Social Web continue to grow – the companies follows – without beeing social?

Check out the new stats and infographic from Search Enginge Journal. The web is getting more and more social. Rapidly. No wonder… after all we’re human beings who are pretty much social, right? Numbers of users and contributors are just booming. And companies are following.

But what’s their socializing status? Really? God knows.

71% of the companies (which?) are using Facebook, 59% are using Twitter, and 39% are using blogs in their “marketing”.

My experience though is that many of the companies are still using social media as another channel for their content. Take a look at their Facebook pages for an example. Some of the companies are just pushing their stories out, without listen, and then they’re counting the numbers of “likes” without answer the questions: Am I really committed to my audience? Am I engaged? Who is really engaged? If the likers never comment the companies updates or never contribute with anything to the wall. And vice versa… what’s left of the social part?

Let me refer to what Kevin Roberts, CEO World wide, Saatchi & Saatchi, says in his book “Lovemarks“:

“Forget the information Economy. Human attention has become our principal currency. Job number one for any marketer these days is competing for attention. Whoever you are. Wherever you are. But once you’ve captured that attention, you’ve got to show you deserve it.

The process really only has two steps – so why does everyone find it so hard? I think I’ts all because we obsess over the attention part and forget about why we need that attention in the first place…. We need the relationships.

Emotional connections with consumers have to be att the foundation of all our cool marketing moves and innovative tactics.So it’s time to stop racing after every new fad and focus on making consistent, emotional connections with customer and stakeholders. If you stand for nothing, you fall for everything.

The great journey from products to trademarks and from trademarks to brands is over. Trademarks are tablestakes. Brand are tablestakes. Both are useful in the quest for differentation and vital to survival, BUT they’re not winning game-breakers.

Today the stakes have reached a new high. The social fabric is spread more thinly than ever. People are looking for new, emotional connections. They’re looking for what they can love.”

Svensk bakom världens första mixningsbara musikvideo

Henrik Leichsenring, en del av gruppen Cobrambo, har gjort världens första mixningsbara musikvideo, skriver musikföreningen upSweden i Västerås. Videon ligger på youtube och användaren kan själv remixa videon medan den spelar.

Även om upplevelsen i sig är väldigt trubbig i detta fall, så tycker jag ändå det är roligt och inte minst intressant med alla de lösningar som ökar möjligheten för användarna att vara med och bidra och påverka publicerat innehåll på webben.

Ni kommer väl ihåg när den interaktiva videon på YouTube kom? Det var väl ett och ett halvt år sen. Där man användaren själv kunde påverka handlingen.  Även den interaktiva manövern kändes trubbig då varje initiativ till action resulterade i en ny alternativ videoström.

Roligare blir det när påverkan är mer i realtid, där The Mixable Dancer är ett litet litet steg i den riktningen.

Nokia sätter publiken i framsätet

I förrgår den 7 december lanserade Nokia sitt svenska “social media newsroom”, i samarbete med Wenderfalck och Mynewsdesk. Därmed bekräftar Nokia att publiken nu definitivt satts i förarsätet, sannolikt med ambtionen att själva inte bli en dålig “back sit driver”, utan den bästa medpassageraren.

Brian Solis titel på sin senaste bok “Put the public back to public relations” och en uppsjö av andra föregångare tillika efterföljare har gjort ringarna på vattnet till svallvågor. Idag inser allt fler företag att verkliga och varaktiga relationer inte bara kan, utan måste skapas med sin målgrupp direkt. Och på målgruppens villkor, då det är den som sätter företagens agenda, inte tvärtom.

