Communication a huge and confusing melting pot


Everybody in communication business talks about it everywhere! The new and ever-changing communication landscape has turned the media industry on its head. The confusion is now complete. Much of what we have learned and become accustomed to is no longer valid. This applies particularly to media, journalism, public relations, marketing, and sales. The professionals within each of these fields are either desperately holding on to their old identities, or are groping around for new ones.

The role of journalists is questioned. Previously clear concepts such as “journalist” and “journalism” have become blurred. The same goes for “media”. What is a media today? And “PR” … what is PR? It’s obviously something else today than it was yesterday. And what about “marketing”…

“Markets (and marketing) are conversations” as the Cluetrain Manifesto puts it. Conversations are based on relationships. Just like PR. Because PR’s is all about relationships, right? It’s all about relationships with both the market and those who influence it, including journalists. However, since all consumers now have access to almost exactly the same “tools” and methods as traditional journalists, it seems like the market has in some way also become the journalists. The market represents a long tail of new journalism and new media that perhaps has the greatest influence on a company’s market and might perhaps be their key opinion leaders. “Put the public back to public relations!” as Brian Solis put it long ago.

People have started to talk to each other in social media at the expense of, or sometimes in tune with, traditional media. They’re no longer writing letters to editors. They would rather publish their news ideas directly on the Web. Media consumption, and production, publishing, packaging and distribution in particular, have rapidly moved in to the social web. And both the PR and Marketing communicators are following, or are at least gradually beginning to do so.

As the market moved to the web, and the web has become social, marketing communication has become “social” too. Companies have started to talk directly with their market. And I mean “talk”, not pushing out information. Campaigns with no social component become fewer and fewer. “Monologue” ad banners, with decreasing CTR and increasing CPC, are becoming less acceptable. Google revolutionized with Adwords, Adsense and PPC. Press releases written by former journalists synchronized with Adwords and presented as text ads, turned things upside down.

Aftonbladet has been very successful with advertorials where only a small ad-mark distinguishes the ad from an article produced by journalists. This method is about as successful – and deceptive – as “product placement” in TV and film. That method has gone from small product elements in parts of a program to a complete sellout of the entire series or film. (In Sweden, think Channel 5’s Room Service and TV4’s Sick Sack.) But what can the television business do when the consumer just fast-forwards past the commercials, or worse still, prefers looking at user-generated TV like YouTube?

What will newspapers do when consumers ignore their banners? They will convert advertising into editorials. Or vice versa: they will charge for editorial features and charge companies to publish content on their platform, without involving any “investigative” journalism.

IDG calls their version of this “Vendor’s Voice”, a medium where companies publish their “editorial material” (it used to be called press information) directly on IDG.se and its related websites. The service is conceived and hosted by Mynewsdesk. It works pretty much like the Apple App Store; it is possible for any media to set up their “channel” (the media) on Mynewsdesk, promote it, and put a price on its use.

Essentially, when companies publish their information in their own newsrooms via Mynewsdesk, they can also easily select any relevant channels for the information in question. The service still has the internal working title “Sponsored Stories”, which today may seem a little funny when that is the exact same name Facebook uses for its new advertising program, where a company pays for people in its network to share information about that company with their own friends.

Isn’t that pretty much what PR communicators strive for? It’s in the form of an ad, but this type of advertising is simply bought communication – just like some PR seems to be – with the purpose to “create attention around ideas, goods and services, as well as affect and change people’s opinions, values or actions…”

But the press release… That’s information for the press, right? Or is it information that is now a commodity, often published in the media, directly and unabridged, much like the “sponsored stories”? Maybe it is information that can reach anyone that might find this information relevant. They might not be the press, but they are at least some kind of journalist, in the sense that they publish their own stories, often in same media as “real” journalists, in platforms created for user-generated content.

Everything goes round and round: side by side are readers, companies and journalists. All collaborate and compete for space and reach.

The causal relationship is as simple as it is complicated. People are social. People are using the Web. The Web has become social. People meet online. The exchange is rich and extensive. The crowd has forced the creation of great services for production, packaging, processing and distribution. These are exactly the same building blocks that have always been the foundation for traditional journalists and the media’s right to exist. Strong competition has emerged, but there is also some  interaction and collaboration.

People have opted in to social media at the expense of the traditional media. They rely on their own networks more and more, which has forced advertisers to find a place in social media too. Traditional ads are replaced by social and editorial versions that are designed to engage or become “friends” with your audience, talking to them as you would talk to friends.

The media are in the same boat and are becoming more social and advertorial. Users are invited to become part of both the ads and the editorials. UGC (user-generated content) is melded with CGC (company-generated content) and even JGC (journalist-generated content). Journalism goes from being a product to being a process characterized by “crowd-sourcing”, before ringing up the curtain on a particular report or story. As the newspaper Accent writes on their site:

“This is a collection of automated news monitoring that we use as editors. The idea is that even you, the reader, will see and have access to the unsorted stream of news that passes us on the editorial board. Please let us know if you find something important or interesting that you think we should pick up in our reporting. ”

This is similar to how companies today present their increasingly transparent and authentic communication in their own social media newsrooms, where the audience is invited to contribute their own experiences and opinions, and partly acts as a source of story ideas for journalists.

