner)
75. Twingly (ny)
76. Socialdemokraterna (ny) Bästa partisajt
77. SBAB (ny)
78. Umo.se (ny)
79. Swedbank (ner)
80. Redeye.se (ner)
81. AIK Fotboll (ny) Bästa föreningssajt
82. SR (ner)
83. SEB (upp)
84. Länsförsäkringar (ner)
85. Nordea (ny)
86. Riksantikvarieämbetet (ny)
87. Bubbleroom (ny)
88. Svenska kyrkan (ny)
89. Modette (ner)
90. Sydsvenskan.se (ny)
91. Svenskaspel.se (ner)
92. Freeride (ner)
93. Funbeat (ner)
94. Cancerfonden (ny)
95. Apoteket (ny)
96. AMF (ny)
97. Moderaterna (ny)
98. Caliroots (ny)
99. Trafiken.nu (ny)
100. Zoovillage (ner)

Här har ni fjolårets Topp100-lista. Och varför inte passa på att läsa om årets bästa sajt, och inte mins årets bästa mediesajt.

Nyheter om klubbyten vanligt på Facebook


I förrgår skrev Anna Persson en notis i DN med rubriken: “Avslöjade övergången – på Facebook”. Hon refererade till det faktum att Leeds talang Luke Garbutt nu är klar för Everton, och att  han avslöjade detta på Facebook. Där sistnämnda ansågs utgöra själva nyhetsvärdet.

Jag kan förstå och acceptera att nyheter som kan få stora konsekvenser, av såväl ekonomisk som annan karaktär, bör tänkas igenom noga innan de släpps. Vilket inbegriper val av kanal. Och att Facebook då kan uppfattas som något udda.

Men icke – att släppa nyheter på Facebook, eller i något annat socialt webbaserat sammanhang är inga konstigheter. Tvärtom är det vanligt förekommande. Och ofta med gott resultat. Det gäller inte minst sportsliga övergångar inom såväl fotboll som andra sporter. Gräv lite så får ni se.

Med stor sannolikhet släpps fler nyheter på Facebook, och liknande, än på något annat sätt, exempelvis releaser till media via e-post.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Google en möjlighet – ingen parasit


Dagens ledare “Parasiternas paradis” signerat Peter Woldorski är en tragikomisk läsning. Och dessutom bara en raden av artiklar och liknande världen över som bygger på samma tes och mynnar ut i samma frustration: “Det är inte rimligt att Google och liknande aktörer tar och tjänar pengar på vårt material”.

Jag ska inte säga att Peter Wolodorski är ute och cyklar. För hur saker och ting förhåller sig är högst subjektivt. Och alla har rätt att ha en åsikt i frågan. Dessutom hyser jag stor aktning och respekt för Peters skarpsinnighet i de flesta frågor, dock inte i denna fråga.

Peter skriver:
“Kriser skapar inte bara problem, de bidrar också till klarhet. För västvärldens medieföretag har det senaste året begravt åtskilliga illusioner om vad internet kommer att betyda för deras verksamhet.”
“Globes (red anm tidningen Boston Globe) utförsåkning är en stark varningssignal till alla som trott att det räcker att locka till sig miljontals gratisläsare på internet. Inte på långa vägar väger de nya annonsintäkterna på nätet upp för förlusten av traditionell pappersannonsering och betalande prenumeranter.”

Jag tolkar det som om att Peter hyser föga tilltro till Internet som en framkomlig väg för tidningshusen att bidriva en komerisiellt framgångsrik verksamhet.

Helt klart är att tidningshusen hittills inte inte varit särkilt framgångsrika i detta medium generellt sett, åtminstone inte vad det gäller intäkter. Men att bedriva journalistisk verksamhet på nätet är ingen “illusion” som Peter skriver. Och tidningarnas oförmåga att hittills tjäna pengar på nätet är inte “en varningssignal”. Internet är en möjlighet. En fantastisk möjlighet för tidningar att såväl bedriva god journalistik som att tjäna pengar på det.

