Tidningskris? Inte då. Här tipsen till framgång

Tribunes ansökan om konkurrsskydd för en dryg vecka sen gav onekligen nytt bränsle åt debatten om tidningskrisen. Som mer nyanserat borde utvidgas till att omfatta all traditionell media.

För några dagar sen skrev Martin Jönsson för SVD att “Härdsmältan nära för USA-tidningarna“. Idag läste jag “Press under press” på DN’s ledare. Kvar på skrivbordet ligger senaste numret av Journalisten med Göran Rosenbergs krönika uppslagen: “Krisen och journalistiken“. Ingen munter läsning. Inte någonstans. Åtminstone inte för de som på något sätt berörs av traumat. Jag inkluderad. För det som slår mig i alla dessa redaktionella alster, och många andra med dem, är att man målar upp en mycket mörk bild av traditionella media, helt utan ljusglimtar. Minst av allt presenteras konkreta förslag på vad man skulle kunna göra för att råda bot på den nedåtgående spiralen. Knappt ens några idéer.

Av allt jag läst så har jag endast kunna urskilja några självande sista ord från ovan nämnda ledare på DN:

“Något som skulle kunna bryta den onda cirkeln vore om det etablerades nya, enklare former för betalning av småsummor för material som erbjuds på internet. Det ekonomiska trycket på tidningarna skulle också minska om läsplattor blev en succé och det gick att spara pengar på tryckning och distribution.”

Men inte ens dessa, enligt min mening inte särskilt spännande förslag, fick leva särskilt länge, innan ridån gick igen. För i meningen efter gick att läsa: “Men där är vi inte i dag.”

Nä, där är ni inte idag. Men frågan är vad ni skulle kunna göra?

“Någon gång måste vi börja, så varför inte nu.” skriver Mikael Zackrisson för VA, och citerar en deltagare på konferensen Disruptive Media som ägde rum i början av december.

Uppmaningen verkar vara riktad till honom själv; eller hans egen arbetsgivare; eller åtminstone den tidning han själv jobbar för; då han några rader längre ner skriver:

“”Det kommer bli ett blodigt 2009”, säger min chef här på redaktionen. Det är uppenbart att det inte går att köra på som förut. Att bygga bilar som ingen vill ha.

Att ge ut tidningar som ingen vill läsa, i alla fall inte i den form de haft historiskt.”

Mikael frågar sig varför inte tidningar gör som professionella företag; lyssnar på sina kunder:

“Nätet har gett oss alla de möjligheter vi drömt om för att lyssna till, kunna kommunicera med, samtala med och kanske till och med samarbeta med våra kunder och läsare.”

Och listar därefter upp några konkreta tips på effektiv socialisering. Frisk fläkt onekligen.

Men det verkliga ljust i tunneln står Jardenberg för i sitt senaste inlägg: “Nya tider, nya jobb för redaktionen“. Fattas bara, han är ju VD för utvecklingsbolaget Mindpark, men ändå. Här levereras det minsann. Och i transparensens tecken delar han med sig till alla, även konkurrenter. Håll tillgodo. Joakim skriver:

“De flesta verkar vara överens om att tidningsbranschen befinner sig ett läge som kräver stora omställningar. När upplagorna sjunker, och intäkterna med det, så måste man se över ekonomin. Men allt får inte handla om rationaliseringar och besparingar. Det är minst lika viktigt att vi försöker konkretisera vad som måste göras för att vi ska nå vår nya roll i framtiden.”

Och fortsätter med att ladda upp ett gäng förslag på nya nödvändiga redaktörer: “Sökredaktör, statistikredaktör, projektredaktör, länkredaktör, communityredaktör, nätverksredaktör, taggredaktör, mashupredaktör, nätkvalitetsredaktör, internetredaktör.”

Klockrent!

Som inte det vore nog, så ber han sina läsare fylla på med egna förslag, för att hålla dokumentet vitalt.

Andra bloggar om: tidning, tidningskris, media, internet, kris, social media, tips, framgång, ny media