All in all, it’s a wonderful, fruitful, but oh-so-confusing melting pot.

Senaste siffrorna från Google slår världen med häpnad


Google är nog det företag jag är allra mest imponerad av. Det spelar ingen roll hur höga förväntningar jag har på detta företag, varje gång jag får ny fakta och ser nya siffror från detta orakel till bolag så tappar jag ånyo andan. Denna genomarbetade samling “facts and figures” från Pingdom, är inget undantag. Hur är det möjligt på så kort tid? Google – you really rocks.

Och du som undrar hur varifrån annonspengarna kommer så ser du av grafen nedan att det är ifrån Googles egna sajter, mestadels Adwords förmodar jag.

Google-grundare säljer aktier för 40 miljarder SEK – och förlorar kontrollen.


Det är en sak är att vara väldigt förmögen i form av aktieinnehav. Det är en annan sak när man säljer och pengar trillar in på kontot. Jag läste nyligen i “All things digital” att Google-grundarna Larry Page och Sergey Brin nu planerar att sälja 17% av sitt aktieinnehav i Google för nära 40 miljarder SEK under en kommande 5-årsperiod. Detta med hänvisning till “8-K filing with the Securities and Exchange Commission“.

I o m detta minskar de sitt innehav från 57,7 miljoner andelar till 47,7 miljoner andelar, och sin rösträtt från 59% till 48%. Därmed har grundarna också förlorat kontrollen över bolaget.

Hatten av för er, Larry och Sergey. På bara ca 15 år har ni i så fall lyckats med att både förändra världen och bli förmögna på ett sätt som bara kan jämföras med Bill Gates resa!

Google drar in mer pengar än Time Warner. Bara Microsoft ohotad? NOT.


Ingen kunde väl undgå att få information om Googles enormt starka kassaflöde för Q1? Två miljarder dollar under några månader. Inte så dåligt under en lågkonjunktur. Hittade den här grafen i Silicon Alley Insider och tänkte att den kunde kasta lite ljus över hur fantastiskt framgångsrik detta Internet-bolag är. Väl medveten om att detta är att strö salt i såren för den växande skara kritiker som anser att en del av detta kassaflöde borde gått åt ett helt annat håll. Däribland initierade på Time Warner, som nu fått se sig omkörda av nykomlingen.

Men fortfarande har Google en bit kvar till världens lönsammaste bolag – Microsoft. Men den saken är ju rätt klar att den numer tillbakadragne Bill med stor sannolikhet känner flåset i nacken.

Google drar in mer pengar än Time Warner

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Låt Google ta över nyhetsdistributionen


Dagens Nyheter (TT) följer upp Tribune’s konkurrsansökan med artikel och essä i dagens tidning. Artikeln är “yesterdays news”. Men Essän fördjupar sig på ett semi-filosofiskt och ganska intressant vis. “Ska Google ta över?” Frågar sig journalisterna, Arne Ruth och Bjarne Stenquist, bakom essän.

De refererar till en diskussion mellan Jeff Jarvis, amerikansk professor i journalist och bloggare, samt Edward Roussel, chef för digitala medier på den ansedda  dagstidningen The Telegraph.

Diskussionen sägs ha handlat om det snudd på outsinliga ämnet; vad dagstidningarna ska göra för att överleva i ett nytt kommunikativt landskap. Där sävål den traditionella journalistiken som distributionen av den är starkt ifrågasatt.

Jeff Jarvis och Edward Roussel menar att det kanske vore klokt att överlämna distributionen och annonshanteringen till Google. De är ju världsledande på såväl förmedling av information som annonshantering. Skalfördelarna skulle bli oöverträffade, åtminstone i ett teortiskt och något filosofiskt perspektiv.

Arne Ruth och Bjarne Stenquist menar i alla fall att det vore klokt att försöka fokusera sig på “hårdvaran: journalistiken” istället för att bränna allt krut på distribution och liknande. De frågar sig:

Kan den traditionella nyhetsjournalistiken med demokratiska anspråk, kärnan i dagstidningarnas självsyn, överleva i en medievärld som präglas av internetanvändning och framväxten av sociala medier där vem som helst kan delta?

Det rungande svaret är “NEJ”.  De skriver:

Man talar inte om en konjunkturell nedgång utan om ett epokskifte. Det gamla mönstret, där en grupp professionella journalister bevakar samhällets ekonomiska, politiska och kulturella elit och sedan meddelar läsekretsen sina observationer i en stum envägskommunikation, fungerar helt enkelt inte.

En växande skara medborgare lutar sig inte längre mot morgontidningens urval av de viktigaste händelsenyheterna. I stället litar de på att deras eget webbaserade nätverk vidareförmedlar de nya sakuppgifter som är så pass angelägna att de förtjänar deras uppmärksamhet. “

Successivt börjar dagstidningarna och andra konventionella medier och mediehus äntligen förstå att man inte längre har monopol på nyheter och information i största allmänhet. Att inslag i såväl radio, TV och press, bara är en ingrediens i en ständigt pågående dialog, där konsumenterna nu till nästa lika stor grad är producenter; och där informationsinhämtning av envägskaraktör har glidit över i konversationens tecken.