Det traditionella pressrummet utgör inget undantag. När jag håller föredrag brukar jag fråga de informationschefer och likanande som ansvarar för pressrummen på deras hemsidor, om de vet vilka som brukar besöka dem? Aldrig vid något enda tillfälle har någon kunnat svara på frågan. Ej heller hur många som besöker rummen ifråga. Efter det brukar jag kontra med att svara att det vet jag. Jag har nämligen kikat på en del undersökningar från USA där man aktivt frågat besökarna i pressrummen vilka dem är och vad dem gör där. Resultatet borde inte vara särskilt iögonfallande, men är det för åhörarna. Undersökningarna visar att det bara är bråkdelen av besökarna som är journalister och liknande. Det överväldigande majoriteten av besökarna är kunder, konkurrenter, leverantörer, intressenter och en massa “vanliga människor”. Sen tillägger jag snabbt, att det är ju extremt bra, då det med största sannolikhet är just dem som sammantaget har störst inflytande på företagets marknad.

Allt detta håller nu successivt på att resultera i att de traditionella pressrummen utvecklas till att bli sk “social media newsroom”; alltså pressrum som dels slagit upp dörrarna för vem som helst att besöka och dels skapat möjlighet för besökarna interagera med varandra vilket inkluderar företaget ifråga.

MyNewsdesk var tidig med att lansera sociala funktioner på företagens pressrum på MyNewsdesk.com, mer stärkta av vår egen övertygelse om dess förträfflighet, än vad kunderna var. Initierade personer i branschen menade t o m att pressrummen på MyNewsdesk inte var sk “social media newsrooms”, med argumenten att de ska ju ligga på företagens egna sidor, och gjorda i WordPress eller liknande. Därom tvista fortfarande de lärda. Lyckligtvis har diskussionen falnat till förmån för fler “sociala media newsrooms” både på MyNewsdesk, kopplat till MyNewsdesk, eller helt fristående från MyNewsdesk.

Det som nu blåst ytterligare liv i de sociala pressrummens aktualitet är Nokias lansering av sitt “social media newsroom” där man valt den lösningen som är kopplad till MyNewsdesk.

Nokia har sen länge jobbat med MyNewsdesk för att på effektivast tänkbara sätt nå med sina budskap till såväl media och alla andra inflytelserika intressenter. I denna lösning ingår ett mycket brett med ändå träffsäkert distributionsnät som i princip uteslutande bygger på pull istället för push, vilket betyder att man jobbar för att finnas tillgänglig där målgruppen finns och är intresserad och mottaglig. Som en del i detta distributionsnät har man valt att bygga ett “social media newsroom” innehållande mycket av den information som förmedlas via MyNewsdesk, men även information av mer allmän karaktär synkat med sina konton på diverse “sociala media”.

“Tanken är att samla relevant innehåll även från externa källor, och därmed passa alla som är intresserade av Nokia.” skriver Wenderfalck på sin hemsida i samband med lanseringen den 7 december.

Och i nyhetsrummet skriver Nokias informationschef, Oskar Södergren:

“Vi lever med vår utveckling och vad som är på gång varje dag. Det vill vi dela med oss av. Via detta nyhetsrum har vi nu en möjlighet att snabbt berätta om saker och ting. Vi strävar efter att göra allt material delbart och användbart för såväl bloggare som journalister och samtidigt bidra med bra information för alla som är intresserade av vad Nokia gör.”

Själv kan jag bara tillägga att det har varit och kommer att fortsätta att vara ett sant nöje att få jobba tillsammans med Wenderfalck och Nokia, som jag anser vara “top notch” inom sina respektive gebit.

Hatten av!

Skitbra PR från VW och DDB

Det här är PR när den är som allra bäst. Eller åtminstone roligast. För ganska exakt en månad sen så lanserades den sk “Rolighetsteorin” intiterad VW och skapade av reklambyrån DDB i Stockholm. Vilken succé!

Tanken med hela spektaklet är “att något så enkelt som glädje är det absolut lättaste sättet att få människor att ändra på sig.”

Och kul är det. Och ändrar sig gör dem. Och viralt är det. Kolla själv.