Peter skriver mycket riktigt att: “Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.” Men glömmer det ack så viktiga tillägget; att det faktiskt inte bara handlar om “brist på intäkter” utan om brist på kreativa och konkreta idéer på hur de ska generera intäkter. På den punkten står de allra flesta mediahus fortfarande och stampar.

Och när de, i denna låsta situation, dessutom kan konstatera att snillen som Google, som förstår sig på nätet och dess möjligheter, lyckas tjäna massor av pengar, och då i synnerhet med utgångspunkt från tidningarnas innehåll, så sparkar de fullkomligt bakut.

We can no longer stand by and watch others walk off with our work under misguided legal theories.”, säger AP’s ordförande Dean Singleton till Wall Street Journal.

Robert Thomson, managing editor på Wall Street Journal, skrär inte heller orden i en artikel i PaidContent.org:

—“There is a collective consciousness among content creators that they are bearing the costs and that others are reaping some of the revenues—inevitably that profound contradiction will be a catalyst for action and the moment is nigh. There is no doubt that certain websites are best described as parasites or tech tapeworms in the intestines of the internet.”

Och tillägger i en intervju hos Charlie Rose: “Google devalues everything it touches. Google is great for Google but it’s terrible for content providers.”

AP’s sägs nu vilja jobba med portaler och andra partner som har laglig rätt till AP’s innehåll och vidta rättsliga åtgärder mot dem som inte har det, exempelvis Google.
Peter Wolodarski, ger underförstått AP sitt bifall och skriver att Google “…ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (”aggregering”).

Denna “aggregering” är enligt min mening just en “journalistisk bragd”. Trots att Google själv aldrig producerat material, utan “endast” utgått från befintligt.

Jeff Jarvis, chef för The interactive journalism program at the City University of New York’s Graduate School of Journalism och författaren till boken What Would Google Do säger till Bussiness Week:

…rather than trying to compete with Google, newspapers should band together to “try to make Google News better.

Kontentan av allt detta är att  istället för att försöka fokusera sig på att tjäna pengar på den enorma trafik som Google förser tidningarnas nätupplagor med, så försöker de hindra Google att tjäna pengar på aggregationen. Google som istället skulle kunnabli deras bästa samarbetspartner. Snacka om att såga av den gren de själva sitter på.

Jag säger som Danny Sullivan, The Guardian: “The news media should quit moaning about the internet and get on with building a business model that makes money.

Läs också Scott Karps utmärkt inlägg i Publishing 2.0: “How Google Stole Control Over Content Distribution By Stealing Links“.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Twitter räddar Dawit Isaak?


Jan Helin räddar DawitExpressen räddar Dawit

Unikt samarbete mellan Expressen, Aftonbladet, SVD och DN idag. Tillsammans har de – äntligen – enats om en gemensam kampanj för att fria Dawit Isaak. Allt tack vara Jan Helins invit på Twitter.

Lustigt att det ska till en mikroblogg för att få till ett så pass – i mina ögon – självklart samarbete av typen vi kan läsa om i Thomas Mattssons blog (se uttdrag nedan).

Twitter-samarbete - Free Dawit

Thomas skriver i bloggen: “Tids nog får vi säkert debattera varför vi inte gjorde det här redan 2001. Eller 2002. 2003? 2004? 2005? 2006? 2007? 2008?”

Kan vi dra igång debatten nu redan? Kan ett av skälen vara så simpelt som att det måste till ett nytt kommunikativt verktyg av typen Twitter för att det ska ske? Tror inte det. Men frågan gäckar.

Mymlan var arg då - men glad nu?

Nu har i alla fall jag deltagit i uppropet och signat kampanjen. Gör det du också! Fria Dawit Isaak!

Newsdesk signar Dawit-kampanj


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,