Arne och Bjarne skriver:

Tidigare var artikeln som trycktes i tidningen slutprodukten i det journalistiska arbetet. Nu är den i stället början i en dialog med läsekretsen som ingen vet hur länge den kommer att pågå.”

Instinktivt så anser jag det vore olyckligt om Google fick ännu större makt över förmedling av information, och i viss mån även annonshantering, men om det krävs för att bibhålla kvalificerad allmännyttig journalistik, så…what ever it takes.

Åtminstone så är jag benägen att hålla med Jardenberg om att följande satning är ytterst tveksam (med förbehåll för att jag inte känner till alla detaljer i frågan):

HD gör miljoninvestering i pressen. Kring 30 miljoner ska Helsingborgs Dagblad använda till att renovera sin tryckeriutrustning. Samtidigt konstaterar ledningen att intäkterna kommer att minska rejält de närmaste åren.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Bara Internet och PR ökar kraftigt nästa år


Sveriges Annonsörer kunde egentligen bara utse två vinnare i färsk undersökning av sina medlemmars investeringar i marknadskommunikation 2009: Internet och PR.

Bara Internet och PR växer kraftigt nästa år

61,3% av respondenterna avsåg öka sina investeringar på Internet och 38% i PR. Bara några futtiga procent avsåg minska sin kommunikation i dessa dicsipliner. Starkt av Internet och PR i synnerhet i en osäker tid, då en överväldigande majoritet säger sig vilja lämna marknadsbudgeten oförändrad eller minska den.
Margareta Kylberg, medierådgivare på Sveriges Annonsörer, menar i ett pressmeddelande på Newsdesk att det inte känns “helt överraskande med tanke på Internets extrema mätbarhet och PR som en ”nyupptäckt” kommunikationskanal”,

Erik Westerberg på Dagens Media nappade på releasen med förhöll sig en aning tveksam till undersökningen vars svarsfrekvens endast var 29 procent av de tillfrågade 471 medlemmarna. Något jag är benägen att hålla med om.

Jennifer Bark hade några dagar tidigare skrivit en artikel på ungefär samma tema i Internet World: “Så annonserar vi nästa år“. Där hon frågat tre relativt erkända och etablerade medierådgivare på Starcom, Ad-on och Carat Interactive: “…vilka digitala annonstrender som är heta 2009?” Trots att man frågar efter “annonstrender” letar sig PR ofta in i svaren i form av buzz, viral spridning och SEO. I annat fall talar man om Internet i största allmänhet och där mobil internet i synnerhet. Samt – sist men inte minst – mätbarhet och ROI.

Jag kan inte annat än att hålla med. Och får man tro oss rätt så kommer TV, Radio, och i viss mån press, få det riktigt riktigt tufft nästa år. Men det får tiden utvisa.

Däremot verkar vi svenskar inte ensamma om besluteta att satsa mer pengar på Internet Marknadsöring. Enligt Minpark blogg så hänvisar med till eMarketer, med uppgifterna att denna disciplin skulle växa med 14,5% nästa år. I finanskrisens spår har man tonat ner förväntningarna något med tror på tillväxt så stor som 9%.

Internet Marknadsföringen växer med 9% nästa år

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2 – 0 till GM mot P&G på ny kommunikativ spelplan


Under den inledande delen av StockholmMediaWeek stod Betatrice Lindvall från P&G och Patrik Riese från GM på scenen.

Som svar på frågan hur P&G utnyttjar nya möjligheter med internet och dess tjänster, så svarar Beatrice:

“Kakan blir större. Mediekonsumtion en ökar. Och främst på internet. Det ser vi i vår statistik från undersökningar. Vi tittar på hela kakan, och tittar var det är relevant för oss att synas.”

Mot bakgrund av sina resterande inlägg i diskussionen så förstod man att P&G Sverige kan väldigt lite om de nya kommunikativa möjligheterna som webben idag erbjuder. Och än mindre utnyttjar dem.

Sen tog Patrik över showen.

GM Sverige som i mitt fall har gjort sig kända för att hålla positionerna väl framme när det gäller kommunikation på och via webben inte minst web 2.0, fick P&G att blekna i jämförelse. Men deras sociala medierum i färskt minne, radade de upp en hel del kul exempel på lyckade kommunikativa lösningar med webb 2.0 som plattform.

Patrik med GM i ryggen har förstått att Internet inte bara är en mediekanal utan en social plats.

Roligaste exempel på kul kommunikativa satsning var deras event med vågade testkörningar med nya saabbilar, vilket även deras konsument-fans var inbjudna till. En av dem lade upp en video-slinga på YouTube som hade kollats in av en miljon icke unika människor, enligt Patrik.

GM producerar idag även filmer endast för Internet däribland deras sajt http://www.testpiloterna.se.

Andra bloggar om: , , , , , ,