Tanken är helt briljant. Jag blir alldeles varm i hela kroppen när jag ser folk reagera på VW och DDB’s påhitt. Och den virala spridningen låter inte vänta på sig. Här har ni. Och är är några andra bloggar om det. Sprid vidare. Hittills har miljontals sett de svenska och engelska versionerna. Min tro är att detta bara är början. Det här konceptet kommer att bita sig fast som självaste ICA-stig, även om jämföreslen är usel.

Pianotrappan: ”Ta trappan istället för rulltrappen eller hissen och må bättre” är något man ofta hör eller kanske läser i söndagsbilagor. Få om ens någon människa har följt detta råd. Kan vi få fler att ta trappan än rulltrappan en vanlig dag i Stockholm genom att göra det roligare att ta trappan? Resultatet ser du här.

Världens djupaste soptunna: “Att slänga skräp i en soptunna istället för på marken borde rimligtvis inte vara så svårt. Förvånansvärt många misslyckas ändå med detta. Kan vi få fler att slänga skräpet i soptunnan istället för på marken genom att göra det roligare? Resultatet ser du här.”

Tomglasspelet: “Det är många som pantar flaskor och burkar. Betydligt färre återvinner glas. Kanske för att det är tungt, kanske för att man inte får något tillbaka. Förutom möjligtvis ett gott samvete. Kan vi få fler att återvinna sina glasburkar och flaskor genom att göra det roligare? Resultatet ser du här.”

Vad vill VW få ut av det hela? Med stor sannolikhet framstå som ett gott (och lite roligare) företag som förändrar världen till det bättre. Good enough! Och den omedelbara kopplingen till bilarna finns, t o m explicit om man letar lite på Rolighetsteori-sajten. Där i en liten banner står det: “Se hur Volkswagen använder rolighetsteoring i sina bilar.” Klick och läs introt till VW-sajten: “Vi tror att det enklaste sättet att få fler att köra miljövänligt är att göra det lite roligare.”

Bravo!

 

 

SVT nominerad till Guldspaden på felaktiga grunder

Ett bra story börjar nästan alltid med ett tips. Inte sällan från allmänheten. Ibland är tipset så bra att det kan leda till ett scoop och t o m till en Guldspade på FGJ’s årliga Gräv-seminarium.

En av de nominerade till kategorin RiksTV var Hasse Johansson, för sitt reportage “Dyrkat lås” före SVT och programmet Uppdrag granskning. Hans reportage började också med just ett tips.

Men det intressanta med detta tips var att det kom från ett annat “media”, vilket inte är så vanligt i såna här grävande sammanhang. Och inte nog med det, utan världens största media: YouTube.

I detta sociala media hittade nämligen Hasse & co “Gohst burglar” – “en kanal för osäkra lås på marknaden” och video-klippet “How to pick a Assa 2000 Evo!“.

Ja, ni kanske är en av de hittills nästan 170.000 ej unika personer som sett videoklippet där en “spöktjuv” dyrkar upp ett Assa 2000 Evo-lås på några sekunder? Just p g a sin kraftiga virala spridning och för Assa mindre smickrande budskap, blev filmen en PR-katastrof för Assa Abloy, som sålt ovan nämnda lås till miljontals intet ont anande villaägare.

Frågan är om inte just detta tips strider mot Guldspadens, dock luddiga, regelverk:

“Guldspaden delas ut av Grävande Journalister till “de journalister –
verksamma i svenska medier – som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till”.”

Enligt min mening avslöjar Hasses reportage ingenting. Avslöjandet hade 34-årige “Ghost burgler” redan gjort med sitt videoklipp, som allmänheten (100.000-tals ej unika personer) redan kände till.

Jag påtalade detta för Hasse under det seminarium (Guldspåret RiksTV) där han presenterade sitt reportage. Och undrade hur han tänkte.

Hasse menade att han visst hade avslöjat något som allmänheten inte kände till; att låset gick att dyrka upp oavsett hur stor eller liten dörrspringan var (!).

