Länge sen media var 100% trovärdig – vad är problemet?

Den som lyssnade på SR’s Medierna idag fick sig en slätstruken och tämligen intetsägande rapportering om “produktplacering” och “textreklam” i svensk press. Programmet presenteras på SR’s hemsida med rubriken: “Produktplacering vanlig i svensk press”.

Vakna! Knappast något scoop. Föga nytt. Produktplacering, textreklam, advetorials, etc, var t o m vanligt förekommande redan när jag jobbade som redaktör för Bonniers tidskrifter för ca 15 år sen. Nej, man pratade inte så mycket om det, men det praktiserades flitigt. Och med största sannolikhet har förekomsten accelererat kraftigt sen dess.

I programmet pratar man om hur Nike missbrukar sin makt, som sponsor av fotbollsspelare som Zlatan och Ronaldo, vid intervju-tillfällen; där Nike envisas med att placera skor i förgrunden; sätta upp regler för frågor, etc. Allt för att få lite ROI. Programmet innehåller inslag där intresseorganisationer arrangerar foto-sessions, och om hur livsmedelsproducenter köper in sig i korsord.

SR skriver: “Journalister och fotografer berättar om hur de tvingas förhålla sig till annonsörer i sitt arbete.”

Och reportern från Expressen, som intervjuvade fotbollsspelarna ovan, menar att det kändes olyckligt att behöva boka intervjuer via Nikes PR-folk, och inte minst förhålla sig till diverse spelregler. Men, som reportern också sa, är man tvungen till det för att få intervjuer med världens bästa fotbollsspelare, så är det värt det.

Och redaktörerna på såväl Expressen som andra tidningar som omnämns i programmet, slingrar sig mer eller mindre klumpigt när Tove Leffler (?) från SR’s Medierna målar in dem i ett hörn.

För mig är allt det här ett stort hyckleri. Upp med korten på bordet. Inget att skämmas för. Så här ser verkligheten ut.

Stor respekt för de som värnar om, och lever 100% upp till, den journalistiska integriteten, där kritisk granskning, objektiv och saklig redogörelse är några av självklarheterna. Ingen högaktar detta mer än jag.

Men de medier som väljer en något mer “liberal” väg har inget att skämmas för. Så länge de står för vad de gör, och redogör för det.

Jag glömmer aldrig när jag själv som redaktör för ett sport-magasin, blev utskälld av en reporter på journalisten, för att jag för Pepsi’s räkning följde med på en “bjudresa” till USA för att bl a bevaka celibriteter som Cindy Crawford, Pamela Anderson, Arnold Schwarzenegger, m fl.

Tidningen jag jobbade för fanns främst till för läsarna, annonsörerna och ägarna. Enligt min mening skulle samtliga intressenter gagnas av ovan nämnda resa, sålänge jag klart och tydligt redogorde för förutsättningarna.

Sagt blev gjort. Och resultatet lät inte vänta på sig: Upplagan steg kraftigt och läsarna jublade över reportagen. De sket högaktningfullt i att Pepsi låg bakom resan (vilket jag redogjorde för). Annonsörerna blev också fler och nöjdare av förstnämnda skäl. Och vad ägarna beträffar så talar nämnda sitt tydliga språk.

Idag lever vi i ett mediaklimat där vem som helst, personer som företag och liknande, är sina egna medier. På ungefär samma villkor som traditionella medier. Alla har sina agenda; sina skäl, incitament och syften. Konsumenten måste själv avgöra vad han/hon vill konsumera respektive välja att tro på. En del mer lättvindigt. Andra mer kritiskt.

Andra bloggar om: produktplacering, media, journalistik, textreklam, tidning, press, medierna, SR