Dessutom så menade han: “Man har ju ingen aning om om det som visas på YouTube är sant.”

Nej, må hända, men det har man när det visas på SVT Uppdrag granskning?

Lek nu med tanken att video-klippet publicerats på DN istället för på YouTube. Hade Hasse då ansett att avslöjandet för allmänheten redan skett? Med sannolikhet – ja.

Andra bloggar om: guldspaden, gräv09, fgj, journalistik, reportage, journalist, nominerad, youtube, assa abloy, evo

“Statliga bolagen tar klivet ut i sociala medier”

Synnöve Almer på Dagens Media har uppmärksammat att stora statliga bolag som Apoteket och Posten utnyttjar sociala medier för att nå ut med sina budskap, och skapa engagemang. Inget nytt. Men likväl en trend i tiden. Som i sig är högintressant – i synnerhet för de som jobbar med kommunikation.

Synnöve Almer nämner ett par slående exempel: Apoteket anlitar Eva Nazemson – som spydde i direktsändning – som ambassadör på Youtube. Posten står bakom en bloggares byte av ett hem.

Eva Fernvall, varumärkes direktör på Apoteket kommenterar företeelsen:

– Vi håller på att ompröva hela vår nätaktivitet. Vi överväger att sluta använda banners för att istället försöka vara en del av dialogen som finns på nätet.

Om det skulle visa sig att de inte bara “överväger” detta, utan också agerar fullt ut enligt ovan, så är detta något av ett paradigm-skifte inom “svensk kommunikation”.

För drygt ett ett och ett halvt år sen skrev jag om Nike som de senaste 10 åren skurit ner sin marknadsbudget i traditionell media från 55% till 33%, av totalt 678 miljoner dollar.

Nike hade då helt ändrat sin syn på annonsering. De har inte längre några ambitioner på att fånga sin målgrupps uppmärksamhet när de pysslar med något annat, som att läsa en artikel. Utan snarare leverera egna upplevelser iform av eget innehåll; communities, rådgivning, tävlingar, etc.

Stefan Olander, “global director for Nike brand connections” sa i en artikel:

“We want to find a way to enhance the experience and services, rather than looking for a way to interrupt people from getting to where they want to go.”

“How can we provide a service that the consumer goes, ‘Wow, you really made this easier for me’?”

Då Nike nu Apoteket… Var ska det här sluta?
Andra bloggar om: social media, statliga bolag, staten, pr, public relations, apoteket, dagens media, youtube, kommunikation

Påvens nya YouTube-kanal

YouTube når 180 miljoner användare varje dag. Det är 18% av världens Internet-användare. Tjänsten innehåller nära 60 miljoner videor. (Enligt rapport “Framtiden är öppen” av Eriksson, Findahl och Selg (2008)). Ta siffrorna med en nypa salt. Finns säkert en uppsjö andra rapporter med annan statistik. Oavsett det – YouTube lär vara världens i särklass största sociala media tillika TV/Video-tjänster, eller hur man nu väljer att kalla den.
Alla som har något att säga världen i rörlig media, kan göra det och verkar också göra det på YouTube. En del via vanliga konton, andra via egna kanaler.

Några av de senaste celebriteterna är Påven och Israeliska armén.

Andra bloggar om: påven, israeliska armén, youtube, video, internet, media, social media

All YouTube videos are belong to Slideshare

“…all YouTube videos are belong to us” skriver Slideshare i en egen presentation i sitt egna verktyg. Med tanke på att YouTube har 18% av alla 860 miljoner internetanvändare, så skulle ju det vara ganska bra för Slideshare. Nu är det ju inte så, utan bara lite skojig semantik. Presentationen handlar nämligen om hur man nu enkelt kan bädda in Youtube-videor i sin slideshare-presentation. Och det kan ju vara nog så bra för Slideshare. Men den riktiga vinnaren är ju som vanligt Google, och deras video-succé.

Presentationen nedan borde jag givitvis har bäddat in, men har inte lyckats installerera den pluggen ännu 😦

Läs även andra bloggares åsikter om embeded, youtube, slideshare, video,

Google-fest överträffade svensk Youtube-lansering

Festen är slut. Men Youtube består. För några timmar sen drog åtminstone jag mig tillbaka från ett Google-mingel av aldrig tidigare skådat slag i Sverige. Dock med den bittra känslan att evenemanget nyss börjat. Såvitt jag förstod så arrangerades festen av två skäl: 1) Google Sverige har aldrig tidigare haft en fest av denna kaliber 2) Youtube lanserades i Sverige. Personligen så tycker jag att det förstämnda skälet också var det starkaste. Ett svenskt Youtube!? Eh…varför då? Av samma obegripliga skäl som ett svenskt Google? Bortsett från det språkliga, inget alls? Nej, inte enligt Google. Så här skriver man i ett pressmeddelande på Newsdesk:

“YouTubes svenska hemsida har lokalt innehåll och svenska sökfunktioner som gör det möjligt för svenskar att hitta de populäraste och mest relevanta videoklippen i Sverige och att enklare kommunicera med svenska och internationella användare. YouTubes svenska hemsida har en lokal karaktär med fokus på det innehåll och den funktionalitet som svenska användare helst vill ha.”

Ok. Låter bra. Och tar man en titt på den svenska tjänsten, så får man omedelbart en nationell känsla. Dock rätt tunn, ännu så länge.

Ser man mellan raderna så förstår man att detta inte bara handlar om bra nationellt innehåll för besökaren. Utan minst lika mycket, om inte mer, nya annonsmöjligheter, och därmed nya affärsmöjligheter för Google Sverige. Stina Honkamaa, Sverige-chef på Google säger:

“YouTube är också en viktigt plattform för distribution och marknadsföring av professionellt innehåll av hög kvalitet och vi ser fram emot att våra svenska partners nu kan nå ut till denna stora och breda målgrupp.”

Men det finns ingen anledning att vara cynisk. Jag älskar Youtube. Jag älskar Google. Hela mitt liv ligger i händerna på Google; eller snarare Google Apps.

Och jag tror att Svenska Youtube kommer att växa sig till något riktigt spännande. Vilket kommera att överskugga dagens besvikelse.

Läs även Jönssons inlägg.

Andra bloggar om: google, youtube, video, social media, community, lansering, fest,

10 timmar film i minuten upp på YouTube

För någon månad sen läste jag på Google CPG (Consumer Package Gods) blogg att det laddas upp 10 timmar film varje minut på YouTube. Att man på YouTube laddar upp 100.000-tals, och kollar på 100-tals miljoner filmsnuttar varje dag. Siffrorna är så svindlade så jag hade svårt att tro dem.

När jag idag läste Mindpark Blogg att YouTube hade 5 miljarder sidvisningar på den amerikanska marknaden, så kan man ju inte låta bli att gräva, åtminstone lite bland uppgifterna.

Enligt comScore så motsvarar det en marknadsandel på 44,1 procent. Drygt 98 procent av alla Googles videos visades på YouTube.

Enligt Nielsen Netratings så fortsätter den Google-ägda tjänsten, YouTube, att fullkomligt dominera video-sharing-marknaden med 7,5 gånger så många unika besökare som den goda tvåan – Google Video(!). Google, google, alltså. Tillsammans hade de två Google-video-tjänsterna 88 miljoner unika besökare i juli 2008, vilket enligt Nielsen Netratings är ca 36% av video-tittar-marknaden.

Ellacoya Networks har uppskattat att YouTube ensamt står för 20% av all http-trafik, och 10% av trafik på nätet i Nordamerika.

Lägg de här siffrorna under huvudkudden i natt, så får vi se om det blir söta drömmar, mardrömmar, eller något däremellan. Men det bör åtminstone inte bli en natt som andra.